dn 8 februari 2009: "vi drömde om att bli kändisar - men började i stället blogga - i den tredje delen av artikelserien 'typiskt 00-tal' skriver författaren gertrud hellbrand om motiven bakom vår tids massrörelse - 'bloggen är ett uppror' - vad händer när förväntningssamhällets bluff genomskådas? - när en hel generation vaknar upp ur livslögnen - vi som lurats att tro att vi kunde bli vad som helst - idoler - rockstjärnor - supermodeller - i chuck palahniuks 90-talsroman 'fight club' rinner bägaren över och 'project mayhem' initieras med män som pucklar på varandra under kontrollerade former - under marknivå - runt om i stadens källare - idag har tekniken gjort det möjligt för alla och envar att synas - att delge resten av världen sitt innersta genom ett klick med datormusen - det började med hemsidor och chatforum och har fortsatt med communities och bloggar - en undersökning från förra året uppskattade antalet nystartade bloggar i världen till 184 miljoner (www.technorati.com) - av dessa är många ämnesrelaterade - men de flesta handlar som bekant inte om sådant som politik eller kultur utan är helt enkelt privata dagböcker utlagda på nätet där vanliga människor skriver om vänner och familj - om sina känslor - om vad de ätit till middag och om vad de ska göra i helgen - ett nytt sätt att bli av med sina frustrationer? - i en uppsats i sociologi (lunds universitet - 2008) undersöker janina weitner just detta 'dagboksbloggande' - själva bloggfenomenet har framhållits som ett uttryck för ökad demokrati och som ett medel för kommunikation - weitners undersölkning ger snarare bilden av bloggandet som ett individualistiskt projekt där enskilda personer ägnar sig åt självbespegling - "
" - genomsnittsbloggaren verkar inte alls särskilt intresserad av kommunikation - tvärtom tycks hon knappt fundera över vem som läser - eller hur det skrivna tas emot - till det är innehållet alltför privat och skrivsättet för slarvigt - enligt weitner - kommentarsfunktionen spelar en underordnad roll i den här typen av bloggar - antalet kommentarer är litet och de som publiceras är i stort sett alltid positiva - sannolikt läses bloggarna främst av anhöriga och vänner - de närmast sörjande - weitner menar dock att bloggaren själv drömmer om en stum spegel - intervjuade bloggare anger i sin tur samma motiv för verksamheten som i alla tider varit den traditionella dagoksförfattarens - man bearbetar känslor och händelser - prövar tankar - - med den avgörande skillnaden att bloggaren i stället för i skrivbordslådan lägger ut sina tankar på nätet - för världen att läsa - kanske inte så mycket för att dessa tankar särskilt skulle imponera eller vara för någon till gagn - utan mer för att presentera sig själv som just kännande och tänkande och på så vis bekräfta sin existens: 'blogito ergo sum' - att synas är att finnas - det privata är vår tids offentlighet - i en uppmärksammad essä i den nyutkomna atologin 'nån där?' hävdar pr-kvinnan och skivolagschefen elin alvemark att vi snarare än i ett kommunikationssamhälle lever i ett monologsamhälle - en dialog kräver två parter som smälter samman i ett ömsesidigt utbyte - att konsumera och exponera information på nätet är något annat - "
" - hur kommer formerna för umgänge mellan människor att förändras i framtiden - frågar sig weitner - kommer vi att undvika fysisk kontakt när vi nu är förtroliga med hela världen via nätet eller blir fysisk närhet viktigare? - i michel houellebecqs roman 'refug' (2005) sitter klonade framtidsmänniskor isolerade i bunkrar - envar sysselsatt med att i uppdaterad form föra vidare sin anfaders 'livsberättelse' - en djupt narcissistisk syssla - låt vara i syfte att bättre förstå människans natur - och förbättra den - i ett halvmörkt rum i en mellanstor svensk stad år 2009 sitter en 34-årig kvinna och 'skriver av sig' en vanlig dag - uppstigning - en tur på stan - kanske något inköp - hemkomst - till middag grekisk korvpanna och paprika - på teve 'äntligen hemma' - uppladdade och utlagda får orden ett märkvärdigt skimmer över sig - ett slags mening - varför är vår tid så besatt av det privata? - weitner citerar richard sennet i 'the fall of the public man': 'när gudarna är avmystifierade - mystifierar människan sitt eget tillstånd - hennes eget liv är fyllt med mening - men det återstår att levas ut' - de stora berättelsernas kollaps har knappast gjort oss mindre beroende av berättelser - subjektiviteten - iscensättandet av den egna personligheten - tycks ha ersatt religionen som meningsskapare - våra idoler förväntas blotta sin personlighet - 'based on a true story' - säljer bäst - ett framgångsrecept begagnat av såväl författare som politiker -"
" - upptagna av våra egna personer - våra 'projekt' bjuds numera samtliga av oss att ständigt 'interagera' och 'tycka till' i mediebruset - vår tids personlighetskult som ett vapen mot intighet och meningslöshet - ett uppror? - om bloggen är ett uppror - vad betyder det att åttio procent av dagoksbloggarna är kvinnor? - är bloggandet en feministisk strategi? - förklarar det i så fall den relativa avsaknaden av negativa kommentarer från medbloggarna? - man uppmuntrar varandra - man iscensätter det privata offentligt - man leker idol - nog finns det något förföriskt i bilden av männen som krossar varandras näsben i 'fight clubs' skumt upplysta källarlokaler? - den blodiga protesten mot samhällets alla oinfriade löften - känns på något vis 'rättmätig' - ett högupplöst digitalt foto av den egna middagsmaten är i jämförelse kanske inte riktigt lika upphetsande - likafullt ingår även den dokumenterade grekiska korvpannan i en massrörelse - en rörelse som kanske kunde tolkas just som en reaktion på krossade drömmar - man slår sig ner vid datorn - man tar saken i egna händer" // Gertrud Hellbrand - Kulturdebatt Dagens Nyheter - söndagen den 8 februari år 2009 // författare och skrivarkurslärare - gertrud hellbrand - född 1974 är bosatt på vikbolandet i östergötland - hon är författare oh lärare på skrivarkursen textlabbet på bona folkhögskola - hon debuterade år 2004 med romanen 'vinthunden' - hösten år 2008 kom hennes andra roman 'scenario x' - som belönades med carl-johan vallgrens litteraturpris - i dn skrev anna hallberg: 'det finns partier i den här romanen som är bländande - inte minst inledningen är magnifik'.
