lördag 29 maj 2010

bot - botemedel - mot själs smärta...

Upplagd av kl.

10 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"när allt gått åt skogen och självkänslan är i botten - när sorgen är bråddjup och ensamheten skärande - då hjälper inga klämkäcka råd - då hjälper poesi - en gång når jag befann mig i ett känslomässigt bottenläge kom en dikt och knackade på dörren - åtminstone hittade jag den på ett oväntat sätt när jag stod vid fönstret på min arbetsplats och vattnade en krukväxt - där låg en liten gulnad lapp på fönsterbrädet - utriven ur någon tidskrift - jag slätade ut den och läste: 'vad som helst blott icke samma ensamhet på nytt - ensamheten djupare än havet - beskare än ökentörsten - vassare än kniven mot ett öppet öga - vad som helst blott icke samma ensamhet på nytt' - att plötsligt få en annan människas förtvivlan slungad så starkt emot sig! - det var chockartat - dikten är skriven av karl vennberg (1910-1995) och ingår i samlingen 'fiskefärd' (1949) - men är det en tröstedikt? - ja - är man tillräckligt ledsen är en sådan dikt den enda tröst man kan ta emot - då avskyr man alla käcka tillrop om att rycka upp sig och belöna sig själv med något trevligt teaterbesök eller spa - man vill inte belöna sig själv - man hatar sig själv - känner sig värdelös och utanför - men denna dikt trängde rakt igenom - någon annan visste - och plötsligt kände jag mit sedd - i karl vennbergs dikter känner man sig ofta sedd - han vet mycket om självförakt - ångest och leda men också om ömhet och kärlek - han fortsatte att skriva långt upp i ålderdomen - dikter som spritter av liv - motsägelsefullheter och starka känslor - och utan att vika undan ser han döden rakt i ansiktet - också det trösterikt: 'för jag vill inte slockna som en rykande veke under ljussläckaren - och inte vill jag finnas kvar som något evigt medvetande - och inte vill jag uppgå i mullen eller i gud - det bara drar från döden' ('längta till egypten' - 1987) -

29 maj 2010 kl. 11:58
Marianne Johansson sa...

- vissa poeter mjukar upp oss och får oss på gott humör genom sina briljanta ordlekar och roliga vändningar och vridningar av språket - gustaf fröding /1860-1911) levde ett tragiskt liv med långa vistelser på mentalsjukhus - samtidigt är han de språkliga formuleringarnas mästare - som till exempel i dikten 'skogsrån': 'och hon råbockssprang - gjorde lokattsbukter - och trollpackskonster och sattygsfukter - och stod bak en furustam - och glyste och gluttade fram' ('guitarr och dragharmonika' - 1891)-

29 maj 2010 kl. 12:02
Marianne Johansson sa...

- kristina lugn (född 1947) kanske är en nutida motsvarighet? - åtminstone har hon samma förmåga att jonglera med språket och göra tillvaron ny och fräsch - fram till april år 2007 har tv-tittarna haft möjlighet att ställa praktiska frågor om poesi till kristina lugn - i litteraturprogrammet 'babel' - hon har där - på ett personligt sätt - visat på dikter som tröstar - dikter för kärlekslängtan etc - och hur sorgsna kristina lugns egna dikter än är så blir de samtidigt så absurt roliga - sorgen kan bemästras med humor - lyder hennes överraskande budskap: - 'jag är en mycket skojfrisk kvinna - jag har inga skor - som man ka gå hem i - jag har aldrig träffat någon kropp som trivs i mina kläder - så fort jag slår upp ögonen blir verkligheten strömlös - och mitt hjärta är till brädden fullt av isterband och tango jalusie' /'hundstunden' - 1987) -

29 maj 2010 kl. 12:10
Marianne Johansson sa...

- vill man däremot höja sig över tillvarons trivialiteter - skaffa sig de stora perspektiven och känna sig som guds jämlike - ska man läsa edith södergran - det är inte bara tröst - det är berusning - edith södergran (1892-1923) levde i en liten by i östra finland - fattig och isolerad med sin mamma och sin katt - och dog i lungsot vid 31 års ålder - men trots svåra yttre omständigheter - eller kanske just på grund av dem - har hon skrivit de djärvaste och mest nyskapande dikter vi har på svenska språket: 'vad frukar jag? - jag är en del utav oändligheten - jag är en del av alltets stora kraft - en ensam värld inom miljoner världar - en första gradens stjärna lik - som slocknar sist - triumf att leva - triumf att andas - triumf att finnas till! - triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror - och höra nattens tysta flod' ('septemberlyra' - 1918) - varifrån kommer denna självkänsla? - var det för att hon inget hade att förlora? - i ett brev till sin förläggare skriver hon stolt: 'det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är!' - innan hon dog brände hon alla privata papper - eftervärlden skulle inte kunna rota i hennes liv - i dikterna anar man en tragisk kärlekshistoria - men också sin hjärtesorg gör hon till något större: 'jag skall komma till dig sällsam - ond och trogen (--) - du skall kämpa mot mig hårt och maktlöst - som man endast kämpar mot sitt öde - mot sin lycka - mot sin stjärna - jag skall le och linda silkestrådar kring mitt finger - och ditt ödes lilla nystan skall jag dölja i min klädnings veck' ('septemberlyran') -

29 maj 2010 kl. 12:25
Marianne Johansson sa...

