"kris i repris - trots den ekonomiska krisens omfattning varnar många för att dra paralleller till 1920-talets stora depression - har obama inget att lära av franklin d roosevelts new deal? - jo - svarar några av usa:s ledande ekonomer - starka förväntningar fanns inför installationen av barack obama som usa's president den 20 januari år 2009 - här kommer ett stort politiskt skifte - menade många - kanske bara jämförbart med när franklin d roosevelt (fdr) tillträdde 1933 - det var då den nya presidenten - som skulle komma att ta nationen ur den stora depressionen - i sitt tal yttrade de klassiska orden 'det enda vi har att frukta är fruktan själv' - en anspelning på att psykologin är central i de flesta ekonomiska kriser - obama tog också han till ordet fruktan - 'vi har valt hopp i stället för fruktan' - sa han i sitt tal - och lovade att re-make america - det lät inte direkt som småpotatis som väntar - nu ska man vara varsam med historiska jämförelser - men det finns ett antal obestridliga paralleller mellan roosevelts och obamas utgångslägen - en är de gigantiska inkomstskillnaderna - paul krugman noterar i sin bok 'the conscience of a liberal' - att höglönegrupperna då som nu svarade för en stor del av de totala inkomsterna - de rikaste 10 procenten av usa hade på 1920-talet 43,6 procent av alla inkomster - idag 44,3 - och för den allra rikaste procenten längst upp skiljer det bara på decimalen - de hade då koncentrerat till sig 17,3 nu 17,4 procent av de totala inkomsterna - en liknande utveckling ser vi i sverige - lo-rapporten som presenterades nu i veckan hävdar till exempel att inkomstskillnaderna är de största i modern tid - denna snedfördelning har försvarats med att om de rika blir ännu rikare kommer det att sippra ner pengar också till de längst ner - men det har inte blivit så - idag räknar man med att de genomsnittliga reallönera för amerikanska industriarbetare stått still eller minskat de senaste tre årtiondena - för att kompensera för stillastående löner jobbar den genomsnittliga amerikanska löntagaren idag absurt långa arbetsdagar - ibland utan semester - och man försöker hinna ikapp de rikas livsstil genom att låna till välstånd - ofta genom att belåna huset - "
" - historien från den stora depressionen upprepar sig också vad gäller skuldsättningen - mellan 1913 och 1928 fördubblades andelen privatlån - enligt kevin phillips bok 'bad money' - men det skuldberg som obama står inför är många gånger större - 60 procent av alla banklån i usa är bolån - 'vår generations crack kokain tycks vara skulder' - säger en bankman som phillips citerar - obama har förmodligen fått - liksom roosevelt fick - så starka mandat till förändring - därför att de tagit över efter ovanligt usla presidenter - fdr:s företrädare som president - republikanen herbert hoover - gjorde en massa saker fel - oförglömlig i sin cynism är hans replik om de arbetslösa som stod och sålde rostade kastanjer och äpplen i gathörnen - att de föredrog det av ekonomiska skäl - framför att gå ut och jobba - samtidigt tog hoover en hel del bra initiativ - som att sätta igång offentliga arbeten - om än inte i samma omfattning som sin efterträdare - hoovers finansminister andrew mellon valde den katastrofala vägen att av ideologiska skäl inte ingripa när usa:s banker kollapsade - de skulle igenom ett stålbad där de mest livsdugliga skulle klara sig - menade han - george w bush's finansminister hank paulson var snubblande nära att upprepa detta - men turbulensen efter lehman brothers' konkurs tvingade honom att byta fot - en skillnad från 30-talet är också obamas relativt försonliga tonläge - i sitt installationstal sa han till exempel att det inte är ett val mellan marknad eller inte marknad - där var fdr stenhårt vänsterpopulistisk - när han beskrev de verkligt rika: - 'de har börjat betrakta förenta staternas regering som ett bihang till sina egna affärer' - kunde han säga - roosevelt bekämpade teorin att de rikas rikedom kunde sippra ner till de fattiga - och han lanserade hårda skattehöjningar - mest för de rika - där obama tycks luta