torsdag 17 juni 2010

en prägling - en prägel - vad har vad som en prägling?

Upplagd av kl.

8 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

beröringspunkter - mellan människor - människor emellan...

17 juni 2010 kl. 09:40
Marianne Johansson sa...

vad präglade mitt ytkesval? - ja jag kan återkomma till detta - tills vidare kan jag återge en tidningsartikel som just av en slump uppkommit:

17 juni 2010 kl. 09:41
Marianne Johansson sa...

"kriget präglade yrkesvalet - ruth rajamaa kom till sverige som flykting under andra världskriget med en av de vita bussarna - de traumatiska erfarenheterna i unga år från kriget bidrog till att hon utbildade sig till psykolog och psykoterapeut - hon har inget emot freud men finner jung mer användbar - min mor - syster och jag kom till berlin från estland hösten 1944 - när jag var fem år - det var efter jul som helvetet bröt loss - de allierade bombade dagar och nätter - det fanns ingen mat eller någonting - när sovjetiska röda armén i andra världskrigets slutskede närmade sig estlands huvudstad tallinn låg den mindre staden paide där ruth rajamaa då bodde på vägen - med några dagar till godo kom familjen i väg undan ryssarna till polen med ett tyskt krigsfartyg - rut rajamaa såg hur flera fartyg i konvojen torpederades av sovjetiskt flyg - min mamma - min syster och jag kom tillsammans med de andra flyktingarna till polen - mamma - liksom de andra - erbjöds att arbeta i en fabrik i berlin som bland annat tillverkade de v-raketer som nazi-tyskland skickade mot england - hennes far fanns då redan i sverige - och han lyckades ordna visum för sin familj: - vi kom i väg en månad innan berlin intogs - vi kom till flensburg - och där stod en av röda korsets vita bussar - som krigsbarn var vi magra - smutsiga och trasiga - resan till sverige och falsterbo genom danmark kändes som rena lyxen -"

17 juni 2010 kl. 09:52
Marianne Johansson sa...

" - att återvända till det av sovjetunionen annekterade estland var inte att tänka på - visst var det ett trauma - och säkert en av orsakerna till att jag blivit psykolog och terapeut - mycket handlar om att lära känna sig själv - mogna och kunna hantera de problem livet bjuder på - lätt att skriva under på - men inte lika lätt att lyckas med - ruth rajamaa säger att den analytiska psykologins grundare c g jung givit henne 'lite nycklar' - inte minst när han myntade begreppet 'wounded healer' - alltså en människa som upplevt eller bevittnat något förfärligt och tar detta som utgångspunkt för att hjälpa andra - att freudianer och jungianer inom psykologin inte alltid är såta vänner bekymrar inte ruth rajamaa nämnvärt - 'man väljer den metod man finner fungerar bäst' - men just jungs teorier om vad drömmar kan säga om vårt omedvetna hjälper henne att höra 'patientens genuina röst' - jung erbjuder mer av ett möte mellan terapeut och klient - och hans inställning att det medvetna har ett kompensatoriskt förhållande till det omedvetna är en dialektik hon funnit fruktsam i sitt arbete när hon hjälpt människor i konflikt med sig själva - att arbeta med beteendeterapi kräver lyhördhet: - varje generation har sina behov - förutsättningarna för vad som krävs för att bli en hel och självständig människa är föränderliga - äldre generationer levde i ett mer uppfostrande samhälle än dagens - som inte upplevt samma tidiga gränssättningar - de kanske tvingas att uppfostra sig själva - och först som vuxna - hon är vagt kritisk mot dagens omhuldade kognitiva beteendeterapi - kbt - som 'bara tar tag i en sak i taget' - psykologi är för sammansatt för det -"

17 juni 2010 kl. 10:04
Marianne Johansson sa...

" - en person som får sägas ha varit psykologiskt sammansatt var den heliga birgitta - ruth rajamaa har ägnat sig åt henne och arvet av tankegods hon lämnade efter sig - i alla fall det som överlevt reformation och krig - hon disputerade 1992 på en avhandling i pedagogik om nunnorna i vadstena på medeltiden - en artikel hon skrivit uppmärksammades av det nuvarande pirita-klostret (pirita är estniska för birgitta) i tallinn - det medeltida har lagts i ruiner i krigen under 1500-talets senare hälft - men ett nybyggt kloster intill ruinerna invigdes 2001 - detta ledde till en kontakt - jag håller på att leta fram och sammanställa alla bevarade dokument om det medeltida klostret - norra estland kom ju att höra till sverige 1561 - och hela - i och med gustav II adolf - jag kan ju både svenska och estniska - och kan leta i arkiv här och där - dessa skrifter ska hon samla i en monografi som ska komma i bokform om några år - ett pensionärsarbete" // Per Mortensen - Dagens Nyhter - den 12 september 2009. - "DN gratulerar: Ruth Rajamaa - - gratuleras till: fyller 70 år den 20:e september - firar: 'har firat i slutet av augusti i estland med min estniska släkt och vänner i en vacker rosenträdgård utanför tallinn - ska också träffa släkt och vänner här hemma' - familj: 'min storasysters familj - hennes barn och barnbarn - släkt i estland' - bor: lägenhet på östermalm i stockolm - gör: psykolog och prykoterapeut som fortfarande tar emot enstaka patienter - arbetar på att samla dokument och skrifter från birgittinordens kloster pirita i estland (är dock inte själv katolik) - bakgrund: född i haapsalu i estland - kom till sverige som flykting 1945 - doktorsavhandlingen 'systrarnas verksamhet - undervisning och uppfostran i vadstena 1384-1595' vid stockholms universitet 1992 - legitimerad psykolog 1978 och legitimerad psykoterapeut 1985 - kom i kontakt med den första svenska jungianska analytikern stina thyberg - och har gått kurser vid jung-institutet i zürich - intressen: - 'mitt jobb - klassisk äldre musik från beethoven - schuert och bakåt - chopin tycker jag också om' - visdomsord: - jag tycker att jung har givit de introverta människorna ett värde - alltså de som till skillnad från de extroverta tänker först och handlar sedan - unga människor som är introverta har det svårt i dag - eftersom den västerländska kulturen är så extrovert" / DN - lördagen den 12 september 2009 - 'Familj'.

