"ont ska med konst fördrivas sa kjartan slettemark och visst kunde man önska att hans ord blev vägledande på en rad samhällsområden - konsten är lätt identifierbar som kultur - men kulturbegreppet blir ständigt rymligare och omfattar numera nästan allting från scenisk avantgardism till kvinnlig könsstympning - vad folk menar när de säger kultur blir följaktligen allt svårare att veta - det kan handla både om att kränga saker och om att känna sig kränkt - slettemarks hoppfulla anarkism har svalts av en gränslös upplevelseindustri - i 'kulturens kraft' (sns förlag) samlas en rad argument för att kulturprojekt kan knuffa städer framåt och skapa ringar i näringslivets vattendrag - insikten är knappast ny: det har gått flera decennier sedan man började fylla sönderrostade hamnbassänger med kulturturism - det är självklart att genomtänkta satsningar kan få effekt på image och ekonomi - den instrumentella kultursynen - och det är lika uppenbart att det krävs samspel och friktion mellan institutioner och fritänkare för att inte allt ska gå förlorat när eu-bidragen upphör - strategier och hybrider samsas i den här sammanställningen med kreativa skärningspunkter och relationell estetik - kulturekonomisk terminologi är i grunden ganska förfärlig med sina 'komfortzoner'och 'utvecklingskluster' - den som läser ett års samlade rapporter om kreativt värdeskapande drabbas troligen av sådan utmattning att hon/han inte förmår göra ett enda kulturhandtag året därpå - arvoderat kulturarbete är samtidigt satt under stark press - både av anslagsgivare - medieägare - publik och anändare - likväl finns det en spridd vilja att jobba med kultur - inte minst bland de unga som vant sig vid att inte betala för den - den där ekvationen blir intressant eftersom den gamla ekonomin inte kommer att kunna försörja de nya kulturskaparna - full sysselsättning i den politiska retorikens mening har blivit en chimär - antagligen är det just i ett sådant läge sysselsättningen borde omdefinieras kvalitativt -
- landets kulturminister påstår att den bästa kulturpolitiken är skattesänkningar eftersom fler då får råd att köpa böcker eller att gå på konsert (eller avgiftsbelagda museer) - fullföljer man det resonemanget blir det också logiskt att konstnärer med magra inkomster precis som sysslolösa ungdomar utan fullständiga skolbetyg ska drillas i entreprenörskap och starta firma för att på så sätt hyfsa arbetslöshetsstatistiken - ont ska med minskad statskassa fördrivas - det är en småföretagarsatsning under pistolhot och den skapar nog en falsk bild av hur människor vill leva sina liv och bete sig med sin kultur" - Lars Åberg - kulturskribent - i Göteborgs-Posten den 14 maj 2010.
'medborgarlön' vore väl ngt - hade jag haft 'medborgarlön' - skulle jag helt klart ej ha arbetat på kontor alla de 20 år jag arbetade som kontorsslav - underordnad sådan - ej heller skulle jag i 16 år ha arbetat/slitit som spårvagnsförare - med allt vad det krävde av mej... jag skulle då mycket hellre ha velat ägna mej åt 'kultur' - 'förverkliga mej själv' som det så fint hetta på 70-talet - och även om medborgarlönen endast var så stor så det hjälpligt gick att överleva på den så skulle jag helt klart välja det alternativet framför att vara en slav...
4 kommentarer:
"ont ska med konst fördrivas sa kjartan slettemark och visst kunde man önska att hans ord blev vägledande på en rad samhällsområden - konsten är lätt identifierbar som kultur - men kulturbegreppet blir ständigt rymligare och omfattar numera nästan allting från scenisk avantgardism till kvinnlig könsstympning - vad folk menar när de säger kultur blir följaktligen allt svårare att veta - det kan handla både om att kränga saker och om att känna sig kränkt - slettemarks hoppfulla anarkism har svalts av en gränslös upplevelseindustri - i 'kulturens kraft' (sns förlag) samlas en rad argument för att kulturprojekt kan knuffa städer framåt och skapa ringar i näringslivets vattendrag - insikten är knappast ny: det har gått flera decennier sedan man började fylla sönderrostade hamnbassänger med kulturturism - det är självklart att genomtänkta satsningar kan få effekt på image och ekonomi - den instrumentella kultursynen - och det är lika uppenbart att det krävs samspel och friktion mellan institutioner och fritänkare för att inte allt ska gå förlorat när eu-bidragen upphör - strategier och hybrider samsas i den här sammanställningen med kreativa skärningspunkter och relationell estetik - kulturekonomisk terminologi är i grunden ganska förfärlig med sina 'komfortzoner'och 'utvecklingskluster' - den som läser ett års samlade rapporter om kreativt värdeskapande drabbas troligen av sådan utmattning att hon/han inte förmår göra ett enda kulturhandtag året därpå - arvoderat kulturarbete är samtidigt satt under stark press - både av anslagsgivare - medieägare - publik och anändare - likväl finns det en spridd vilja att jobba med kultur - inte minst bland de unga som vant sig vid att inte betala för den - den där ekvationen blir intressant eftersom den gamla ekonomin inte kommer att kunna försörja de nya kulturskaparna - full sysselsättning i den politiska retorikens mening har blivit en chimär - antagligen är det just i ett sådant läge sysselsättningen borde omdefinieras kvalitativt -
- landets kulturminister påstår att den bästa kulturpolitiken är skattesänkningar eftersom fler då får råd att köpa böcker eller att gå på konsert (eller avgiftsbelagda museer) - fullföljer man det resonemanget blir det också logiskt att konstnärer med magra inkomster precis som sysslolösa ungdomar utan fullständiga skolbetyg ska drillas i entreprenörskap och starta firma för att på så sätt hyfsa arbetslöshetsstatistiken - ont ska med minskad statskassa fördrivas - det är en småföretagarsatsning under pistolhot och den skapar nog en falsk bild av hur människor vill leva sina liv och bete sig med sin kultur" - Lars Åberg - kulturskribent - i Göteborgs-Posten den 14 maj 2010.
'medborgarlön' vore väl ngt - hade jag haft 'medborgarlön' - skulle jag helt klart ej ha arbetat på kontor alla de 20 år jag arbetade som kontorsslav - underordnad sådan - ej heller skulle jag i 16 år ha arbetat/slitit som spårvagnsförare - med allt vad det krävde av mej... jag skulle då mycket hellre ha velat ägna mej åt 'kultur' - 'förverkliga mej själv' som det så fint hetta på 70-talet - och även om medborgarlönen endast var så stor så det hjälpligt gick att överleva på den så skulle jag helt klart välja det alternativet framför att vara en slav...
'hette' i st f 'hetta'...
Skicka en kommentar