bloggen är för mej en aktivitet i min ensamhet... - tack vare bloggen - mina två bloggar - liksom även tack vare you tube - så känner jag mig mindre ensam än vad jag annars hade behövt göra... - visserligen är det faktiskt - både IRL och här - ingen - iaf så gott som ingen! - som jag - überhaupt - kommunicerar med... - men ändå... - 'på gravens' rand... - varför ha krav öht... (?!) - jag har - 'på gravens rand' - ingen som helst anledning att ställa några 'krav' - what so ever - eller ha några förväntningar öht... - men jag vet att graven står och väntar på mej... - det - finns - efter uppgrävning - och erforderlig betalning därför till kyrkogårdsförvaltningen - plats för min enkla kista att sänkas ner intill kvarlevorna efter min förstfödde son... - det känns tryggt att vara 'gravrättsinnehavare'... - själv har jag ännnu ej uppnått åldern 73 år - och jag vet ej heller om jag kommer att göra det... - min förstfödde son uppnådde en ålder av 27 år och 10 månader och 9 dagar...
8 kommentarer:
dn 8 februari 2009: "vi drömde om att bli kändisar - men började i stället blogga - i den tredje delen av artikelserien 'typiskt 00-tal' skriver författaren gertrud hellbrand om motiven bakom vår tids massrörelse - 'bloggen är ett uppror' - vad händer när förväntningssamhällets bluff genomskådas? - när en hel generation vaknar upp ur livslögnen - vi som lurats att tro att vi kunde bli vad som helst - idoler - rockstjärnor - supermodeller - i chuck palahniuks 90-talsroman 'fight club' rinner bägaren över och 'project mayhem' initieras med män som pucklar på varandra under kontrollerade former - under marknivå - runt om i stadens källare - idag har tekniken gjort det möjligt för alla och envar att synas - att delge resten av världen sitt innersta genom ett klick med datormusen - det började med hemsidor och chatforum och har fortsatt med communities och bloggar - en undersökning från förra året uppskattade antalet nystartade bloggar i världen till 184 miljoner (www.technorati.com) - av dessa är många ämnesrelaterade - men de flesta handlar som bekant inte om sådant som politik eller kultur utan är helt enkelt privata dagböcker utlagda på nätet där vanliga människor skriver om vänner och familj - om sina känslor - om vad de ätit till middag och om vad de ska göra i helgen - ett nytt sätt att bli av med sina frustrationer? - i en uppsats i sociologi (lunds universitet - 2008) undersöker janina weitner just detta 'dagboksbloggande' - själva bloggfenomenet har framhållits som ett uttryck för ökad demokrati och som ett medel för kommunikation - weitners undersölkning ger snarare bilden av bloggandet som ett individualistiskt projekt där enskilda personer ägnar sig åt självbespegling - "
" - genomsnittsbloggaren verkar inte alls särskilt intresserad av kommunikation - tvärtom tycks hon knappt fundera över vem som läser - eller hur det skrivna tas emot - till det är innehållet alltför privat och skrivsättet för slarvigt - enligt weitner - kommentarsfunktionen spelar en underordnad roll i den här typen av bloggar - antalet kommentarer är litet och de som publiceras är i stort sett alltid positiva - sannolikt läses bloggarna främst av anhöriga och vänner - de närmast sörjande - weitner menar dock att bloggaren själv drömmer om en stum spegel - intervjuade bloggare anger i sin tur samma motiv för verksamheten som i alla tider varit den traditionella dagoksförfattarens - man bearbetar känslor och händelser - prövar tankar - - med den avgörande skillnaden att bloggaren i stället för i skrivbordslådan lägger ut sina tankar på nätet - för världen att läsa - kanske inte så mycket för att dessa tankar särskilt skulle imponera eller vara för någon till gagn - utan mer för att presentera sig själv som just kännande och tänkande och på så vis bekräfta sin existens: 'blogito ergo sum' - att synas är att finnas - det privata är vår tids offentlighet - i en uppmärksammad essä i den nyutkomna atologin 'nån där?' hävdar pr-kvinnan och skivolagschefen elin alvemark att vi snarare än i ett kommunikationssamhälle lever i ett monologsamhälle - en dialog kräver två parter som smälter samman i ett ömsesidigt utbyte - att konsumera och exponera information på nätet är något annat - "
