lördag 26 juni 2010

nilsson karl johan

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

en bok utgiven på bonniers förlag - recenserad i gp den 16 april 2010:

26 juni 2010 kl. 20:57
Marianne Johansson sa...

"med klarsynt vansinne - romanen 'död åt karl johan nilsson' är en rasande rolig gestaltning av utanförskap - skriver ingrid p bosseldal: - karl johan nilssons nya roman 'död åt karl johan nilsson - är med några få överraskande avbrott en galet skruvad monolog som inte bara syftar till död åt karl johan nilsson utan typ död åt hela skitsamhället och allt där till - mest är det det oälskade barnet - alkoholisten och författaren karl johan nilsson som talar - ömsom till sig själv - ömsom till sin tystlåtna vän begler - som medan han sväljer luft - rapar - pillerknaprar och kräks - lojalt verkar nedteckna nilssons historia - ibland är det någon av karl johan nilssons (intensivt avskydda) 'närmast anhöriga' som för ordet och ibland en egyptisk man vid namn makako som genom ett testamente fått i uppdrag att försöka leta upp den försvunne svenske författaren karl johan nilsson - "

26 juni 2010 kl. 21:03
Marianne Johansson sa...

" - texten är tryfferad med irriterande inskott av typen 'säger jag mig' - 'tänkte jag mig' och till och med 'sade jag mig - säger jag mig' - de stör läsningen - men på ett lyckligt sätt - och tillsammans med allt klarsynt vansinne som den här boken är packad med (inklusive makakos blick på de skandinaviska infödingarna) - understryker det att läsaren jumpar omkring på ostadiga isflak av text på text på text - och det blir - om inte annat - en rasande rolig gestaltning av den sortens utanförskap som den nuvarande regeringen förmodligen inte ens kan föreställa sig - ett självdestruktivt skarpögt outsiderskap som ibland får mig att tänka på ulf lundells 'jack' - och som framförallt tillintetgör allt som det riktar ögonen mot - barndomen - föräldraskapet - utbildningssystemet - den svenska litteraturen - staedtlers blyertpennor - invandingspolitiken - socialtjänsten ... ja - till och med det egna författarskapet: - 'jag skrev tre böcker - de förljugna tre ('kvicksilver') - ('korsakovs syndrom') - (och 'mörkrets hastighet') - som bara blev duktigare och duktigare - och till sist så genomduktiga och fullkomligt avskyvärda att det inte återstod annat än att förstöra dem i ett officiellt bokbål' - den duktigheten bränner 'död åt karl johan nilsson' ett stort - präktigt och lögnaktigt hål i - det är nöjsamt" // Ingrid P Bosseldal - Göteborgs-Posen den 16 april 2010-

26 juni 2010 kl. 21:13

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)