tisdag 1 juni 2010

om vad påminns...

Upplagd av kl.

11 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"vi påminns alla om döden - jag hade ställt in ett fång pingstliljor från landet på köksbordet hemma i haga - narcissus poeticus - redan namnet är vackert - de doftade lätt av sol och socker - plötsligt lösgjorde sig ett av de gula kronbladen och föll - uppåt - för ett ögonblick svindlade allt till - man må vara hur from som helst - men en viss ordning på naturlagarna uppskattar man trots allt - inget ska falla uppåt - tyngdlagen gäller också skira kronblad - det var en blekt gul citronfjäril - förstås - den fladdrade runt en stund innan den satte sig i fönstret -

1 juni 2010 kl. 09:44
Marianne Johansson sa...

- hela vårens melankoli kom över mig och jag tänkte på rainer maria rilke - den store och kanske narcissistiske poeten - som skrev om tiden - blommorna och döden som ingen annan - kunskapen om döden är den största och i grunden mest livsförändrande kunskapen - efter denna insikt blir livet aldrig det samma igen - möjligheten att se ögonblicket som evigt rycks undan - varje gång jag ser en pingstlilja måste jag tänka på hur obeständig den är - redan i det ögonblicket jag plockar den förnimmer jag hur den börjar vissna eftersom jag vet att den ska vissna -

1 juni 2010 kl. 09:48
Marianne Johansson sa...

- jag minns själv ganska väl från min barndom den stund när jag för första gången fick reda på detta med döden - jag var fyra eller fem år och förhörde mig om saken - måste man dö - vaknar man verkligen aldrig mer - vet alla om det här? - och så den livsförändrande frågan: kommer jag också att dö? - ja - alla ska dö - svarade mamma sakligt - du också -

1 juni 2010 kl. 09:50
Marianne Johansson sa...

- efter det svaret blev alltså livet aldrig igen det samma - jag drog mig tillbaka till mitt rum för att begrunda det hela - två saker stod klara - det ena var att alla i detta sammanhang inte bjöd någon som helst tröst eller gemenskap - så barn jag var förstod jag att man är ensam när man dör - även om alla också ska dö - det andra var att jag verkligen såg på människor med andra ögon efteråt - själva blicken förändrades -

1 juni 2010 kl. 09:54
Marianne Johansson sa...

- påståendet att vi förtränger döden och inte längre har plats för den i vårt samhälle har upprepats så ofta att det blivit en sanning - men sanningen är att vi påminns om döden hela tiden - särskilt den onda och bråda - dubbelmord och trippelmord och dödsmisshandel - minnesstunder i skolor - minnesplatser med ljus och nallar - travarna med deckare och biografier över mördare breder ut sig i bokhandlarna - samtidigt blir diskusionerna om dödshjälp och en värdig död allt mer tekniska och svåra att följa - vi påminns hela tiden om att alla ska dö - men vi själva är fortfarande lika ensamma inför denna insikt -

1 juni 2010 kl. 09:59
Marianne Johansson sa...

- också andra insikter än döden kan förstås förändra synen på andra - i olika livsskeden har jag delat upp människor i dem som haft samlag - tagit körkort eller fött barn - allt efter var jag själv befunnit mig - jag vet att andra människor gör andra indelningar - en del tror att deras erfarenheter syns utanpå dem - att alla kan se om någon varit utsatt för övergrepp eller har en missbruksproblematik - men vi andra ser inte och den som inte berättar får bära detta ensam - medan jag ser på mina narcissus poeticus anar jag hur en kant av ett kronblad börjar rulla ihop sig av torka och ser små fina rynkor över stjälkens tunna hals - i samma ögonblick som jag plockar dem börjar de vissna - allt har en utmätt tid - det blir tydligast på våren - den vackra och grymma våren - räven tar en harunge - göken lägger sitt ägg i en annans bo - ett barn frågar sin mamma om döden och citronfjärilen gömmer sig i en pingstlilja som plockas och färdas den långa vägen från dalsland till göteborg och släpps ut på en stenlagd gård" // Johanna Andersson - gästkrönika i Göteborgs-Posten den 15 maj 2010 - krönikören är jämställdhetssamordnare och präst.

1 juni 2010 kl. 10:09
Marianne Johansson sa...

ovanstående ord var alltså ej mina ord utan en prästs - en prästs ord 'smäller väl högre' än en vanlig simpel människas ord - en människa som ej blivit prästvigd - vad kan en sån människa uttrycka? - inget! - inte i jämförelse! - eller?

12 juni 2010 kl. 09:08
Marianne Johansson sa...

erinnerungen oder was?

22 augusti 2010 kl. 06:51
Marianne Johansson sa...

'vårens melankoli' - vad ska man då inte kalla den melankoli som infinner sig i månaden novem ber?!

17 november 2012 kl. 23:09
Marianne Johansson sa...

november är den tråkigaste månaden av alla årets månader - that's how jag upplever det...

17 november 2013 kl. 13:58
Marianne Johansson sa...

ovanstående två små kommentarer skrevs på min födelsedag - den 17 november - den första av dessa två alltså på min 70-årsdag - som jag tillbringade - och 'firade' - i total ensamhet - och den andra kommentaren skrevs alltså på min 71-årsdag - som jag naturligtvis även den tillbringade - och 'firade' - i total ensamhet... ps: men - as a matter fact - jag triivs - faktiskt - i totaal ensamhet... - såådan är jag!

1 juni 2014 kl. 07:43

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)