onsdag 10 mars 2010

en styck insida (dock ej min)

Upplagd av kl.

5 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

dn 6 augusti 2009: "jag är en 38-årig kvinna som varit tillsammans med min man i femton år - vi har två barn - 4 och 6 år gamla - och är sedan några år bosatta i utlandet - vi har det generellt sett väldigt bra - bägge är vi akademiker - och vi trivs med våra jobb - vi bor bra och våra barn är harmoniska och glada och har funnit sig väl tillrätta i sitt nya land både språkligt och socialt - min man och jag träffades under studietiden - han var då en utåtriktad och ambitiös kille med många intressen - sedan vi flyttade utomlands verkar det som om min man blivit oinresserad av att ha ett liv vid sidan av jobb och familj - han stortrivs med sitt jobb - och han tar ansvar för hem och hushåll (även om jag ansvarar för det mesta i form av planering och logistik)- och han är en fantastisk pappa - men han har inga andra intressen (utöver att jogga och hålla på med datorn - och han tar inga som helst initiativ varken på egen hand eller med familjen - han går aldrig ut med vänner eller kolleger och han är dålig på att hålla kontakt med vännerna i sverige - han har slutat läsa böcker (han forskar och läser sålunda en hel del på jobbet - men samtidigt har vi tappat ett intresse vi en gång delade) - eftersom vi aldrig har barnvakt gör vi inte längre saker på tu man hand - utan vår samvaro består ofta av att se en film eller bara slötitta på tv - jag är en ganska aktiv person - jag har några vänner som jag försöker träffa regelbundet - jag tränar - går kurser och är engagerad i barnens fritidsaktiviteter och dagis samt i en förening - jag försöker se till att hela familjen gör något kul (museum - teater - bad - utflykt - middag med vänner) ett par gånger i månaden - om min man hade varit lite mer pådrivande tror jag nog att vi kunde ha hittat en barnvakt och gjort saker bara vi - men eftersom han inte verkar intresserad så väljer jag att i stället gå ut med vänner - jag känner det ofta som om jag ensam ansvarar för hela familjen - vår fritid - vår framtid och all input utifrån - medan min make bara glider med - jag saknar glöden och initiativförmågan han en gång hade (och tycker ärligt talat att han blivit tråkig och förutsägbar - vilket bland annat går ut över närheten oss emellan och sexlivet)- jag saknar också att han inte vill att vi har en annorlunda relation än den vi har nu - jag skulle vilja dela mycket mer med honom - vi har pratat om detta ett par gånger under åren - inte bara för att jag känner att jag drar ett tungt lass men också för att jag är rädd för att vara hans allt - han å sin sida säger att han får allt han behöver från mig och familjen och att han trivs bäst hemma - så vad har jag för rätt att begära att han ska ändra sig egentligen? -

10 mars 2010 kl. 07:32
Marianne Johansson sa...

vår relation har under åren varit utsatt för starka påfrestningar - men vi har tagit oss igenom detta bland annat genom att samtala med en terapeut - vi är sålunda vana vid att beröra och sätta ord på problem och svårigheter - vi försöker alltid att finna lösningar i stället för att gå och sura och skylla på varandra - och vi bråkar sällan - men det är som om jag inte kan nå fram till honom i fråga om detta - jag älskar honom fortfarande - men jag finner honom inte längre spännande eller särskilt intressant - och eftersom jag ytterst sällan får se honom i sociala situationer - så får jag heller aldrig se någon annan sida av honom som skulle kunna överraska mig - hur ska vi hitta tillbaka till varandra? - jag vet att alla förhållanden går upp och ned - men jag har ingen lust att fortsätta att fungera som drivmotor för ab familjen - skilsmässa är inte ett alternativ jag ens funderat över då jag faktiskt inte skulle kunna tänka mig livet tillsammans med någon annan - men samtidigt vill jag att livet tillsammans ska innehålla mer än det gör nu - och det är väl inte att begära för mycket - egentligen - eller är det det?" // undertecknat med sinaturen *bortflyttad*

10 mars 2010 kl. 07:45
Marianne Johansson sa...

