"poesi är svår att återberätta - svårare än de flesta filmer och romaner - svår som kyssar - eller norrsken - eller bilfärder genom öknar eller ett leende - vissa saker kan man inte vittna om - bara vara med om - trots det har vi valt ordet 'vittne' till tema för 'lyrikvännens' första nummer 2005 - filosofen jacques derrida - som dog i höstas - var kanske inte lyrikvän på heltid - men han skrev om språk och litteratur på ett sätt som ligger nära poesin - derrida menade att det krävs ett vi för att vittna - en gemenskap och en tilltro - 'jag kan alltså bara ljuga för någon som uppfattar mig - som förstår mig i mitt språk just då jag talar till honom (...) - det kan handla om blicken - om handen - om vilken tyst rörelse som helst i den så kallade egna kroppens rymd' - du kan bara ljuga - och bara tala sanning - när någon förstår dig i ditt språk - när någon tycker att dina ord - din röst - din blick och din hand verkar sanningsenliga - inte förvirrade - inte inkonsekventa - inte alltför mardrömslika - fragmentariska - obegripliga eller främmande - eller? - rättegångar pågår överallt - ord står mot ord - människor kallas dit och förhörs - de lovar att säga sanningen - och i rättssalen ställs deras ord - gester - röster - minnesbilder och kroppar mot varandra - de vittnar - hur deras vittnesmål bedöms - hur sanningen ser ut - i rättssalar - på immigrationsverken - i klassrummen - på sjukhusen - på gatan och i media - är en tolkningsfråga - och en fråga om makt - 'det finns inget 'vi' skriver johan jönson - liksom som ett svar till derrida och oss andra - men 'oförutsägbarheter finns - sprickor - veck - porositeter' - och dikter finns - en dikt skulle ha svårare att vittna inför skranket än en traditionell - realistisk roman eller film - särskilt en dikt som inte har lagt sig till med gemensamma - vi-skapande - konventioner (lögner) som kronologi - dramatiska kurvor och 'nyanserande' utfyllnader - det dikter kan är vittna om hela vittnandets situation - dess svårigheter oh möjligheter - genom att ifrågasätta vilka vi är - och vilka regler och förestsällningar det egentligen är vi delar"
"kring lyrik - liksom kring allt annat språk - uppstår naturligtvis också ett 'vi' - olika överenskommelser om hur man förstår och vem som förstår - sanningar tolkningar - rätt eller fel - vi två är ett sådant vi - och ingår i ett större vi - vilket lyrikvännen vittnar om - men i detta nummer finns dikter som beger sig mot utsidan av vi - där förståelsen inte måste - eller ens kan - vara gemensam - hur ska man exmpelvis läsa monica aasprongs 'soldatmarkedet'? - som en utforskning av konsonanten l? - eller order 'ell'? - eller tungans rörelse mot gommen - eller siffran 1 - eller? - skall man överhuvudtaget läsa den - eller bara stirra - låta kartor - sprickor - mönster visa sig? - är det en dikt? - talar den sanning eller ljuger den? - vi vet faktiskt inte - 'vi spricker som ett troll i solsken inför den - magnus willia-olssons dikter kräver att man håller upp tidskriften mot ljuset - från ett fönster eller - om kvällen - en lampa - då lyser bosktäverna igenom - ännu tydligare syns dikten om man ställer sig vid badrumsspegeln och läser - ansikte mot ansikte med sig själv - bevittnande - inte bara sig själv - dikter ställer ord mot ord - människa mot människa - och de gör det på ett sätt som kräver att läsaren gör sig till vittne - i stället för tillbakalutad åhörare - dikten som vittnar ger inte bara läsare tolkningsföreträde och makt - den offentliggör läsarens tolkningsföreträde och makt - vi kommer liksom inte undan - // jenny tunedal och daniel sjölin - tidskriften 'lyrikvännen' nr 1 år 2005.
då på den tiden - början av år 2005 - var denne daniel sjölin alltså inte alls så känd som han numera blivit - tack vare tv-programmet 'babel'... - men att han var lyrikinresserad - det kan man ju sluta sig till - eftersom han var en av dem som var engagerade i den exklusiva tidskriften 'lyrikvännen' - som jag då en tid prenumererade på - lyrik - poesi - är ju något som jag uppfattar som något väsentligt - precis som den store martin heidegger gjorde... (dock vill jag ju betona att de sympatier han hade uppenbarligen vad gäller det politiska ej naturligtvis överensstämmer med mej - men hans filosofi helt oberoende av politik - 'varat och tiden' - sein und zeit' - skulle nog kunna vara näraliggande mej inbillar jag mig - har ej läst denna bok - men detta med tid - tiden - och varat - sein - intresserar mig högeligen - 'sein und zeit' säger ju egentligen allt - 'jag är havande med tiden - endast döden vet när förlossningens ögonblick är inne - då är livet ute' - dessa ord författade av mig - liksom dessa ord 'hela livet är ju egentligen endast en fråga om tid' - är oxå 'författade' av mig själv - i all enkelhet - och i all pregnans - det är ju just pregnans som kännetecknar poesi mer än ngt annat - som jag ser på det - uppfattar det...