åt att vilja sänka skatterna - en avsevärd skillnad mellan då och nu är att fdr medvetet hämtade de flesta av sina medarbetare från universiteten - och försökte undvika att rekrytera från de politiska och ekonomiska innegängen i washington - som han tyckte solkats av det förflutnas misstag - här har obama valt den motsatta vägen - formodligen i känslan av att han måste ha erfaret folk för att kunna kick-starta direkt - under roosevelt fick facket förhandlingsrätt - folkpension infördes - regelverket för bankerna stramades upp och minimilöner blev lag - fdr skapade på några år nya statliga myndigheter för dessa uppgifter - en av dem som överlevt in i vår egen tid är finansinspektionen - securities and exchange commission - "
" - andra statliga institutioner startade i egen regi tusentals offentliga arbeten för att möta dåtidens behov av vägar - broar - bibliotek - rådhus - stadshus med mera - några av de amerikanska storstädernas mest berömda parker tillkom genom new deals nödhjälpsarbeten - den nya regeringen projekterade dammar och kraftverk och medverkade till att elektrifiera stora delar av en mörklagd landsbygd - liknande offentliga arbeten kommer obama att dra igång för att usa ska klara klimatmålen - men sannolikt läggs de ut på privata företag - trots de enormt stora federala programmen med många inblandade på 30-talet var det i efterhand omöjligt att hitta ett enda exempel på att enskilda snott åt sig för egen vinning - en dementi av tesen att alla stora offentliga system korrumperar - allt detta och mycket därtill kan man läsa i amity shlaes fascinerande bok 'the forgotten man - a new history of the great depression' - eftersom hon varit knuten till american enterprise institute - en amerikansk motsvarighet till timbro - är det ingen hyllningsskrift till new deal - tvärtom - hon uppehåller sig mycket vid roosevelts felsteg - en av de myndigheter som inrättades - national recovery administration - gisslas av shlaes för byråkrati och maktövergrepp - det verkar inte osannolikt - eftersom det är erkänt svårt att via centrala insatser övervaka priser och löner - däremot förefaller shlaes mer präglad av sina ideologiska värderingar - när hon menar att en snabb återhämtning bromsades av att arbetarna fick högre lön - john maynard keynes - som brevväxlade med roosevelt - menade tvärtom - att högre löner stimulerade efterfrågan - "
" - det som vållar det största rabaldret kring shlaes bok är hennes huvudtes att de åtta första åren av new deal var tämligen ineffektiva - att arbetslösheten egentligen inte pressades ner förrän usa gick in i andra världskriget - då fick vi det som brukar kallas krigskeynesianism - shlaes har bäddat för sin tes genom att räkna de som fanns i nödhjälpsarbeten som arbetslösa - vilket förstås har kritiserats - trots att detta är en strid om historieskriningen mellan höger och vänster - har paul krugman på sin blogg givit shlaes delvis rätt - efter några år då statsutgifterna steg rejält - från sex till nio procent av bnp - drabbades roosevelt av tvivel på den expansiva budgetpolitiken - 1937 drevs det igenom att budgeten skulle balanseras - detta försinkade återhämtningen - tror krugman - liksom obama idag manövrerade roosevelt då utan fungerande sjökort i delvis okända farvatten - somligt måste bli fel för att annat ska bli rätt - det uppigande med shlaes bok är att hon övertygar mig om att det är bättre att göra någonting - än att göra ingenting - för politisk handling är det enda som kan lyfta 'den glömda människan' och vända spiralen av fruktan - "
