lördag 26 juni 2010

dn - söndagen den 10 februari år 2008

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

sid 5 i ovanstående tidning: 'söndagskolumnen' - författad av majgull axelsson:

Marianne Johansson sa...

"någonstans i europa - närmare bestämt i serbien - ligger ett barn med downs syndrom ifört ett plagg som liknar en tvångströja - barnets högra ben har dessutom bundits fast i spjälsängens galler - behandlingen är avsedd att hindra honom eller henne (det är omöjligt att avgöra barnets kön på bilderna) från att skada sig själv - självskadebeteende är å andra sidan mycket vanligt bland barn - både med downs syndrom och utan - som lider av brist på vanlig mänsklig kontakt - och på institutioner för handikappade barn i serbien är sådan brist mer regel än undantag - ingen tar i dem - ingen lyfter upp dem - ingen kelar eller leker med dem - den serbiska regeringen reagerade surt när handikapporganisationen mental disability rights international i höstas lade fram en rapport som anklagade landet för grov vanvård av handikappade - rapporten ansågs vara 'ensidig och illvillig' -"

Marianne Johansson sa...

" - på en annan plats i europa - närmare bestämt i tjeckien - ligger en tonårsflicka i något som liknar en bur - det är en spjälsäng med 1,5 meter höga galler - flickan har inte kunnat lämna bursängen på egen had på mer än tolv år - visserligen är de där sängarna förbjudna sedan något år - men ett brittiskt filmteam visade nyligen att de fanns kvar på fem av åtta anstalter - den tjeckiska regeringen reagerade lika surt som den serbiska och anklagade bbc för att ägna sig åt 'klassisk journalistförvrängning' när dokumentärfilmen visades - jag suckar över rapporten på dagens eko - ska det aldrig ta slut? - någonstans i min bokhylla står en bok som är viktig i sammanhanget: 'dom kallade oss sinnesslöa' - jag rotar fram den och dammar av den - tittar lite närmare på den gamla kvinnan på omslaget - ingrid frid tillbringade åren mellan 1939 och 1963 på värnhem i norrköping - ett vård- oh arbetshem för sinnesslöa - som man sa under den sociala ingenjörskonstens guldår - 'usch' - säger hon nu - många år senare - 'jag vill inte tänka på det där gamla värnhem' - och det kan man förstå - när man bläddrar i boken om livet på värnhem så är det lätt att inse att det måste ha krävts stor själsstyrka för att över huvud taget överleva i den där miljön - randiga istitutionskläder - kala väggar - nakna golv - inhägnade rastgårdar - och - enligt samstämmiga vittnesmål - en ovanligt elak syster sara som bestämde allt - hon hade egentligen bara en svaghet: - hon var rädd för katter - när man släppte in en katt till henne flög hon upp på ett bord och skrek - händelsen bevittnades av kurt holstensson - som sedan kom att betrakta den som sitt ljusaste barndomsminne - det säger en del om hans barndom - kurt holstensson är en som såg till att livet på värnhem till slut skildrades - under hela sitt liv har han funderat över vad han hade gjort för fel för att hamna där - som vuxen försökte han hitta något att läsa om institutionen - men fann inte något - det hade inte stått ett ord i lokaltidningarna - inga forskare hade någonsin kommit dit - och de anhöriga - som inte fick komma på besök - i större grupper än två och två - skyndade sig fort därifrån efter varje besök - "

Marianne Johansson sa...

" - ingen skrev eller berättade - alltså skulle livet på värnhem ha sjunkit in i glömskan om inte kurt holstensson en dag hade fått i uppdrag av sina lärare på särvux att ta reda på något - han gjorde det enda rimliga - han gick till rådhuset i norrköping och lyckades få tag i kommunalrådet - hon blev å sin sida ganska skakad över att livet på värnhem inte fanns dokumenterat - att det inte ens hade fallit någon in - resultatet blev att man till slut lyckades samla vittnesmål från både intagna - personal och anhöriga - det blev en bok som inte skyggade för minnet av vad det svenska samhället hade utsatt de mest försvarslösa för - barnen på värnhem har blivit gamla - många av dem är döda - men deras historia har berättats och därmed har de äntligen fått upprättelse - låt oss hoppas att det inte tar lika lång tid för de serbiska och tjeckiska barnen" // majgull axelsson - kulturdebatt - dn.