"Svar: jag uppfattar din fråga som både svår och tidstypisk - svår eftersom du och din man - precis som du själv konstaterar - generellt sett tycks ha det väldigt bra - det finns inga uppenbara fel eller brister i er relation - tidstypisk - i och med de förväntningar på vad ert förhållande ska innebära - som du ger utryck för - om jag får drista mig till att tolka det du skriver så blir det något i stil med att det vi söker är en partner som är stabil och pålitlig - men också att kärleken till honom/henne ska lyfta oss över den grå vardagen - alltså att vi samtidigt som vi behöver trygghet och kontinuitet- så har vi behov av omväxling och förnyelse - när du skriver att du aldrig får se någon annan sida av din man - en sida som skulle kunna överraska dig - tror jag att du är något på spåret - jag kommer i mitt svar stödja mig på esther perels bok med titeln *vill ha dig* (som jag givetvis rekommenderar som läsning för både dig och din man) - eftersom jag anser att hon har många intressanta tankar i dessa frågor -

10 mars 2010 kl. 08:00
Marianne Johansson sa...

till att börja med kan jag säga att för moderna par ligger utmaningen i att förena behovet av trygghet och förutsägbarhet med vår längtan efter spänning - mystik och omtumlande upplevelser - för ett lyckligt fåtal är detta enkelt - för dem finns ingen motsättning mellan ett seriöst förhållande och sexuell spänning - medan kärleksrelationen för många andra utvecklas åt ett håll där passionen offras för stabilitetens skull - inte minst är detta fallet när man får barn - anledningen till att det kan bli så är det enkla fakum att det som erotiken (erotik definierad som en plats för kreativitet och förhöjd livskänsla) lever av - värjer sig familjelivet mot - alla vet att barn behöver - rutiner - förutsägbarhet och regelbundenhet - och för att kunna skapa en sådan miljö för våra barn gör vi oss kvitt allt som är lättsinnigt - omoget - oansvarigt och överdrivet hos oss själva - problemet med detta tillvägagångssätt är just det att erotiken bor i det oförutsägbara - i spontaniteten - i riskerna och när allt som erbjuds är upprepning - vanor och regler - riskerar den att ebba ut - för att lusten till den andre ska lockas fram krävs också att det finns ett avstånd att överbrygga mellan parterna - en upplevelse av att man är två separata individer - vad det handlar om är att skapa en viss distans - motsatsen till att ta varandra för givna - inom ramen för relationen - samtidigt som man givetvis måste ha förmåga att över tid skapa återkommande förtroliga stunder - alltså att det i vissa situationer - i stället för att sträva efter ökad närhet - är bättre att var och en odlar sina separata jag för att på så sätt hålla känslan av att vara en egen person vid liv -

10 mars 2010 kl. 08:15
Marianne Johansson sa...

för att citera esther perel: *i ömsesidig förtrolighet älskar vi - skaffar barn och delar bostad och intressen - vi blandar samman många väsentliga delar av vårt liv - men 'många' är inte samma sak som 'alla'... kärleken vill helst veta allt om dig - erotiken behöver ett mysterium - kärleken vill krympa avståndet mellan dig och mig - medan erotiken lever av avståndet... men många par finner sig till rätta i en alltför bekväm kärlek där de upphör att hålla den erotiska glöden vid liv - de glömmer att glöden måste ha luft - annars kan elden inte flamma upp* - sammantaget är det denna analys med tillhörade boktips som jag har att bidra med utifrån din fråga - i bästa fall kan det vara en inspiration för både dig och din man." // "Anders Eklund Rimsten - Insidan - DN // Anders Eklund Rimsten är familjerådgivare - svarar på frågor om alla sorters vuxenrelationer."

10 mars 2010 kl. 08:25

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)