" - kan obama lära någonting a new deals framfångar och tillkortakommanden? - hans uppgift är svårare än roosevelts på flera punkter - vi lever i en mer globaliserad ekonomi än på 30-talet - statsskulden är större än då - att oljan är på väg att ta slut och ger våldsamma prisökningar långt innan bensinbilarna fasats ut var okända problem för fdr - tidningen the new yorker hade på roosevelts tid en omtalad teckning av peter arno av ett välbärgat par i aftondräkt - där texten löd: 'kom - nu åker vi till trans-lux för att vissla ut roosevelt' - man kan ana att de grupper som varit privilegierade förut inte heller den här gången självmant tänker släppa ifrån sig sina privilegier - en väg att överpröva radikala reformer under roosevelts första valperiod avfärdades av hd som stridande mot konstitutionen - tills gamla domare föll ifrån - när roosevelt i sitt installationstal 1933 med en biblisk formulering lovade att köra ut månglarna ur templet var det möjligt - eftersom banker och börs var ganska liten andel av hela ekonomin - idag kommer 44 procent av alla företagsvinster i usa från den finansiella sektorn - jämfört med bara tio procent från tillverkningsindustrin - för obama handlar det om att kasta fångstnät och kedjor runt någonting - som kevin phillips i sin bok liknar vid vår tids finansiella king kong - som hotar att slå sönder det mesta - roosevelt hade ju sina kritiker - men han levde ändå i en tid när mediatempot var ett annat - nu krävs snabba och synliga resultat av obama - den nye presidenten är en lysande talare - det räckte för att ta de röster som krävdes för att vinna valet - men nu handlar det om - med obamas ord från installationstalet - att göra de svåra val - som man misslyckats med att göra i det förflutna - klarar han av att övertyga människorna exempelvis om de oundvikligt högre energikostnadera som de amerikansks hushållen måste bära? - fdr:s stora förmåga var att forma opionionen i sak - än i dag talar amerikanerna om det betvingande i roosevelts röst under hans 'samtal vid brasan' - som hans radiotal kallades för - dessa tal var inte bara tomt mysprat - utan handlade nästan alltid om att bygga upp ett opinionsstöd för det moraliskt rättfärdiga i olika radikala förslag - fast där fdr angrep finansfurstarna i sina 'fireside chats' - har obama hittills haft ett mjukare - mer inkluderande tonläge - men går det att göra om amerika och verka för en annan fördelningspolitik än den som rått de senaste 40 åren - utan att utmana de rika?" // Björn Elmbrant - 'Essä' - DN - söndagen den 8 februari år 2009.
5 kommentarer:
"kris i repris - trots den ekonomiska krisens omfattning varnar många för att dra paralleller till 1920-talets stora depression - har obama inget att lära av franklin d roosevelts new deal? - jo - svarar några av usa:s ledande ekonomer - starka förväntningar fanns inför installationen av barack obama som usa's president den 20 januari år 2009 - här kommer ett stort politiskt skifte - menade många - kanske bara jämförbart med när franklin d roosevelt (fdr) tillträdde 1933 - det var då den nya presidenten - som skulle komma att ta nationen ur den stora depressionen - i sitt tal yttrade de klassiska orden 'det enda vi har att frukta är fruktan själv' - en anspelning på att psykologin är central i de flesta ekonomiska kriser - obama tog också han till ordet fruktan - 'vi har valt hopp i stället för fruktan' - sa han i sitt tal - och lovade att re-make america - det lät inte direkt som småpotatis som väntar - nu ska man vara varsam med historiska jämförelser - men det finns ett antal obestridliga paralleller mellan roosevelts och obamas utgångslägen - en är de gigantiska inkomstskillnaderna - paul krugman noterar i sin bok 'the conscience of a liberal' - att höglönegrupperna då som nu svarade för en stor del av de totala inkomsterna - de rikaste 10 procenten av usa hade på 1920-talet 43,6 procent av alla inkomster - idag 44,3 - och för den allra rikaste procenten längst upp skiljer det bara på decimalen - de hade då koncentrerat till sig 17,3 nu 17,4 procent av de totala inkomsterna - en liknande utveckling ser vi i sverige - lo-rapporten som presenterades nu i veckan hävdar till exempel att inkomstskillnaderna är de största i modern tid - denna snedfördelning har försvarats med att om de rika blir ännu rikare kommer det att sippra ner pengar också till de längst ner - men det har inte blivit så - idag räknar man med att de genomsnittliga reallönera för amerikanska industriarbetare stått still eller minskat de senaste tre årtiondena - för att kompensera för stillastående löner jobbar den genomsnittliga amerikanska löntagaren idag absurt långa arbetsdagar - ibland utan semester - och man försöker hinna ikapp de rikas livsstil genom att låna till välstånd - ofta genom att belåna huset - "
