tisdag 25 maj 2010

staffan söderblom recenserad av jan arnald i dn 29 juli 2009...

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"de strama fyrradingarna i staffan söderbloms nya diktsamling 'sa han' är inte så strama som de verkar - man kan över huvud taget inte säga att söderblom hör hemma i en stram tradition - däremot i en tät - en där väldigt mycket och väldigt motsägelsefullt blir sagt med väldigt få ord - men det finns alltid luft mellan orden - öppningar för samtal eller pur förundran - det är självreflexiv - självprövande - ofta självkritisk dikt - till skillnad från den strama diktens självtillräcklighet - och i 'sa han' är det en främmande röst som söker sig in i dessa öppningar - söderbloms dikt är redan från början karg och kantig - för att inte säga gåtfull - inte ett ord tillåts passera utan att utsättas för närgången granskning - att läsa hans poesi (till skillnad från hans prosa - som har ett oklanderligt rytmiskt flyt) - påminner lite om att tugga taggtråd - det är att utsätta sig för ett väldigt läsmotstånd - men inte det slags läsmotstånd som vänder sig bort - som vill behålla hemligheterna intakta - tvärtom är viljan till kommunikation en av de tydligaste övertonerna i söderbloms så alldeles säregna tonfall -

25 maj 2010 kl. 21:12
Marianne Johansson sa...

- ändå finns inga hållpunkter - vi störtas in i ett sammanhang som vi aldrig får grepp om - vi vet aldrig riktigt var vi befinner oss - vad som egentligen händer - vem som talar - existentiella relfexioner pågår - vardag finns - natur skönjs - ord tänjs och bänds - men så fort ett sammanhang börjar anas tar dikten en ny riktning - när nu denna främmande röst inte alltid helt varsamt söker sig in i ett redan från början diffust sammanhang uppstår en sorts komplex växelsång - det mer vardagliga jaget - om man nu kan tala om ett 'jag' över huvud taget - får sällskap av en mer högtidlig stämma - en äldre stämma - en stämma med större tyngd - vad är detta för röst? - en inre röst - en yttre? - det finns två yttre ledtrådar: dels medicinmannen ur crowstammen på omslaget - dels de regelbundet återkommande 'spektrogrammen' över olika fågelarters sång - (medicinmannen har för övrigt en fågel som huvudbonad) - dessutom har 'hans' röst ofta en arkaisk klang - det är ålderdomliga tirader som sveper genom det till synes ganska överraskade jaget -

25 maj 2010 kl. 21:21
Marianne Johansson sa...

- oavsett vad det handlar om för röst - allt det som luckrar upp det fasta jagets konturer - naturens röst - den icke-västerländska - fadersrösten - eller helt enkelt åldrandets obönhörliga röst - har den en direkt effekt på tonfallet i 'sa han' - ibland tröttnar 'jaget' på 'honom': 'dansar kan man inte säga att de gör (vintermyggorna här) snarare roterar - ungefär som vokalerna roterar i hans ändlösa svada' - så kan det låta - men också: 'svarthättan vanvårdar sina essäer - sa han - sjunger outsägligt och för kort - alltid lite för kort - för vissa saker frågar man inte om' - staffan söderbloms 'sa han' är en oavbrutet fascinerande diktsamling som det är fullständigt omöjligt att få grepp om - och ändå pockar 'hans' oavbrutna utsagor på att bli förstådda - fast inte på ett enkelt sätt - snarare lite grann som livet självt - helt enkelt komplicerat" // Jan Arnald - DN Kultur - den 29 juli 2009.

25 maj 2010 kl. 21:30

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)