torsdag 3 juni 2010

n å g o n måtta får det väl vaaa... på oreflekterandet björn ranelid!!!

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"övermått av oreflekterad välvilja - bok - björn ranelid - 'ansikte av eld' - bonniers - björn ranelids nya roman är alldeles för lång och emellanåt absurt högtidlig och omständlig - romanformen tål egentligen det mesta - från detaljrikedomen i melvilles 'moby dick' till veckotidningsbanaliteten i duras 'älskaren' till det ensliga mumlandet i beckets 'sällskap' - verkligenheten är inte alltid direkt lagom - så varför skulle romanerna vara det? - men björn ranelids femhundrasidor tjocka 'ansikte av eld' gör mig fundersam - ranelid är så förälskad i huvudpersonen greta anker att ingenting i hennes livshistoria tycks honom för ovidkommande för att omnämnas - och omnämnas igen och igen -

3 juni 2010 kl. 10:27
Marianne Johansson sa...

- ramhandlingen är enkel - änkan greta är 92 och bor i en rymlig våning på strandvägen i stockholm - saskia från hemtjänsten blir hennes förtrogna och flyttar så småningom in hos henne - greta är visserligen född i ett fiskeläge i blekinge - men har som överläkarhustru levt ett högborgerligt och ombonat liv - den mer än ett halvt sekel yngre saskia har varit prostituerad och narkoman och blev mamma vid 14 - hon behöver vägledning i tillvaron - och får detta av greta - 'saskia är lycklig och nyfiken varje gång hon besöker greta - ty där får hon lära sig att en gammal människa kan hoppa bock över svåra hinder och kamma fransarna på en flygande matta som svävar över jämmer - svårmod och elände' - greta får i sin tur hjälp med att bearbeta all den sorg hon i hemlighet burit på - hennes stilige make var i själva verket en nazianstruken maktmänniska och dubbelnatur och brydde sig aldrig om parets son - som var gravt utvecklingsstörd - gretas och saskias långsamt djupnande dialog om livet innebär kort sagt en efterlängtad betrielse för dem båda -

3 juni 2010 kl. 10:35
Marianne Johansson sa...

- enligt den allsmäktige författaren i varje fall - ranelid vet nämligen allt om alla medverkande i den här alldeles för långa och emellanåt absurt högtidliga och omständliga romanen - vem som vågade älska på djupet och vem som inte gjorde det - vilka upplevelser som kom att lämna varaktiga spår inne i människorna och vilka som snart plånades ut - ranelid vet - och berättar - så mycket att läsaren inte behöver använda sin fantasi alls - och varför läsa då? - det är egentligen sorgligt - för ranelid vill bara greta - saskia och läsaren väl - ingenting annat än väl - det råder ingen tvekan om hans uppriktighet på den punkten - romanformen tål det mesta - men kanske inte ett sådant övermått av oreflekterad välvilja" // Nils-Aage Larsson - göteborgs-posten - måndagen den 20 oktober år 2008.

3 juni 2010 kl. 10:43

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)