17 juni 2010 kl. 10:23
Marianne Johansson sa...

yrkesval skulle det naturligtvis ha stått här ovan - inte ytkesval - ja jag hade inget eget val - jag trodde att jag kanske skulle kunna läsa språk - kanske med intiktning på skönlitteratur och poesi - det var mitt intresse i gymnasiet - när jag - efter studenten - villrådig kom till yrkesförmedlerskan - yrkesvägledarskan - på arbetsförmedlingen - så sa hon åt mej att gå en sekreterarkurs - 'skriva maskin är alltid bra att kunna' - sagt och gjort ... det hände sej så ofta vid den tiden att barn från familjer där några högre studier öht inte hade förekommit - fick ta vägen via en underordnad ställning på en kontorsstol - något annat var inte att drömma om...

17 juni 2010 kl. 15:30
Marianne Johansson sa...

yrkesväglederskan skulle det ha stått (hon hette f ö fru månsson - det kommer jag ihåg)... jag har ett par klasskamrater från den tiden - som jag vet har blivit fil mag - alltså arbetat som lärare - efter att ha studerat språk - hade de då ingen väglederska som lett dem på rätt spår - jag vet inte - men egentligen hade jag nog velat bli skådespelerska - eller konstnär - eller journalist - eller något sådant - något fritt yrke - - varför kunde jag inte ha tillräcklig självkänsla att göra ett fritt val - hon här ovan från estland hade tydligen förmågan att göra ett fritt val - hade inte oxå jag gärna - mer än gärna - ha velat läsa till psykolog och terapeut som hon - jo det kan du slå dej i backen på - det fanns kanske en beröringspunkt - som jag nämnde här ovan - mellan hon ruth från estland och mej - jag vill gärna tro det - rent intressemässigt - sen talar hon om 'wounded' - vad vet hon ruth - i jämförelse - vad det vill säga att ha varit 'wounded' - jag har inte framlevt mina första fem år i estland - det har jag inte - men sen när hon kom till sverige verkar det ju som om hon inte haft några problem öht - hon har så som jag tolkar det - varit i högsta grad privilegierad - när hon har kunnat välja ett yrke som intresserar henne och som fortfarande vid 70 års ålder intresserar henne - dessutom har hon blivit fil doktor - vem hade inte velat det och därmed ha kunnat få en viss aktning ...?

17 juni 2010 kl. 15:48
Marianne Johansson sa...

detta som jag uttryckte här för drygt ett år sen säger en hel del om mig som person - men numera när jag blivit drygt ett år äldre - och ännu mera orkeslös än jag var då för drygt ett år sen - så känns det av mig förmätet att hava uttryckt något sådant som jag uttryckte då - men naturligtvis finns ett korn av 'saning' i det jag uttryckt - det kan jag inte komma ifrån - men - nu - alas! - är allt - åtminstone så gott som allt - för sent - that's a fact - jag har iaf kommit så långt i min utveckling att jag accepterar de faktiska förhållandena - och jag har absolut ingen som helst anledning att klaga - så länge jag har chans att uttrycka mej så här fritt på min alldeles egna blogg - en viss tillfredsställelse är det för mig att jag åtminstone i fantasien kan inbilla mig att någon eventuellt har ork och något litet intresse att ta del av det jag skriver - speciellt när det gäller mig själv - kanske om mitt barnbarn - en son - nu dryga månaden gammal - får leva och bli tillräckligt gammal - kan forska i vem hans förfäder var (såsom det går till på tv för kändisarna - ....) men antagligen inte - är man obetydlig så är man - varför har jag ej forskat om mina föräldrar och deras förfäder? - jag vet inget! - nu har jag inte ork därtill! - till att göra efterforskningar! - och antagligen finns inte så mycket heller att utröna - vissa männschor bara liksom försvinner...

26 september 2011 kl. 15:39

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)