" - historien från den stora depressionen upprepar sig också vad gäller skuldsättningen - mellan 1913 och 1928 fördubblades andelen privatlån - enligt kevin phillips bok 'bad money' - men det skuldberg som obama står inför är många gånger större - 60 procent av alla banklån i usa är bolån - 'vår generations crack kokain tycks vara skulder' - säger en bankman som phillips citerar - obama har förmodligen fått - liksom roosevelt fick - så starka mandat till förändring - därför att de tagit över efter ovanligt usla presidenter - fdr:s företrädare som president - republikanen herbert hoover - gjorde en massa saker fel - oförglömlig i sin cynism är hans replik om de arbetslösa som stod och sålde rostade kastanjer och äpplen i gathörnen - att de föredrog det av ekonomiska skäl - framför att gå ut och jobba - samtidigt tog hoover en hel del bra initiativ - som att sätta igång offentliga arbeten - om än inte i samma omfattning som sin efterträdare - hoovers finansminister andrew mellon valde den katastrofala vägen att av ideologiska skäl inte ingripa när usa:s banker kollapsade - de skulle igenom ett stålbad där de mest livsdugliga skulle klara sig - menade han - george w bush's finansminister hank paulson var snubblande nära att upprepa detta - men turbulensen efter lehman brothers' konkurs tvingade honom att byta fot - en skillnad från 30-talet är också obamas relativt försonliga tonläge - i sitt installationstal sa han till exempel att det inte är ett val mellan marknad eller inte marknad - där var fdr stenhårt vänsterpopulistisk - när han beskrev de verkligt rika: - 'de har börjat betrakta förenta staternas regering som ett bihang till sina egna affärer' - kunde han säga - roosevelt bekämpade teorin att de rikas rikedom kunde sippra ner till de fattiga - och han lanserade hårda skattehöjningar - mest för de rika - där obama tycks luta åt att vilja sänka skatterna - en avsevärd skillnad mellan då och nu är att fdr medvetet hämtade de flesta av sina medarbetare från universiteten - och försökte undvika att rekrytera från de politiska och ekonomiska innegängen i washington - som han tyckte solkats av det förflutnas misstag - här har obama valt den motsatta vägen - formodligen i känslan av att han måste ha erfaret folk för att kunna kick-starta direkt - under roosevelt fick facket förhandlingsrätt - folkpension infördes - regelverket för bankerna stramades upp och minimilöner blev lag - fdr skapade på några år nya statliga myndigheter för dessa uppgifter - en av dem som överlevt in i vår egen tid är finansinspektionen - securities and exchange commission - "
" - andra statliga institutioner startade i egen regi tusentals offentliga arbeten för att möta dåtidens behov av vägar - broar - bibliotek - rådhus - stadshus med mera - några av de amerikanska storstädernas mest berömda parker tillkom genom new deals nödhjälpsarbeten - den nya regeringen projekterade dammar och kraftverk och medverkade till att elektrifiera stora delar av en mörklagd landsbygd - liknande offentliga arbeten kommer obama att dra igång för att usa ska klara klimatmålen - men sannolikt läggs de ut på privata företag - trots de enormt stora federala programmen med många inblandade på 30-talet var det i efterhand omöjligt att hitta ett enda exempel på att enskilda snott åt sig för egen vinning - en dementi av tesen att alla stora offentliga system korrumperar - allt detta och mycket därtill kan man läsa i amity shlaes fascinerande bok 'the forgotten man - a new history of the great depression' - eftersom hon varit knuten till american enterprise institute - en amerikansk motsvarighet till timbro - är det ingen hyllningsskrift till new deal - tvärtom - hon uppehåller sig mycket vid roosevelts felsteg - en av de myndigheter som inrättades - national recovery administration - gisslas av shlaes för byråkrati och maktövergrepp - det verkar inte osannolikt - eftersom det är erkänt svårt att via centrala insatser övervaka priser och löner - däremot förefaller shlaes mer präglad av sina ideologiska värderingar - när hon menar att en snabb återhämtning bromsades av att arbetarna fick högre lön - john maynard keynes - som brevväxlade med roosevelt - menade tvärtom - att högre löner stimulerade efterfrågan - "