" - hur kommer formerna för umgänge mellan människor att förändras i framtiden - frågar sig weitner - kommer vi att undvika fysisk kontakt när vi nu är förtroliga med hela världen via nätet eller blir fysisk närhet viktigare? - i michel houellebecqs roman 'refug' (2005) sitter klonade framtidsmänniskor isolerade i bunkrar - envar sysselsatt med att i uppdaterad form föra vidare sin anfaders 'livsberättelse' - en djupt narcissistisk syssla - låt vara i syfte att bättre förstå människans natur - och förbättra den - i ett halvmörkt rum i en mellanstor svensk stad år 2009 sitter en 34-årig kvinna och 'skriver av sig' en vanlig dag - uppstigning - en tur på stan - kanske något inköp - hemkomst - till middag grekisk korvpanna och paprika - på teve 'äntligen hemma' - uppladdade och utlagda får orden ett märkvärdigt skimmer över sig - ett slags mening - varför är vår tid så besatt av det privata? - weitner citerar richard sennet i 'the fall of the public man': 'när gudarna är avmystifierade - mystifierar människan sitt eget tillstånd - hennes eget liv är fyllt med mening - men det återstår att levas ut' - de stora berättelsernas kollaps har knappast gjort oss mindre beroende av berättelser - subjektiviteten - iscensättandet av den egna personligheten - tycks ha ersatt religionen som meningsskapare - våra idoler förväntas blotta sin personlighet - 'based on a true story' - säljer bäst - ett framgångsrecept begagnat av såväl författare som politiker -"
" - upptagna av våra egna personer - våra 'projekt' bjuds numera samtliga av oss att ständigt 'interagera' och 'tycka till' i mediebruset - vår tids personlighetskult som ett vapen mot intighet och meningslöshet - ett uppror? - om bloggen är ett uppror - vad betyder det att åttio procent av dagoksbloggarna är kvinnor? - är bloggandet en feministisk strategi? - förklarar det i så fall den relativa avsaknaden av negativa kommentarer från medbloggarna? - man uppmuntrar varandra - man iscensätter det privata offentligt - man leker idol - nog finns det något förföriskt i bilden av männen som krossar varandras näsben i 'fight clubs' skumt upplysta källarlokaler? - den blodiga protesten mot samhällets alla oinfriade löften - känns på något vis 'rättmätig' - ett högupplöst digitalt foto av den egna middagsmaten är i jämförelse kanske inte riktigt lika upphetsande - likafullt ingår även den dokumenterade grekiska korvpannan i en massrörelse - en rörelse som kanske kunde tolkas just som en reaktion på krossade drömmar - man slår sig ner vid datorn - man tar saken i egna händer" // Gertrud Hellbrand - Kulturdebatt Dagens Nyheter - söndagen den 8 februari år 2009 // författare och skrivarkurslärare - gertrud hellbrand - född 1974 är bosatt på vikbolandet i östergötland - hon är författare oh lärare på skrivarkursen textlabbet på bona folkhögskola - hon debuterade år 2004 med romanen 'vinthunden' - hösten år 2008 kom hennes andra roman 'scenario x' - som belönades med carl-johan vallgrens litteraturpris - i dn skrev anna hallberg: 'det finns partier i den här romanen som är bländande - inte minst inledningen är magnifik'.
'antalet kommentarer är litet' - skulle det ha stått i st f 'antalet kommentarer är lite'...
'och' i st f 'oh'...
bloggen är för mej en aktivitet i min ensamhet... - tack vare bloggen - mina två bloggar - liksom även tack vare you tube - så känner jag mig mindre ensam än vad jag annars hade behövt göra... - visserligen är det faktiskt - både IRL och här - ingen - iaf så gott som ingen! - som jag - überhaupt - kommunicerar med... - men ändå... - 'på gravens' rand... - varför ha krav öht... (?!) - jag har - 'på gravens rand' - ingen som helst anledning att ställa några 'krav' - what so ever - eller ha några förväntningar öht... - men jag vet att graven står och väntar på mej... - det - finns - efter uppgrävning - och erforderlig betalning därför till kyrkogårdsförvaltningen - plats för min enkla kista att sänkas ner intill kvarlevorna efter min förstfödde son... - det känns tryggt att vara 'gravrättsinnehavare'... - själv har jag ännnu ej uppnått åldern 73 år - och jag vet ej heller om jag kommer att göra det... - min förstfödde son uppnådde en ålder av 27 år och 10 månader och 9 dagar...
'antologin' i st f 'atologin'... 'skivbolagschefen' i st f 'skivolagsschefen'...
Skicka en kommentar