torsdag 18 mars 2010

lisa ahlqvist

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

den 13 december år 2009 skrev lisa ahlqvist - kulturskribent - följande krönika i göteborgs-posten: *kvalitet och fluffiga värdefrågor - säg hej till smärtan - flirta med instabiliteten - tyske filmregissören lars montag sitter i en manchesterrandig diskussion och berättar om förlösande demonmingel - för att göra god film krävs att man bejakar sina svagheter och accepterar privata tillkortakommanden - av allt som bara nästan dödar blir visserligen inte alltid magnifik konst - men det kan åtminstone ge upphov till förhärdad debatt - när ett antal prominenta paneldeltagare i går dök upp på det europeiska kulturparlamentet (avslutas idag - den 13 december 2009) på artisten och under ledning av en föredömligt allvarlig jasenko selimovic talade om kvalitet och kultur - fick man i alla fall närapå intrycket av att vår världsdel egentligen är en enda stor drunkningsolycka - *vi simmar runt i sötsliskigt skräp!* - fräste den ungerske filosofen gaspar miklos tamas - och syntes sedan muntert småprata om gissningsvis kommersialismens skadeverkningar med ukrainske författaren och bänkgrannen yuriy andrukhovic - allt detta medan italienska konstnären och för detta statsvetaren savina tarsitano försökte säga något klokt om sina socialt engagerade verk -

18 mars 2010 kl. 17:23
Marianne Johansson sa...

i åhörarraderna fanns en del gluggar - men det var nog inte därför som den engagerade församligen trots allt gav ett litet tandlöst inryck - det sju år gamla european cultural parliament(ecp) är ju ingen fackföreningsinternational för kulturfolk - utan en ambulerande diskussionsklubb med fokus på mer fluffiga värdefrågor - här pratas av allt att döma inte pengar och arbetsmarknadspolitik - det är helt enkelt fel forum för inlägg om las som grund för kvalitetsbrist i kulturen - i stället vädras civilisationskritisk ilska över utbildningsförfall och medietrams - men all denna vrede måste ändå riktas någonstans - en kvinna i publiken vände den följaktligen inåt - och avfyrade en salva om kulturelitens svek mot sina ideal som skulle få vilken surögd högerpopulist som helst att jubla av ren och skär skadeglädje - mindre skulle det kanske flinas över det tyska orkesterkooperativet mahler chamber orchestra - som drivs av sina medlemmar och glatt promotades av talesmannen andreas richter under parlamentarikerträffen i göteborg - äkta glädje är ett oöverträffat maktinstrument - i richters musikerkollektiv upphävs den brist på inflytande - som reaktionära strömningar inom politik och reklam alltid vet att spela på - och det finns ju betydligt bättre bot för en värkande samhällskropp än tandagnisslan och svartsynt klagosång."

18 mars 2010 kl. 17:35
Pensionär Nisse sa...

Hej Marianne
För mig bara en massa ord. Den krönikan sa mig inte mycket.
Nisse

19 mars 2010 kl. 19:09

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)