" - det som vållar det största rabaldret kring shlaes bok är hennes huvudtes att de åtta första åren av new deal var tämligen ineffektiva - att arbetslösheten egentligen inte pressades ner förrän usa gick in i andra världskriget - då fick vi det som brukar kallas krigskeynesianism - shlaes har bäddat för sin tes genom att räkna de som fanns i nödhjälpsarbeten som arbetslösa - vilket förstås har kritiserats - trots att detta är en strid om historieskriningen mellan höger och vänster - har paul krugman på sin blogg givit shlaes delvis rätt - efter några år då statsutgifterna steg rejält - från sex till nio procent av bnp - drabbades roosevelt av tvivel på den expansiva budgetpolitiken - 1937 drevs det igenom att budgeten skulle balanseras - detta försinkade återhämtningen - tror krugman - liksom obama idag manövrerade roosevelt då utan fungerande sjökort i delvis okända farvatten - somligt måste bli fel för att annat ska bli rätt - det uppigande med shlaes bok är att hon övertygar mig om att det är bättre att göra någonting - än att göra ingenting - för politisk handling är det enda som kan lyfta 'den glömda människan' och vända spiralen av fruktan - "
" - kan obama lära någonting a new deals framfångar och tillkortakommanden? - hans uppgift är svårare än roosevelts på flera punkter - vi lever i en mer globaliserad ekonomi än på 30-talet - statsskulden är större än då - att oljan är på väg att ta slut och ger våldsamma prisökningar långt innan bensinbilarna fasats ut var okända problem för fdr - tidningen the new yorker hade på roosevelts tid en omtalad teckning av peter arno av ett välbärgat par i aftondräkt - där texten löd: 'kom - nu åker vi till trans-lux för att vissla ut roosevelt' - man kan ana att de grupper som varit privilegierade förut inte heller den här gången självmant tänker släppa ifrån sig sina privilegier - en väg att överpröva radikala reformer under roosevelts första valperiod avfärdades av hd som stridande mot konstitutionen - tills gamla domare föll ifrån - när roosevelt i sitt installationstal 1933 med en biblisk formulering lovade att köra ut månglarna ur templet var det möjligt - eftersom banker och börs var ganska liten andel av hela ekonomin - idag kommer 44 procent av alla företagsvinster i usa från den finansiella sektorn - jämfört med bara tio procent från tillverkningsindustrin - för obama handlar det om att kasta fångstnät och kedjor runt någonting - som kevin phillips i sin bok liknar vid vår tids finansiella king kong - som hotar att slå sönder det mesta - roosevelt hade ju sina kritiker - men han levde ändå i en tid när mediatempot var ett annat - nu krävs snabba och synliga resultat av obama - den nye presidenten är en lysande talare - det räckte för att ta de röster som krävdes för att vinna valet - men nu handlar det om - med obamas ord från installationstalet - att göra de svåra val - som man misslyckats med att göra i det förflutna - klarar han av att övertyga människorna exempelvis om de oundvikligt högre energikostnadera som de amerikansks hushållen måste bära? - fdr:s stora förmåga var att forma opionionen i sak - än i dag talar amerikanerna om det betvingande i roosevelts röst under hans 'samtal vid brasan' - som hans radiotal kallades för - dessa tal var inte bara tomt mysprat - utan handlade nästan alltid om att bygga upp ett opinionsstöd för det moraliskt rättfärdiga i olika radikala förslag - fast där fdr angrep finansfurstarna i sina 'fireside chats' - har obama hittills haft ett mjukare - mer inkluderande tonläge - men går det att göra om amerika och verka för en annan fördelningspolitik än den som rått de senaste 40 åren - utan att utmana de rika?" // Björn Elmbrant - 'Essä' - DN - söndagen den 8 februari år 2009.
Skicka en kommentar