söndag 7 mars 2010

ellen mattson

Upplagd av kl.

5 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

min dagliga skrivmaskinsövning: avskrift av en krönika av ellen mattson skriven i göteborgs-posten tisdagen den 26 januari 2010:

7 mars 2010 kl. 08:01
Marianne Johansson sa...

*heidenstam - han är ju bra! - i sitt direktörstal vid svenska akademiens högtidssammanträde strax för jul talade per wästberg bland annat om Verner von Heidenstam - *en ofta missförstådd författare* - men heidenstam är inte bara missförstådd - han är också tämligen stendöd - och död tycks han ha varit redan på fyrtiotalet - om man får tro per i gedin som i sin heidenstambiografi beskriver stämningen i sin ungdoms skolklass: *verner von heidenstam var den författare från den svenska litterära 'guldåldern' som intresserade oss minst* - generationskamraterna söderberg - strindberg - lagerlöf och fröding hade däremot alla förmåga att fängsla och roa -

7 mars 2010 kl. 08:09
Marianne Johansson sa...

intresset för och kunskapen om heidenstam har knappast ökat sedan dess - tvärtom - och det är synd - för när djupet försvinner finns bara konturen kvar och den antar i det aktuella fallet lätt karikatyrens drag: nazianstruken aristokrat i riddarborg vid vättern - det var den bild jag hade under de år jag själv bodde i vadstenatrakten - från höjden av mina tjugo år ansåg jag dessutom att heidenstam var ofullgången och förtorkad som människa - gedins biografi (*verner von heidenstam - ett liv* - 2006) punkterade denna scablonbild av nationalskalden - som plötsligt blev mänsklig - begriplig - och mycket hedervärd - inte minst vad gäller politisk orientering och fejden med strindberg lärde jag mig mycket nytt - men någon riktig lust att läsa heidenstam fick jag ändå inte - stunden var inte inne -

7 mars 2010 kl. 08:19
Marianne Johansson sa...

det var den däremot alldeles nyligen när jag fick syn på *folkungaträdet* på biblioteket och tillbringade en höstvecka med denna dubbelroman vars tredje och avslutande del - *nyköpings gästabud* - aldrig blev skriven - men *folke filbyter* och *bjälboarvet* räcker för att man vill ta av sig hatten - man vill busvissla också - så glad kan man bli av att få sina fördomar totaldemolerade och så roligt är det att följa heidenstam in i forntiden - den grå i första delen om vikingabonden folke - de färgsprakande med riddarspel och brinnande offerlundar i andra delen om kungabröderna magnus och valdemar -

7 mars 2010 kl. 08:27
Marianne Johansson sa...

jag förväntade mig en torr och högstämd historieroman i stenstil och hittade en modern romanförfattare av bästa klass som rusar rakt in i händelsernas centrum och förblir där - språket är som en isbrytare - plöjer sig fram - stannar aldrig: här finns inte en longör - inte en pliktskyldig historisk utvikning - bara kraft och energi - lätthet och fart - friskhet och färg - och allt är som en örfil mot min skamset rodnande kind - här har man gått och trott - och så är denna etthundrafemtioåring bättre än de flesta - ibland stämmer det att gammal är äldst."

7 mars 2010 kl. 08:32

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)