SvD onsdagen den 28 januari 2009: "löst kopplade samtal med filosofisk vittring - prosa - stefan eklund - 52 samtal med en terrier - 168 sidor - Cordia - möjligen kan mänskligheten - åtminstone vissa lokala delar av den - indelas i hund- och kattfolk - måhända finns där då också hundförfattare och kattdiktare att särskilja - ungefär en Joh Berger - Enquist eller Ekman kontra en T S Eliot - Doris Lessig eller Aspenström - om där också ryms en genreuppdelning i hundprosa och kattpoesi erbjuder emellertid Stefan Eklund nu en genreklyvnad i sina promenadsamtal med den kortbente fast intellektuellt självmedvetne terriern Svante - det är kortprosa med omsorgsfullt slipade lyriska preciseringar - inte minst när det gäller hundars allra mest naturliga behov -
*52 samtal med en terrier* handlar om en älskad west highland white terrier som förvandlas till en sorts kulturellt alter ego mer än en muttrande fido - i den jagklyvningen är husse en maklig fast fotbollsintresserad medelålders man med kronisk faiblesse för laphroaig - italienska antipasti och springsteens *thunder road* - klart igenkännbar - den duktigt beläste svante är närmast en kulturradikal intellektuell - åtminstone när han stöter på den lättrörde - kulturkonservative bulldoggen konrad på hundrundan -
med sin höga svansföring (trots att det gäller en westie) avfärdar svante buttert sin husses alla triviala glädjeämnen - såsom tipskuponger och engelska stjärnspelare - svante inser att han är det potentiellt bästa hos stefan - han talar hellre om den förandligade maurice blanchot eller labyrintiske jorge luis borges - om nu inte läsefrukterna hämtas från aktuella svenska tänkare som ola sigurdson och mats rosengren - hundaktig kan man verkligen inte kalla svante (ja - vilka hundar citerar Derrida nuförtiden?) - fast hänvändelsen till den svårt missmodige italienaren Giocomo Leopaldi måste nog ändå stavas om till Leopardi - allsvenska kåsörer skulle hursomhelst bli flåsfjantiga om dessa referenser - men det blir aldrig eklund - varje avsnitt är en övning i stilistisk balans - det är inte lätt att skriva lätt -
här kastas alltså inte några simpla pinnar utan livet reflekteras i sina motpoler av högt och lågt - husse och hund - njutning och allvar - och 2000-talets kulturella meny passerar revy - det blir till elegant poängterade rundor där en litterär begränsning - *walkin' the dog* - skall växlas om till den sortens formulerade frihet som just samtalet lockar till -
det mest njutningsfulla allvaret sparas som antytt till hundstundernas slut - det gäller att variera toalettbestyren i Borås kommunala planteringar (det vill säga 'justera sin tyngdpunkt') - det blir till punch lines - varken banala eller anala - i denna bok som till sist blir sorgesam - precis som författaren sörjer läsaren svantes slutliga hädanfärd - men inser då också att husse nu får chansen att ta sig an läsefrukterna från Blanchot - Boges et alia i sitt nya jobb - det lär ju stefan eklund nu få tillfälle till i denna tidning - SvD - och utan fabelartade begränsningar - svantes tankar bör alltså kunna utvecklas -
själv inser jag att kattfolk som underteknad har ett klart sämre läge - min nattsvarta oriental Sasja (behagsjuk prins) är mest förtjust i prat medan min blåryss Hugo (konflikträdd äldre statsman) är mest förtjust i mat - men intellektuellt sett finner båda mig fullständigt ointressant - man får då kompensera sig på annat vis."/ MIKAEL VAN REIS/ Mikael van Reis är litteraturkritiker i Göteborgs-Posten.
under en bild av Stefan Eklund - i anslutning till denna artikel - står följande: " Stefan Eklund är kulturchef på Borås Tidning - han tillträder som Svenska Dagbladets kulturcef den 1 april 2009."
jag har för mej att han stefan eklund efter en kortare 'sejour' på svd - återgick till borås och den tidningen där - har i ögonblicket ej kollat upp det via google och wikipedia - men jag tror att minnet ej sviker mej här...
