av aase berg i gt den 19 mars 2010: "Livet bortom kärleken - roman - maria zennström - *hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?* - det är trevligt att ha barn - ibland storartat och magiskt - det kan vara ett helvete att ha barn också - en orgie i gnäll och infantila nervsammanbrott - men barnen är ändå livets mening - det bara är så - de fyller tomsnack med djup - de fyller trams med betydelse - de fyller vardagslivets tristess med lågmäld omtänksamhet - utan barn: inte tillräckligt med kärlek - å andra sidan - vem bestämmer vad som är tillräckligt med kärlek? - även om kärleken till en partner aldrig kan fylla samma funktion som kärleken till ett barn - så undrar jag vad som kom först: kärleksnormen eller ägget? - är den djupaste kärleken verkligen kopplad till enbart barnen - eller kan den ta sig andra utlopp om det inte finns några barn där? - egentligen vet vi svaret - och den paradoxa sanningen om att ha barn är att de visserlign ger livet mening - men att man samtidigt kan gömma livets brist på mening bakom dem - jag vet inte om maria zennströms nya bok är självbiografisk - men den känns plågsamt autentisk - genomskinlig på gränsen till inälvsröntgen - zennström har varit sparsmakad med bokutgivning: hon deburade - kritikerrosat - för nio år sen med *katarinas sovjetiska upplevelser* - först nu kommer alltså nästa bok - en dagboksroman om den kvinnliga ensamheten - också denna bok utspelar sig delvis i ryssland - hon har ganska många snubbar - huvudpersonen maria - så det är inte där skon klämmer - de ryska snubbarna är roligast - ibland hysteriskt excentriska - dessutom är hennes relationer till sina partners - vi får följa några stycken - i nutid och återblickar - engagerade och intensiva - här rör det sig inte om några borderlinedesperata 'as if' -förhållanden - utan om stark och trovärdig kommunikation - ändå upplever hon inte dessa relationer som tillräckliga - maria är väldigt medelålders - och hon vill ha ett barn - vilket hon har kommit till insikt om *i sista sekunden - innan flotten krossas* - men barnlöshet i marias tappning är kanske inte så mycket saknaden efter att ha barn som att vara evigt dömd till ovisshet om vad hon har missat - det är inte främst en brist i nuet - utan också en framtida - livslång brist - en brist med rötter i det förflutna - ödets existentiella vingslag blåser rakt igenom kroppen på henne - och gör henne sårbar och fylld av skam - hon går i tolvstegsprogram - hon går i psykoanalys - hon gör fertilitetsbehandlingar och hon försöker reda ut relationerna till sin åldrade mamma - sakta och försiktigt avtäcks också de övergrepp hon har utsatts för som barn - och som kanske bidragit till att hon inte - förrän det nästan är för sent - börjat sträva efter rätten till verklig gemenskap - maria zennströms vackra bok handlar inte så mycket om ensamhet som om den sociala ordningens krav på normalitet - och om hur oerhört svårt det är - särskilt som kvinna - att skapa ett liv bortom de oskrivna reglerna för kärlek - det gör ont att läsa den - men så länge det gör ont finns det hopp." // AASE BERG - GT - Kultur - fredagen den 19 mars år 2010.
