torsdag 17 juni 2010

en prägling - en prägel - vad har vad som en prägling?

8 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

beröringspunkter - mellan människor - människor emellan...

Marianne Johansson sa...

vad präglade mitt ytkesval? - ja jag kan återkomma till detta - tills vidare kan jag återge en tidningsartikel som just av en slump uppkommit:

Marianne Johansson sa...

"kriget präglade yrkesvalet - ruth rajamaa kom till sverige som flykting under andra världskriget med en av de vita bussarna - de traumatiska erfarenheterna i unga år från kriget bidrog till att hon utbildade sig till psykolog och psykoterapeut - hon har inget emot freud men finner jung mer användbar - min mor - syster och jag kom till berlin från estland hösten 1944 - när jag var fem år - det var efter jul som helvetet bröt loss - de allierade bombade dagar och nätter - det fanns ingen mat eller någonting - när sovjetiska röda armén i andra världskrigets slutskede närmade sig estlands huvudstad tallinn låg den mindre staden paide där ruth rajamaa då bodde på vägen - med några dagar till godo kom familjen i väg undan ryssarna till polen med ett tyskt krigsfartyg - rut rajamaa såg hur flera fartyg i konvojen torpederades av sovjetiskt flyg - min mamma - min syster och jag kom tillsammans med de andra flyktingarna till polen - mamma - liksom de andra - erbjöds att arbeta i en fabrik i berlin som bland annat tillverkade de v-raketer som nazi-tyskland skickade mot england - hennes far fanns då redan i sverige - och han lyckades ordna visum för sin familj: - vi kom i väg en månad innan berlin intogs - vi kom till flensburg - och där stod en av röda korsets vita bussar - som krigsbarn var vi magra - smutsiga och trasiga - resan till sverige och falsterbo genom danmark kändes som rena lyxen -"

Marianne Johansson sa...

" - att återvända till det av sovjetunionen annekterade estland var inte att tänka på - visst var det ett trauma - och säkert en av orsakerna till att jag blivit psykolog och terapeut - mycket handlar om att lära känna sig själv - mogna och kunna hantera de problem livet bjuder på - lätt att skriva under på - men inte lika lätt att lyckas med - ruth rajamaa säger att den analytiska psykologins grundare c g jung givit henne 'lite nycklar' - inte minst när han myntade begreppet 'wounded healer' - alltså en människa som upplevt eller bevittnat något förfärligt och tar detta som utgångspunkt för att hjälpa andra - att freudianer och jungianer inom psykologin inte alltid är såta vänner bekymrar inte ruth rajamaa nämnvärt - 'man väljer den metod man finner fungerar bäst' - men just jungs teorier om vad drömmar kan säga om vårt omedvetna hjälper henne att höra 'patientens genuina röst' - jung erbjuder mer av ett möte mellan terapeut och klient - och hans inställning att det medvetna har ett kompensatoriskt förhållande till det omedvetna är en dialektik hon funnit fruktsam i sitt arbete när hon hjälpt människor i konflikt med sig själva - att arbeta med beteendeterapi kräver lyhördhet: - varje generation har sina behov - förutsättningarna för vad som krävs för att bli en hel och självständig människa är föränderliga - äldre generationer levde i ett mer uppfostrande samhälle än dagens - som inte upplevt samma tidiga gränssättningar - de kanske tvingas att uppfostra sig själva - och först som vuxna - hon är vagt kritisk mot dagens omhuldade kognitiva beteendeterapi - kbt - som 'bara tar tag i en sak i taget' - psykologi är för sammansatt för det -"

Marianne Johansson sa...

" - en person som får sägas ha varit psykologiskt sammansatt var den heliga birgitta - ruth rajamaa har ägnat sig åt henne och arvet av tankegods hon lämnade efter sig - i alla fall det som överlevt reformation och krig - hon disputerade 1992 på en avhandling i pedagogik om nunnorna i vadstena på medeltiden - en artikel hon skrivit uppmärksammades av det nuvarande pirita-klostret (pirita är estniska för birgitta) i tallinn - det medeltida har lagts i ruiner i krigen under 1500-talets senare hälft - men ett nybyggt kloster intill ruinerna invigdes 2001 - detta ledde till en kontakt - jag håller på att leta fram och sammanställa alla bevarade dokument om det medeltida klostret - norra estland kom ju att höra till sverige 1561 - och hela - i och med gustav II adolf - jag kan ju både svenska och estniska - och kan leta i arkiv här och där - dessa skrifter ska hon samla i en monografi som ska komma i bokform om några år - ett pensionärsarbete" // Per Mortensen - Dagens Nyhter - den 12 september 2009. - "DN gratulerar: Ruth Rajamaa - - gratuleras till: fyller 70 år den 20:e september - firar: 'har firat i slutet av augusti i estland med min estniska släkt och vänner i en vacker rosenträdgård utanför tallinn - ska också träffa släkt och vänner här hemma' - familj: 'min storasysters familj - hennes barn och barnbarn - släkt i estland' - bor: lägenhet på östermalm i stockolm - gör: psykolog och prykoterapeut som fortfarande tar emot enstaka patienter - arbetar på att samla dokument och skrifter från birgittinordens kloster pirita i estland (är dock inte själv katolik) - bakgrund: född i haapsalu i estland - kom till sverige som flykting 1945 - doktorsavhandlingen 'systrarnas verksamhet - undervisning och uppfostran i vadstena 1384-1595' vid stockholms universitet 1992 - legitimerad psykolog 1978 och legitimerad psykoterapeut 1985 - kom i kontakt med den första svenska jungianska analytikern stina thyberg - och har gått kurser vid jung-institutet i zürich - intressen: - 'mitt jobb - klassisk äldre musik från beethoven - schuert och bakåt - chopin tycker jag också om' - visdomsord: - jag tycker att jung har givit de introverta människorna ett värde - alltså de som till skillnad från de extroverta tänker först och handlar sedan - unga människor som är introverta har det svårt i dag - eftersom den västerländska kulturen är så extrovert" / DN - lördagen den 12 september 2009 - 'Familj'.

