"jag tyckte att hon var rätt upp och ner genomelak - catherine deneuve - en riktig skräcködla - sval - smart - skön - spännande - skrämmande - skoningslös - det ska man inte tycka - man ska tycka att hon hade rätt att bete sig som hon gjorde - för att hon hade rätt att bete sig som som hon gjorde - för att hon är den konstnär hon är - den megastjärna hon är och för att hon inte fick de frågor hon borde ha fått - jag håller inte med - och det inte bara för att jag under de där två timmarna hela tiden satt och indentifierade mig med stina dabrowski - utan för att en så erfaren och hyllad skådespelerska som deneuve ändå bör ha hyfs nog att samarbeta en smula - bör kunna försöka anstränga sig att hjälpa till om det börjar gå lite vingligt - bör låta bli att motarbeta den som intervjuar så totalt inför fullsatt auditorium -
- hon opponerade sig mot vartenda yttrande - vartenda ett - det hade blivit parodiskt om det inte varit så obehagligt - och jag är övertygad om att hon hade betett sig helt annorlunda om stina varit en Sten som ställt exakt samma mycket pålästa och intressanta frågor - det var en kvinna som intervjudade catherine deneuve i den enda tidningsingtervjun också - i dagens nyheter - den gav inget utöver det som den snott från stinas intervju på filmhuset - jag anar hur det mötet varit - jag hade velat få läsa om det också - visst hade även jag velat träffa henne - visst är jag lite bitter - men mest av allt lättad så här i bakåtperspektiv - hon hade avskytt mig också - jag hade börjat lipa - det gjorde beundransvärt nog inte stina - visst kunde frågorna redan initialt ha handlat om filmisk knappologi - men om de nu började - mycket försiktigt - i yttersta fransen av stjärnans privatliv - hade de sen lätt kunnat navigera tillsammans till gemensamma marker - nu struntade catherine deneuve i den publik som var där för att betyga henne sin vördnad och som just tagit emot henne med stående ovation - nu fick vi sitta där och våndas i nästan två timmar - även om allt blev lugnare mot slutet - och undra om stina skulle bryta samman eller hålla ut - hon höll ut -
- det är filminstitutets variant av actors studio jag talar om - ett mycket lovvärt initiativ - premiären var för exakt en vecka sen och till den hade man lyckats locka hit en av vår tids verkligt stora - catherine deneuve - hon med 'paraplyerna i cherbourg' och 'repulsion' och 'belle de jour' - hon som har barn med brigitte bardots upptäckare - regissören roger vadim och den underbare italienske skådespelaren marcello mastroianni men bara gifte sig med fotograflegenden david bailey ett tag - hon som hade en lika fantastisk syster - francoise dorléac - som körde ihjäl sig på rivieran 25 år gammal - hon som arbetat med alla från jacques demy - och francois truffaut till roman polanski - luis bunuel och lars von trier - som fransmännen utsåg att få symbolisera själva frankrike - till att gestalta deras marianne - för en handfull år sen -
- det är klart att hon är exceptionell - och det är klart att harriet andersson och regissören stig björkman - som jag råkade hamna bredvid i salongen och som skulle till operakällaren med henne efteråt - höll på henne och inte på stina - och att jag gjorde tvärtom - man var liksom tvungen att välja sida i den här oavbrutet nervkittlande matchen - om några år kommer mänskligheten att delas in i två kategorier - var det någon som sa - i dem som var där när stina dabrowski och catherine deneuve kämpade mot varandra och dem som inte var det - jag var där!" // Cecilia Hagen - krönika i Expressen - torsdagen den 15 april 2010.
4 kommentarer:
"jag tyckte att hon var rätt upp och ner genomelak - catherine deneuve - en riktig skräcködla - sval - smart - skön - spännande - skrämmande - skoningslös - det ska man inte tycka - man ska tycka att hon hade rätt att bete sig som hon gjorde - för att hon hade rätt att bete sig som som hon gjorde - för att hon är den konstnär hon är - den megastjärna hon är och för att hon inte fick de frågor hon borde ha fått - jag håller inte med - och det inte bara för att jag under de där två timmarna hela tiden satt och indentifierade mig med stina dabrowski - utan för att en så erfaren och hyllad skådespelerska som deneuve ändå bör ha hyfs nog att samarbeta en smula - bör kunna försöka anstränga sig att hjälpa till om det börjar gå lite vingligt - bör låta bli att motarbeta den som intervjuar så totalt inför fullsatt auditorium -
- hon opponerade sig mot vartenda yttrande - vartenda ett - det hade blivit parodiskt om det inte varit så obehagligt - och jag är övertygad om att hon hade betett sig helt annorlunda om stina varit en Sten som ställt exakt samma mycket pålästa och intressanta frågor - det var en kvinna som intervjudade catherine deneuve i den enda tidningsingtervjun också - i dagens nyheter - den gav inget utöver det som den snott från stinas intervju på filmhuset - jag anar hur det mötet varit - jag hade velat få läsa om det också - visst hade även jag velat träffa henne - visst är jag lite bitter - men mest av allt lättad så här i bakåtperspektiv - hon hade avskytt mig också - jag hade börjat lipa - det gjorde beundransvärt nog inte stina - visst kunde frågorna redan initialt ha handlat om filmisk knappologi - men om de nu började - mycket försiktigt - i yttersta fransen av stjärnans privatliv - hade de sen lätt kunnat navigera tillsammans till gemensamma marker - nu struntade catherine deneuve i den publik som var där för att betyga henne sin vördnad och som just tagit emot henne med stående ovation - nu fick vi sitta där och våndas i nästan två timmar - även om allt blev lugnare mot slutet - och undra om stina skulle bryta samman eller hålla ut - hon höll ut -
- det är filminstitutets variant av actors studio jag talar om - ett mycket lovvärt initiativ - premiären var för exakt en vecka sen och till den hade man lyckats locka hit en av vår tids verkligt stora - catherine deneuve - hon med 'paraplyerna i cherbourg' och 'repulsion' och 'belle de jour' - hon som har barn med brigitte bardots upptäckare - regissören roger vadim och den underbare italienske skådespelaren marcello mastroianni men bara gifte sig med fotograflegenden david bailey ett tag - hon som hade en lika fantastisk syster - francoise dorléac - som körde ihjäl sig på rivieran 25 år gammal - hon som arbetat med alla från jacques demy - och francois truffaut till roman polanski - luis bunuel och lars von trier - som fransmännen utsåg att få symbolisera själva frankrike - till att gestalta deras marianne - för en handfull år sen -
- det är klart att hon är exceptionell - och det är klart att harriet andersson och regissören stig björkman - som jag råkade hamna bredvid i salongen och som skulle till operakällaren med henne efteråt - höll på henne och inte på stina - och att jag gjorde tvärtom - man var liksom tvungen att välja sida i den här oavbrutet nervkittlande matchen - om några år kommer mänskligheten att delas in i två kategorier - var det någon som sa - i dem som var där när stina dabrowski och catherine deneuve kämpade mot varandra och dem som inte var det - jag var där!" // Cecilia Hagen - krönika i Expressen - torsdagen den 15 april 2010.
Skicka en kommentar