"varje morgon när jag hör rubrikerna i radions kulturnytt känner jag det - någonting är inte bara på väg att hända inom kulturjounalistiken - någonting har redan hänt - när jag började skriva kritik i dagspressen i början av 90-talet fanns det unga - starka krafter för förändring - den lite mossiga - bildade konstkulturkritiken skulle kompletteras - ja - kanske till och med på allvar utmanas - av nya synsätt - uppdelningen i högt och lågt var förlegad och framtiden låg i både högre nyhetspuls och en mer mångfacetterad kulturkritisk analys och fördjupning - idag är de där starka - unga krafterna medelålders kvinnor och män - många av dem sitter centralt placerade på kulturredaktioner runt om i sverige - några av dem har också försökt göra verklighet av sina visioner: jag spårar dem i mixen av konstformer - nyheter och recensioner i exempelvis dn kultur och svt:s kulturnyheterna - och jag anar dem i det alltmer frekventa krönikerandet i kulturradions olika program liksom i det lättsinniga tyckandet som blivit en självklarhet på dagspresssens kultursidor -
- jag hyser stor respekt för en del av regissörerna bakom dessa förändringar - ändå tror jag att utvecklingen är på väg käpprätt åt helvete och att helt andra krafter sedan länge varit inblandade i kursändringen - när jag läser om de drastiska nedskärningarna på dn:s kulturredaktion och att journalistkollegor på andra avdelningar inom tidningen ska ha jublat när de blev kända blir det en tragisk bild av just detta: det senaste dryga decenniet har inte bara inneburit en frivillig breddning av det kulturkritiska uppdraget - det har också dolt en publicistisk nedmontering av den kvalificerade - långsamma och tidskrävande kulturkritiken -
- ekonomiskt pressade tidningsledningar har degraderat kulturchefer och krympt redan pressade frilansbudgetar samtidigt som ett starkt internt tryck riktats mot kulturredaktionerna att skriva snabt - kortare och så att 'folk förstår' - resultatet har alltför ofta blivit till kritik och samtidsanalys hjälpligt förklädda problemformuleringar och resuméer - men också den möjlighet som nu dn:s ledning griper att handgripligen montera ner sitt stolta flaggskepp - och sveriges största kulturredaktion: dn kultur - genom att nästan halvera personalskaran och ändå påstå sig vilja satsa på kulturmaterialet -
- att slå så hårt mot en av sina mest vitala och lästa delar - liknar mest ett offentligt publicerat självmordshot - det är bara att hoppas att den interna debatten på dn just nu är betydligt mer besvärlig för ledningen än vad den publika så här långt varit - och att hotet aldrig tillåts bli mer än ett hot" // Ingrid P Bosseldal - kulturskribent - GP - den 11 mars 2010.
numera läser jag alla möjliga tidningars olika kultursidor - jag har stor tillgång - gratistillgång - till en massa olika tidningar i miljöhuset härstädes - dn är bara en av alla de tidningar som finns tillgängliga - har f n ett fint erbjudande från dn liggande att jag kan få tidningen i en hel månad gratis - men jag har inte tackat ja till erbjudandet...
numera har jag tvingats förbjuda mig själv det som jag har skrivit om här förut - inga återvinningstidningar mer för min del! inget mer hem-hämtande av det som andra slängt!
sen en längre tid läser jag inga tidningar öht! - emellanåt - inte varje vardag - men nästan - ögnar jag igenom gratistidningen metro - som finns lätt tillgänglig på närmsta hpl... - jag har iaf you tube! - you tube är något som jag värderar mycket högre än papperstidningar...
9 kommentarer:
"varje morgon när jag hör rubrikerna i radions kulturnytt känner jag det - någonting är inte bara på väg att hända inom kulturjounalistiken - någonting har redan hänt - när jag började skriva kritik i dagspressen i början av 90-talet fanns det unga - starka krafter för förändring - den lite mossiga - bildade konstkulturkritiken skulle kompletteras - ja - kanske till och med på allvar utmanas - av nya synsätt - uppdelningen i högt och lågt var förlegad och framtiden låg i både högre nyhetspuls och en mer mångfacetterad kulturkritisk analys och fördjupning - idag är de där starka - unga krafterna medelålders kvinnor och män - många av dem sitter centralt placerade på kulturredaktioner runt om i sverige - några av dem har också försökt göra verklighet av sina visioner: jag spårar dem i mixen av konstformer - nyheter och recensioner i exempelvis dn kultur och svt:s kulturnyheterna - och jag anar dem i det alltmer frekventa krönikerandet i kulturradions olika program liksom i det lättsinniga tyckandet som blivit en självklarhet på dagspresssens kultursidor -
- jag hyser stor respekt för en del av regissörerna bakom dessa förändringar - ändå tror jag att utvecklingen är på väg käpprätt åt helvete och att helt andra krafter sedan länge varit inblandade i kursändringen - när jag läser om de drastiska nedskärningarna på dn:s kulturredaktion och att journalistkollegor på andra avdelningar inom tidningen ska ha jublat när de blev kända blir det en tragisk bild av just detta: det senaste dryga decenniet har inte bara inneburit en frivillig breddning av det kulturkritiska uppdraget - det har också dolt en publicistisk nedmontering av den kvalificerade - långsamma och tidskrävande kulturkritiken -
- ekonomiskt pressade tidningsledningar har degraderat kulturchefer och krympt redan pressade frilansbudgetar samtidigt som ett starkt internt tryck riktats mot kulturredaktionerna att skriva snabt - kortare och så att 'folk förstår' - resultatet har alltför ofta blivit till kritik och samtidsanalys hjälpligt förklädda problemformuleringar och resuméer - men också den möjlighet som nu dn:s ledning griper att handgripligen montera ner sitt stolta flaggskepp - och sveriges största kulturredaktion: dn kultur - genom att nästan halvera personalskaran och ändå påstå sig vilja satsa på kulturmaterialet -
- att slå så hårt mot en av sina mest vitala och lästa delar - liknar mest ett offentligt publicerat självmordshot - det är bara att hoppas att den interna debatten på dn just nu är betydligt mer besvärlig för ledningen än vad den publika så här långt varit - och att hotet aldrig tillåts bli mer än ett hot" // Ingrid P Bosseldal - kulturskribent - GP - den 11 mars 2010.
jag har ända sen min tidiga ungdom haft stor glädje av att läsa dagens nyheters kultursida!
numera läser jag alla möjliga tidningars olika kultursidor - jag har stor tillgång - gratistillgång - till en massa olika tidningar i miljöhuset härstädes - dn är bara en av alla de tidningar som finns tillgängliga - har f n ett fint erbjudande från dn liggande att jag kan få tidningen i en hel månad gratis - men jag har inte tackat ja till erbjudandet...
numera har jag tvingats förbjuda mig själv det som jag har skrivit om här förut - inga återvinningstidningar mer för min del! inget mer hem-hämtande av det som andra slängt!
sen en längre tid läser jag inga tidningar öht! - emellanåt - inte varje vardag - men nästan - ögnar jag igenom gratistidningen metro - som finns lätt tillgänglig på närmsta hpl... - jag har iaf you tube! - you tube är något som jag värderar mycket högre än papperstidningar...
vad vore livet för 'lilla moi' utan you tube? - you tube är mitt universitet
Skicka en kommentar