Marianne Johansson sa...

yrkesval skulle det naturligtvis ha stått här ovan - inte ytkesval - ja jag hade inget eget val - jag trodde att jag kanske skulle kunna läsa språk - kanske med intiktning på skönlitteratur och poesi - det var mitt intresse i gymnasiet - när jag - efter studenten - villrådig kom till yrkesförmedlerskan - yrkesvägledarskan - på arbetsförmedlingen - så sa hon åt mej att gå en sekreterarkurs - 'skriva maskin är alltid bra att kunna' - sagt och gjort ... det hände sej så ofta vid den tiden att barn från familjer där några högre studier öht inte hade förekommit - fick ta vägen via en underordnad ställning på en kontorsstol - något annat var inte att drömma om...

Marianne Johansson sa...

yrkesväglederskan skulle det ha stått (hon hette f ö fru månsson - det kommer jag ihåg)... jag har ett par klasskamrater från den tiden - som jag vet har blivit fil mag - alltså arbetat som lärare - efter att ha studerat språk - hade de då ingen väglederska som lett dem på rätt spår - jag vet inte - men egentligen hade jag nog velat bli skådespelerska - eller konstnär - eller journalist - eller något sådant - något fritt yrke - - varför kunde jag inte ha tillräcklig självkänsla att göra ett fritt val - hon här ovan från estland hade tydligen förmågan att göra ett fritt val - hade inte oxå jag gärna - mer än gärna - ha velat läsa till psykolog och terapeut som hon - jo det kan du slå dej i backen på - det fanns kanske en beröringspunkt - som jag nämnde här ovan - mellan hon ruth från estland och mej - jag vill gärna tro det - rent intressemässigt - sen talar hon om 'wounded' - vad vet hon ruth - i jämförelse - vad det vill säga att ha varit 'wounded' - jag har inte framlevt mina första fem år i estland - det har jag inte - men sen när hon kom till sverige verkar det ju som om hon inte haft några problem öht - hon har så som jag tolkar det - varit i högsta grad privilegierad - när hon har kunnat välja ett yrke som intresserar henne och som fortfarande vid 70 års ålder intresserar henne - dessutom har hon blivit fil doktor - vem hade inte velat det och därmed ha kunnat få en viss aktning ...?

Marianne Johansson sa...

detta som jag uttryckte här för drygt ett år sen säger en hel del om mig som person - men numera när jag blivit drygt ett år äldre - och ännu mera orkeslös än jag var då för drygt ett år sen - så känns det av mig förmätet att hava uttryckt något sådant som jag uttryckte då - men naturligtvis finns ett korn av 'saning' i det jag uttryckt - det kan jag inte komma ifrån - men - nu - alas! - är allt - åtminstone så gott som allt - för sent - that's a fact - jag har iaf kommit så långt i min utveckling att jag accepterar de faktiska förhållandena - och jag har absolut ingen som helst anledning att klaga - så länge jag har chans att uttrycka mej så här fritt på min alldeles egna blogg - en viss tillfredsställelse är det för mig att jag åtminstone i fantasien kan inbilla mig att någon eventuellt har ork och något litet intresse att ta del av det jag skriver - speciellt när det gäller mig själv - kanske om mitt barnbarn - en son - nu dryga månaden gammal - får leva och bli tillräckligt gammal - kan forska i vem hans förfäder var (såsom det går till på tv för kändisarna - ....) men antagligen inte - är man obetydlig så är man - varför har jag ej forskat om mina föräldrar och deras förfäder? - jag vet inget! - nu har jag inte ork därtill! - till att göra efterforskningar! - och antagligen finns inte så mycket heller att utröna - vissa männschor bara liksom försvinner...