måndag 17 maj 2010

vårvinter

8 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

'vårvinter' av karl-gustaf hildebrand: "vi skulle aldrig släppt fjolårslöven ifrån oss - vi skulle gömt dem i lådorna - buntat ihop dem i buntar - låst om den flyende livssaften - stängt den med snören - ruvat som giriga över den sista fläcken av grönt på ett höstlöv - sen över vilka slags färger som helst - över svart eller rostbrunt - vi skulle sett dem förgås men aldrig släppt dem ifrån oss - nu när Han kommer med blödande steg över sjön som ännu är tillfrusen - skulle vi haft dessa löv och sträckt dem framför oss - vi är så nakna som träd - våra grenar (utan försvar av det tanklöst bortkastade lövverket) sträcker mot himlen sin klo - och det börjar droppa av blod från de nedersta sorgtyngda molnen"

Marianne Johansson sa...

det finns en slags släktskap mellan denne karl-gustaf hildebrand och mej - jag greps omedelbart när jag nu av en slump råkade titta i denna bok - överkommen för en struntsumma på v frölunda bibliotek för ett par år sedan - 'utgallrad' - jag har tidigare ej vetat om denna poet - nu vet jag att han fanns - och fortfarande finns - genom sina ord - som direkt talar till mig - jag ämnar läsa mer i denna bok som heter 'Karl-Gustaf Hilebrand - Dikter 1933-1998' edition edda - 1999. (ps: jag kan säga att denna tid som är nu - vår - ej är m i n tid - höst är mer min tid och varför inte 'vårvinter' - som karl-gustaf hildebrand så inkännande och vackert gett ord åt...

Marianne Johansson sa...

denna dikt är alltså tagen ur diktsamligen 'djupt under ishöljet' - utgiven år 1950.

Marianne Johansson sa...

"lågt står invid högt - man kan knappt se skillnaden mellan dem - och de lutar sig förtvivlat mot varandra för att inte falla - den goda poesin kan aldrig vara oanfrätt - detta är modernismens stora insikt - den gamla invanda höga stilen ljuger - det misslyckade och brustna - det osäkra gungflyet - bär dikten - bär världen" = ord ur ovan nämnda bok (= efterord av magnus ringgren)

Marianne Johansson sa...

"hildebrqands poesi rör sig helst bland de misslyckade och glömda - de förtrampade och undangömda - just bland de 'tungt och förvildat' fallande"

Marianne Johansson sa...

"när lars lönnroth skrev om hildebrand i 'den svenska litteraturen' såg han honom som en av 30-talets viktigaste debutanter vid sidan av gunnar ekelöf - den 22-årige karl-gustaf hildebrand som gav ut 'nödvärn' delade livskänsla med 40-talisterna som slog igenom ett decennium senare - hans poetiska teknik är också före sin tid - ekelöf kunde naturligtvis inte dela hildebrands kristna övertygelse men ändå står de varandra närmare än vad man kan tro - kristendomen är hos hildebrand de misslyckades religion - inte de vällyckades - därmed torde han genom åren ha retat en del välanständigt kyrkfolk -- 'tystnader i alla länder förena er'... (apropå tystnad - jag skrev en gång i ett handskrivet brev till moralfilosofen bengt brülde sommaren 2008 - "tystnad överstiger det mesta"... ytterligare ett 'apropå': jag är en misslyckad människa- tillika - eller framför allt - en misslyckad mor - eftersom min förstfödde son - mandus - 'manden' - ligger och ruttnar i graven sen 3 1/2 tillbaka - jag vet vad det vill säga att vara misslyckad...

Marianne Johansson sa...

'sen 3 1/2 år tillbaka' i st f '3 1/2 tillbaka'...

Marianne Johansson sa...

'hildebrands' i st f 'hildebrqands'...