9 kommentarer:
SvD onsdagen den 28 januari 2009: "löst kopplade samtal med filosofisk vittring - prosa - stefan eklund - 52 samtal med en terrier - 168 sidor - Cordia - möjligen kan mänskligheten - åtminstone vissa lokala delar av den - indelas i hund- och kattfolk - måhända finns där då också hundförfattare och kattdiktare att särskilja - ungefär en Joh Berger - Enquist eller Ekman kontra en T S Eliot - Doris Lessig eller Aspenström - om där också ryms en genreuppdelning i hundprosa och kattpoesi erbjuder emellertid Stefan Eklund nu en genreklyvnad i sina promenadsamtal med den kortbente fast intellektuellt självmedvetne terriern Svante - det är kortprosa med omsorgsfullt slipade lyriska preciseringar - inte minst när det gäller hundars allra mest naturliga behov -
*52 samtal med en terrier* handlar om en älskad west highland white terrier som förvandlas till en sorts kulturellt alter ego mer än en muttrande fido - i den jagklyvningen är husse en maklig fast fotbollsintresserad medelålders man med kronisk faiblesse för laphroaig - italienska antipasti och springsteens *thunder road* - klart igenkännbar - den duktigt beläste svante är närmast en kulturradikal intellektuell - åtminstone när han stöter på den lättrörde - kulturkonservative bulldoggen konrad på hundrundan -
med sin höga svansföring (trots att det gäller en westie) avfärdar svante buttert sin husses alla triviala glädjeämnen - såsom tipskuponger och engelska stjärnspelare - svante inser att han är det potentiellt bästa hos stefan - han talar hellre om den förandligade maurice blanchot eller labyrintiske jorge luis borges - om nu inte läsefrukterna hämtas från aktuella svenska tänkare som ola sigurdson och mats rosengren - hundaktig kan man verkligen inte kalla svante (ja - vilka hundar citerar Derrida nuförtiden?) - fast hänvändelsen till den svårt missmodige italienaren Giocomo Leopaldi måste nog ändå stavas om till Leopardi - allsvenska kåsörer skulle hursomhelst bli flåsfjantiga om dessa referenser - men det blir aldrig eklund - varje avsnitt är en övning i stilistisk balans - det är inte lätt att skriva lätt -
här kastas alltså inte några simpla pinnar utan livet reflekteras i sina motpoler av högt och lågt - husse och hund - njutning och allvar - och 2000-talets kulturella meny passerar revy - det blir till elegant poängterade rundor där en litterär begränsning - *walkin' the dog* - skall växlas om till den sortens formulerade frihet som just samtalet lockar till -
det mest njutningsfulla allvaret sparas som antytt till hundstundernas slut - det gäller att variera toalettbestyren i Borås kommunala planteringar (det vill säga 'justera sin tyngdpunkt') - det blir till punch lines - varken banala eller anala - i denna bok som till sist blir sorgesam - precis som författaren sörjer läsaren svantes slutliga hädanfärd - men inser då också att husse nu får chansen att ta sig an läsefrukterna från Blanchot - Boges et alia i sitt nya jobb - det lär ju stefan eklund nu få tillfälle till i denna tidning - SvD - och utan fabelartade begränsningar - svantes tankar bör alltså kunna utvecklas -
själv inser jag att kattfolk som underteknad har ett klart sämre läge - min nattsvarta oriental Sasja (behagsjuk prins) är mest förtjust i prat medan min blåryss Hugo (konflikträdd äldre statsman) är mest förtjust i mat - men intellektuellt sett finner båda mig fullständigt ointressant - man får då kompensera sig på annat vis."/ MIKAEL VAN REIS/ Mikael van Reis är litteraturkritiker i Göteborgs-Posten.
under en bild av Stefan Eklund - i anslutning till denna artikel - står följande: " Stefan Eklund är kulturchef på Borås Tidning - han tillträder som Svenska Dagbladets kulturcef den 1 april 2009."
undertecknad (ej underteknad)
jag har för mej att han stefan eklund efter en kortare 'sejour' på svd - återgick till borås och den tidningen där - har i ögonblicket ej kollat upp det via google och wikipedia - men jag tror att minnet ej sviker mej här...
Skicka en kommentar