6 kommentarer:
"poesi är svår att återberätta - svårare än de flesta filmer och romaner - svår som kyssar - eller norrsken - eller bilfärder genom öknar eller ett leende - vissa saker kan man inte vittna om - bara vara med om - trots det har vi valt ordet 'vittne' till tema för 'lyrikvännens' första nummer 2005 - filosofen jacques derrida - som dog i höstas - var kanske inte lyrikvän på heltid - men han skrev om språk och litteratur på ett sätt som ligger nära poesin - derrida menade att det krävs ett vi för att vittna - en gemenskap och en tilltro - 'jag kan alltså bara ljuga för någon som uppfattar mig - som förstår mig i mitt språk just då jag talar till honom (...) - det kan handla om blicken - om handen - om vilken tyst rörelse som helst i den så kallade egna kroppens rymd' - du kan bara ljuga - och bara tala sanning - när någon förstår dig i ditt språk - när någon tycker att dina ord - din röst - din blick och din hand verkar sanningsenliga - inte förvirrade - inte inkonsekventa - inte alltför mardrömslika - fragmentariska - obegripliga eller främmande - eller? - rättegångar pågår överallt - ord står mot ord - människor kallas dit och förhörs - de lovar att säga sanningen - och i rättssalen ställs deras ord - gester - röster - minnesbilder och kroppar mot varandra - de vittnar - hur deras vittnesmål bedöms - hur sanningen ser ut - i rättssalar - på immigrationsverken - i klassrummen - på sjukhusen - på gatan och i media - är en tolkningsfråga - och en fråga om makt - 'det finns inget 'vi' skriver johan jönson - liksom som ett svar till derrida och oss andra - men 'oförutsägbarheter finns - sprickor - veck - porositeter' - och dikter finns - en dikt skulle ha svårare att vittna inför skranket än en traditionell - realistisk roman eller film - särskilt en dikt som inte har lagt sig till med gemensamma - vi-skapande - konventioner (lögner) som kronologi - dramatiska kurvor och 'nyanserande' utfyllnader - det dikter kan är vittna om hela vittnandets situation - dess svårigheter oh möjligheter - genom att ifrågasätta vilka vi är - och vilka regler och förestsällningar det egentligen är vi delar"
"kring lyrik - liksom kring allt annat språk - uppstår naturligtvis också ett 'vi' - olika överenskommelser om hur man förstår och vem som förstår - sanningar tolkningar - rätt eller fel - vi två är ett sådant vi - och ingår i ett större vi - vilket lyrikvännen vittnar om - men i detta nummer finns dikter som beger sig mot utsidan av vi - där förståelsen inte måste - eller ens kan - vara gemensam - hur ska man exmpelvis läsa monica aasprongs 'soldatmarkedet'? - som en utforskning av konsonanten l? - eller order 'ell'? - eller tungans rörelse mot gommen - eller siffran 1 - eller? - skall man överhuvudtaget läsa den - eller bara stirra - låta kartor - sprickor - mönster visa sig? - är det en dikt? - talar den sanning eller ljuger den? - vi vet faktiskt inte - 'vi spricker som ett troll i solsken inför den - magnus willia-olssons dikter kräver att man håller upp tidskriften mot ljuset - från ett fönster eller - om kvällen - en lampa - då lyser bosktäverna igenom - ännu tydligare syns dikten om man ställer sig vid badrumsspegeln och läser - ansikte mot ansikte med sig själv - bevittnande - inte bara sig själv - dikter ställer ord mot ord - människa mot människa - och de gör det på ett sätt som kräver att läsaren gör sig till vittne - i stället för tillbakalutad åhörare - dikten som vittnar ger inte bara läsare tolkningsföreträde och makt - den offentliggör läsarens tolkningsföreträde och makt - vi kommer liksom inte undan - // jenny tunedal och daniel sjölin - tidskriften 'lyrikvännen' nr 1 år 2005.
då på den tiden - början av år 2005 - var denne daniel sjölin alltså inte alls så känd som han numera blivit - tack vare tv-programmet 'babel'... - men att han var lyrikinresserad - det kan man ju sluta sig till - eftersom han var en av dem som var engagerade i den exklusiva tidskriften 'lyrikvännen' - som jag då en tid prenumererade på - lyrik - poesi - är ju något som jag uppfattar som något väsentligt - precis som den store martin heidegger gjorde... (dock vill jag ju betona att de sympatier han hade uppenbarligen vad gäller det politiska ej naturligtvis överensstämmer med mej - men hans filosofi helt oberoende av politik - 'varat och tiden' - sein und zeit' - skulle nog kunna vara näraliggande mej inbillar jag mig - har ej läst denna bok - men detta med tid - tiden - och varat - sein - intresserar mig högeligen - 'sein und zeit' säger ju egentligen allt - 'jag är havande med tiden - endast döden vet när förlossningens ögonblick är inne - då är livet ute' - dessa ord författade av mig - liksom dessa ord 'hela livet är ju egentligen endast en fråga om tid' - är oxå 'författade' av mig själv - i all enkelhet - och i all pregnans - det är ju just pregnans som kännetecknar poesi mer än ngt annat - som jag ser på det - uppfattar det...
'och' i st f 'oh'... (här ovan någonstans i texten - detta slarvfel har just upptäckts av mig - och korrektur härmed vidtagen...)
då - på den tiden - i maj år 2010 - hade jag ännu ej upptäckt you tube och alla dess möjligheter...
'magnus william-olssons dikter' i st f 'magnus willia-olssons dikter'...
Skicka en kommentar