av nina björk i dn den 19 mars 2010: "intim dagbok - som att vända ut och in på ett glansigt livsstilsmagasin - bok - maria zennström - *hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?* - *det är som att marken och himlen sugs ihop framför mig - passagen smalnar - det finns plötsligt inga möjligheter längre - jag har förverkat alla - försuttit alla - det finns bara smärta - inget hopp - hur ska jag leva vidare? jag frågar mig verkligen det - utan drömmar* - obarmhärtiga ord - det är berättarjaget i maria zennströms *hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?* som skriver så i sin dagbok - zennströms första bok efter den prisbelönta boken *katarinas sovjetiska upplevelser* från år 2001 (borås tidnings debutantpris 2001) - den handlar om en 44-årig kvinna som förföljs av sin längtan efter barn - efter framtid - efter mening - som inte kan sova om nättera - som ringer till kuratorer och präster - som försöker tilldela sig uppgiften att städa sitt hem och ta hand om den åldrande mamma som aldrig tagit hand om henne - som blir arg på den människa som ringer henne för att han är den enda som ringer henne - genom den intima dagbokens form får vi följa kvinnans nu och hennes minne från en gårdag då kärlek fanns men inte togs emot - då möjligheterna ännu tycktes skimrande - vi får läsa kärleksbrev - barndomsminnen - brottstycken ur en psykoanalys - följa med på krisgrupper och i en förvirrad jakt på sperma - levererad på klinik eller av någon man - vem som helst - ja - det är skamligt - skamliga tillstånd av bitterhet - avundsuka - infertilitet - ensamhet - det är som att ta ett glassigt livsstilsmagasin och vända ut och in och upp och ner och bak och fram - sällan har jag läst en nutida berättelse som så konsekvent inverterar den svenska historien om den svenska samtidskvinnan - ord som karriär eller peppa dig själv eller vitt vin med en väninna skulle passa lika illa i zennströms berättelse som en råbiff på en vegorestaurang - det är någonting med avsaknad av förljugenhet - den finns inte på något plan - inte ens den förljugenhet som är det litterära språket - metaforerna - den symbolmättade detaljen - det utvalda ordet som laddas med för just denna berättelse unika betydelser - jag tror mig läsa en autentisk dagbok av en autentisk människa - men en som använder språket utan att vilja ladda det med vare sig ovanligheter eller jargong - som använder det bara för att inte ge upp kampen mot en tillvaro som ter sig outhärdlig - är det bra så? - jag är ledsen - men den här boken ställer man inte en sådan fråga till - den är helt enkelt inte lämplig - jag kan bara säga att jag tyckte om att läsa den - och att jag tyckte om att zennström skrev den - att hon riktade sig till någon med ett innehåll som var förtvivlat och ett språk som bar." NINA BJÖRK - DN Kultur - fredagen den 19 mars år 2010.
2 kommentarer:
av aase berg i gt den 19 mars 2010: "Livet bortom kärleken - roman - maria zennström - *hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?* - det är trevligt att ha barn - ibland storartat och magiskt - det kan vara ett helvete att ha barn också - en orgie i gnäll och infantila nervsammanbrott - men barnen är ändå livets mening - det bara är så - de fyller tomsnack med djup - de fyller trams med betydelse - de fyller vardagslivets tristess med lågmäld omtänksamhet - utan barn: inte tillräckligt med kärlek - å andra sidan - vem bestämmer vad som är tillräckligt med kärlek? - även om kärleken till en partner aldrig kan fylla samma funktion som kärleken till ett barn - så undrar jag vad som kom först: kärleksnormen eller ägget? - är den djupaste kärleken verkligen kopplad till enbart barnen - eller kan den ta sig andra utlopp om det inte finns några barn där? - egentligen vet vi svaret - och den paradoxa sanningen om att ha barn är att de visserlign ger livet mening - men att man samtidigt kan gömma livets brist på mening bakom dem - jag vet inte om maria zennströms nya bok är självbiografisk - men den känns plågsamt autentisk - genomskinlig på gränsen till inälvsröntgen - zennström har varit sparsmakad med bokutgivning: hon deburade - kritikerrosat - för nio år sen med *katarinas sovjetiska upplevelser* - först nu kommer alltså nästa bok - en dagboksroman om den kvinnliga ensamheten - också denna bok utspelar sig delvis i ryssland - hon har ganska många snubbar - huvudpersonen maria - så det är inte där skon klämmer - de ryska snubbarna är roligast - ibland hysteriskt excentriska - dessutom är hennes relationer till sina partners - vi får följa några stycken - i nutid och återblickar - engagerade och intensiva - här rör det sig inte om några borderlinedesperata 'as if' -förhållanden - utan om stark och trovärdig kommunikation - ändå upplever hon inte dessa relationer som tillräckliga - maria är väldigt medelålders - och hon vill ha ett barn - vilket hon har kommit till insikt om *i sista sekunden - innan flotten krossas* - men barnlöshet i marias tappning är kanske inte så mycket saknaden efter att ha barn som att vara evigt dömd till ovisshet om vad hon har missat - det är inte främst en brist i nuet - utan också en framtida - livslång brist - en brist med rötter i det förflutna - ödets existentiella vingslag blåser rakt igenom kroppen på henne - och gör henne sårbar och fylld av skam - hon går i tolvstegsprogram - hon går i psykoanalys - hon gör fertilitetsbehandlingar och hon försöker reda ut relationerna till sin åldrade mamma - sakta och försiktigt avtäcks också de övergrepp hon har utsatts för som barn - och som kanske bidragit till att hon inte - förrän det nästan är för sent - börjat sträva efter rätten till verklig gemenskap - maria zennströms vackra bok handlar inte så mycket om ensamhet som om den sociala ordningens krav på normalitet - och om hur oerhört svårt det är - särskilt som kvinna - att skapa ett liv bortom de oskrivna reglerna för kärlek - det gör ont att läsa den - men så länge det gör ont finns det hopp." // AASE BERG - GT - Kultur - fredagen den 19 mars år 2010.