- vardagens stora trösterska framför andra är sonja åkesson (1926-1977) - gotländskan med bara sjuårig folkskola - som kom att förändra det svenska poesilabndskapet - hon drog in åderbråck och aborter - misslyckade jular och övergiva barn i de poetiska finrummen - då hon slog igenom på 1960-talet - hon skriver med absolut gehör och förtvivlad medkänsla - en dikt av henne fanns för några år sedan att läsa på väggen i stockholms tunnelbanevagnar under ett pågående poesiprojekt: - 'jatack - en varm hand - ett varmt bo - en varm kofta - att trä på de isiga tankarna - en varm kropp - att trä på kroppen - en varm själ - att trä på själen - ett varmt liv - att trä på det isande livet' ('hästens öga' - 1977) - det är märkligt att läsa denna text i tunnelbanan mitt bland reklamerbjudanden och lockrop - en text som drabbar så starkt - det kändes nästan oanständigt - en naken stjärt hade varit enklare - men just därför behövs poesin - för att vi inte ska drunkna i alla färdiga mönster som omger oss - med sitt förtätade - koncentrerade inehåll blir dikterna ett slags rakblad som skär igenom schabloner - återger orden deras magiska kraft och gör tillvaron smärtsam och verklig - bra dikter tål också att läsas om och om igen och att bära med sig som ett slags handbagage (eller en förbandslåda) genom livet -

29 maj 2010 kl. 12:36
Marianne Johansson sa...

- ett diktminne: - när min mamma låg och dog på sjukhem för några år sedan satt jag vid hennes säng och läste högt ur j l runebergs 'fänrik ståls sägner' (1860) - mamma kom från finland och hade varit med om kriget där - fänrik ståls sägner verkar ha varit den stora trösten då - som barn hörde jag henne ofta läsa dikterna utantill - sedan glömde jag bort dem och mer än 40 år gick - men nu när hon var döende läste jag dem igen för att på något sätt nå fram till henne - hon kunde inte längre tala - men när jag läste såg jag hur hon mindes orden och försökte forma dem med munnen - själv blev jag tagen av kraften i dessa dikter om sven duva - döbeln vid jutas - lotta svärd m fl - jag läste med hög röst - eftersom hon hörde dåligt - dikterna uppfyllde rummet och blev som ett rep - tyckte jag - som höll fast henne vid livet - alldeles i slutet gav jag upp alla hämningar och sjöng med dånande röst en av de mest blodförhärligande av dikterna: 'björneborgarnas marsch: 'söner av ett folk som blött på narvas hed - på polens sand - på leipzigs slätter - lützens kullar - än har finlands kraft ej dött - än kan med oväns blod ett fält här färgas rött' - jag såg hur mamma log lite innan hon gled bort i morfinångorna - nästa dag var hon död" // Gunilla Boëthius - 'M-magasin' - nr 5 år 2007.

29 maj 2010 kl. 12:50
Marianne Johansson sa...

"fler poeter som kan ge tröst: - karin boye (1900-1941) tog sitt liv vid 40 års ålder - har trots mörka stråk också skrivit oerhört livsbejalande dikter - nils ferlin (1898-1961)lustig - lekfull och sorgsen - älskad av många - gunnar ekelöf (1907-1968) vet allt om den mänskliga själens djup - hans dikt 'eufori' ('färjesång' - 1941) handlar om ren lycka - majken johansson (1930-1993) poet - alkoholist och frälsningssoldat - härligt rytmisk poesi med mycket ångest under ytan - sylvia plath (1931-1963) mytomspunnen amerikansk poet som begick självmord 31 år gammal - ett urval av hennes dikter finns översatta till svenska av siv arb - stark läsning" // Gunilla Boëthius - 'M-magasin - nr 5 år 2007.

29 maj 2010 kl. 12:57
Marianne Johansson sa...

hjälper poesi?! - nej! - inget hjälper!

13 juli 2012 kl. 19:39
Marianne Johansson sa...

'när' i st f 'når'...

27 april 2014 kl. 11:08
Marianne Johansson sa...

'poesilandskapet' i st f 'poesilanbdskapet'...

29 maj 2014 kl. 14:12

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)