onsdag 12 maj 2010

att skriva eller inte...

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

att skriva eller inte att skriva - det var - är - liksom frågan för dagen - återigen en dag att fundera över - under - about - the meaning of life - what is meaning of life - when the graveyard is so near - my son already lying there in the grave in the graveyard... 'under ytan' var den 'låt' som jag i hastigheten - spontat - valde - som lämplig musik att spelas - sjungas av han svenningson - dock ej 'live' - - på min sons - den förstfödde - född 21 jan 1979 - död den 30 nov år 2006 - begravning i östra kapellet - östra kyrkogården - här i gbg den 28 december 2006 - - som jag rent spontant - och av egen fri vilja - valde att ej närvara vid - hur vågade jag? - ja säg det! - det hela verkade för mej endast vara ett stort - eller kanske faktiskt snarare l i t e t - spektakel - en slags teater - jag valde därför att avstå - jag vet inte om min son förlåter mig - jag vet inte om min son - om jag själv - någonsin kan förlåta mej själv att jag ej kunde - förmådde - vara den mor - den förälder - jag borde ha varit - min mor sa till mej när hon levde - hur ska du kunna klara dej när inte jag längre finns i livet - hon dog i början av mars månad år 1975 - hon sa oxå vid något tillfälle tidigare att hon tyckte inte att jag skulle sätta barn till världen - jag skulle aldrig någonsin kunna klara av att ta hand om barn - hon kände mej - bättre än någon annan - hade jag lytt hennes råd - vilket jag ej längre tyckte jag behövde göra när hon inte längre fanns i livet - så hade kanske det som hände min son - den förstfödde - aldrig behövt hända - han var i livet i 27 år och 10 månader och 8 dagar ... var hans liv värdelöst - var hans död på något sätt 'värdefull' - nej så kan man inte uttrycka det - men det har fått mej att fundera på min otillräcklighet och mitt sätt att handla felaktigt - att jag fortfarande lever - snart fyllande 68 år - i nov närmare bestämt - och han inte - han var ett efterlängtat barn - jag hade under många år innan jag blev mor vid 36 års ålder längtat efter att få bli mor - att föda ett barn - men efteråt kan man fråga sig - om min mor skulle ha tyckt att det faktiskt hade varit bättre om min son mandus inte hade blivit född - det var ju dock synd att min förstfödde son - liksom naturligtvis min andre födde son - som tack och lov fortfarande är i livet - inte hade fått chansen att lära känna såväl min mor som min far - men man kan inte få allt här i livet - jag har iaf fått chansen att gå hal i lidköping och få ta studenten - sen att jag råkade hamna på en utbildning - sekreterar- sådan i upsala - som inte passade mej och som inte var något i stil med vad jag innerst inne hade drömt om - tschaa- vad ska man säga - that's life... - har man inget annat att säga kan man alltid säga 'that's life!... att jag inte hade någon som helst hjälp - eller stöd - från någon- vare sig mor- eller farfäldrar - dvs vare sig av min mor eller far (född 1897 - död 1972) eller någon annan familjemedlem - ej heller hade någon annan närstående som förstod mitt handicap - ja fadern - dvs fadern till mandus - som redan tidigare hade tre söner med två olika kvinnor han hade varit gift med - gjorde så gott han kunde - jag ska inte anklaga honom - han var så storsint - så det var tack vare hans storsintet - hans förmåga - storsinthet - att inte döma ut mej som människa - trots att jag berättade om vad jag i min ungdom varit med om - och som jag hela tiden varit medveten om skulle vara ett hinder för mig att få en man att vilja skaffa barn med mej ..... nu tappade jag visst tråden - men jag har nog lyckats få fram ett och annat som jag ville ha sagt - tack för ordet!

12 maj 2010 kl. 12:05
Marianne Johansson sa...

min mor avled den 2 mars år 1975... min förstfödde son levde i 27 år och 10 månader och 9 dagar...

12 augusti 2013 kl. 09:41
Marianne Johansson sa...

min syster avled den 29 mars 2014...

4 januari 2016 kl. 01:47

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)