av nina björk i dn den 19 mars 2010: "intim dagbok - som att vända ut och in på ett glansigt livsstilsmagasin - bok - maria zennström - *hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?* - *det är som att marken och himlen sugs ihop framför mig - passagen smalnar - det finns plötsligt inga möjligheter längre - jag har förverkat alla - försuttit alla - det finns bara smärta - inget hopp - hur ska jag leva vidare? jag frågar mig verkligen det - utan drömmar* - obarmhärtiga ord - det är berättarjaget i maria zennströms *hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?* som skriver så i sin dagbok - zennströms första bok efter den prisbelönta boken *katarinas sovjetiska upplevelser* från år 2001 (borås tidnings debutantpris 2001) - den handlar om en 44-årig kvinna som förföljs av sin längtan efter barn - efter framtid - efter mening - som inte kan sova om nättera - som ringer till kuratorer och präster - som försöker tilldela sig uppgiften att städa sitt hem och ta hand om den åldrande mamma som aldrig tagit hand om henne - som blir arg på den människa som ringer henne för att han är den enda som ringer henne - genom den intima dagbokens form får vi följa kvinnans nu och hennes minne från en gårdag då kärlek fanns men inte togs emot - då möjligheterna ännu tycktes skimrande - vi får läsa kärleksbrev - barndomsminnen - brottstycken ur en psykoanalys - följa med på krisgrupper och i en förvirrad jakt på sperma - levererad på klinik eller av någon man - vem som helst - ja - det är skamligt - skamliga tillstånd av bitterhet - avundsuka - infertilitet - ensamhet - det är som att ta ett glassigt livsstilsmagasin och vända ut och in och upp och ner och bak och fram - sällan har jag läst en nutida berättelse som så konsekvent inverterar den svenska historien om den svenska samtidskvinnan - ord som karriär eller peppa dig själv eller vitt vin med en väninna skulle passa lika illa i zennströms berättelse som en råbiff på en vegorestaurang - det är någonting med avsaknad av förljugenhet - den finns inte på något plan - inte ens den förljugenhet som är det litterära språket - metaforerna - den symbolmättade detaljen - det utvalda ordet som laddas med för just denna berättelse unika betydelser - jag tror mig läsa en autentisk dagbok av en autentisk människa - men en som använder språket utan att vilja ladda det med vare sig ovanligheter eller jargong - som använder det bara för att inte ge upp kampen mot en tillvaro som ter sig outhärdlig - är det bra så? - jag är ledsen - men den här boken ställer man inte en sådan fråga till - den är helt enkelt inte lämplig - jag kan bara säga att jag tyckte om att läsa den - och att jag tyckte om att zennström skrev den - att hon riktade sig till någon med ett innehåll som var förtvivlat och ett språk som bar." NINA BJÖRK - DN Kultur - fredagen den 19 mars år 2010.
Skicka en kommentar