en artikel i göteborgs-posten den 22 oktober år 2007: "sabine tog hem sin demenssjuka mor - *mamma blev hastigt sämre och vanvårdades på äldreboendet* - sabine kirschard såg sin alzheimersjuka mamma bli allt sjukare - smutsigare och allt mer handikappad på äldreboendet - då gjorde hon vad få andra orkar: tog hem henne - *jag kunde inte låta henne vanvårdas på det sättet* - säger hon - sabine kirschard ifrågasätter bilden av äldreomsorgen i sverige som ett ställe där alla får god omvårdnad och en trygg ålderdom - det är inte hennes erfarenhet - *min mamma blev hastigt sämre - fick trycksår och förlorade många funktioner under några få månader på äldreboendet - ändå reagerade ingen - säger hon - det var på sensommaren i fjol - dvs år 2006 - som mamman charlotte flyttade till äldreboendet geråshus i bergsjön - mamman kom direkt från östra sjukhuset där hon bland annat vårdats för hjärtproblem - hon var sedan länge förvirrad - ofta aggressiv - och klarade sig inte ensam i sin lägenhet -
- klagade över smärtor i fötterna - men på demensavdelningen merkurius försämrades tillståndet fort - sabine ger felmedicinering en stor del av skulden men även brister i omvårdnaden - jag kom till exempel på besök och hittade mamma ensam och nerkissad framför en tallrik kall gröt i matsalen - medicin låg på bordet oc golvet - mamma - som alltid har varit lite fåfäng - hade fett och okammat hår - var smutsig och luktade - det kunde finnas kiss och bajs både på henne och på golv och möbler i rummet - personalen verkade aldrig vara där - ofta satt de på den andra avdelningen och fikade - berättar hon - det blev värre - modern klagade över smärtor i fötterna - en dag när sabine kom på besök satt mamman överraskande i rullstol - trycksår på hälarna utvecklades till svarta nekroser (områden med vävnadsdöd) - därefter blev charlotte sned och uppsvälld i hela kroppen - jag undrade varför - hade doktorn varit där? - personalen svarade att de hade sagt till sjuksköterskan men *inget hade hänt* - sjuksköterskan *trodde det var nackspärr* - doktorn drog slutsatsen att mamma *förmodligen haft någon propp* - men ingen hade sett till att saken undersöktes - jag fick bråka mig till undersökningen - det var då - i december förra året - dvs år 2006 - som sabine fattade beslutet att ta hem mamma till henne och sambon i huset i gråbo - det var inget lätt beslut - men jag såg ingen annan utväg - vem hade jag varit om jag valt att inte se vanvården? - säger hon - lerums kommun kopplade in biståndsbedömare - arbetsterapeut - hemtjänst och hemsjukvård - sabine och sambon lade om tiderna så att alltid någon anhörig fanns hemma - hemsjukvård och hemtjänst kom på flera besök dagligen - vilket gav hjälp - men också en del bekymmer -
- vårt hem blev också en arbetsplats - i första hand en arbetsplats - verkade de tycka - det blev en del tråkiga diskussioner med fokus på fel saker - innan vi hittade lösningar utan att riva väggar och byta säng - säger sabine -- tog bort flera mediciner -- en tidig åtgärd blev att se över medicineringen - sabine slog upp alla preparat i fass och samrådde med läkare om vilka mediciner som verkligen behövdes - eftersom hon var förvirrad hade hon fått en medicin mot psykoser och vanföreställningar med en rad kända biverkningar - de skulle kunna förklara en del av mammas fysiska symtom - den medicinen togs bort liksom de blodtryckssänkande - det är obegripligt varför hon ordinerades dem eftersom hon alltid har haft lågt blodtryck - jag ifrågasätter varför sjukvården inte följer upp äldrevårdens patienter bättre - det tog ett par besvärliga månader innan fotsåren läkte - därefter skulle charlotte upp ur sängen och lära sig gå igen - en träning som sabine fick sköta eftersom hemtjänsten behövde lång tid att fatta beslut om de nya målen och såg många hinder på vägen - idag kan 82-åriga charlotte gå och är -frånsett någon enstaka olycka - inte längre inkontinent - hon deltar i aktiviteter och har skaffat nya vänner -
- i somras prövade hon en korttidsvistelse på ett äldreboende i lerum - där hon fick god omvårdnad - vistelsen skulle ha varat ett par veckor men charlotte trivdes och blev kvar under en längre period - nu har hon flyttat hem igen och hon får växelvis vård i och utanför hemmet - den lösningen är alla parter överens om - senaste året har inneburit en riktig resa för både mig och mamma - jag ångrar inget och vi har haft många underbara stunder - men i framtiden kommer hon förr eller senare att behöva äldreboende med god omvårdnad - det viktiga är att hon har någon som ser henne som den hon är och tar vara på det hon kan - det borde alla gamla ha - säger sabine kirschard." skrivet av maria.ljung@gp.se - -i papperstidningen den 22 okt 2007.
6 kommentarer:
en artikel i göteborgs-posten den 22 oktober år 2007: "sabine tog hem sin demenssjuka mor - *mamma blev hastigt sämre och vanvårdades på äldreboendet* - sabine kirschard såg sin alzheimersjuka mamma bli allt sjukare - smutsigare och allt mer handikappad på äldreboendet - då gjorde hon vad få andra orkar: tog hem henne - *jag kunde inte låta henne vanvårdas på det sättet* - säger hon - sabine kirschard ifrågasätter bilden av äldreomsorgen i sverige som ett ställe där alla får god omvårdnad och en trygg ålderdom - det är inte hennes erfarenhet - *min mamma blev hastigt sämre - fick trycksår och förlorade många funktioner under några få månader på äldreboendet - ändå reagerade ingen - säger hon - det var på sensommaren i fjol - dvs år 2006 - som mamman charlotte flyttade till äldreboendet geråshus i bergsjön - mamman kom direkt från östra sjukhuset där hon bland annat vårdats för hjärtproblem - hon var sedan länge förvirrad - ofta aggressiv - och klarade sig inte ensam i sin lägenhet -
- klagade över smärtor i fötterna - men på demensavdelningen merkurius försämrades tillståndet fort - sabine ger felmedicinering en stor del av skulden men även brister i omvårdnaden - jag kom till exempel på besök och hittade mamma ensam och nerkissad framför en tallrik kall gröt i matsalen - medicin låg på bordet oc golvet - mamma - som alltid har varit lite fåfäng - hade fett och okammat hår - var smutsig och luktade - det kunde finnas kiss och bajs både på henne och på golv och möbler i rummet - personalen verkade aldrig vara där - ofta satt de på den andra avdelningen och fikade - berättar hon - det blev värre - modern klagade över smärtor i fötterna - en dag när sabine kom på besök satt mamman överraskande i rullstol - trycksår på hälarna utvecklades till svarta nekroser (områden med vävnadsdöd) - därefter blev charlotte sned och uppsvälld i hela kroppen - jag undrade varför - hade doktorn varit där? - personalen svarade att de hade sagt till sjuksköterskan men *inget hade hänt* - sjuksköterskan *trodde det var nackspärr* - doktorn drog slutsatsen att mamma *förmodligen haft någon propp* - men ingen hade sett till att saken undersöktes - jag fick bråka mig till undersökningen - det var då - i december förra året - dvs år 2006 - som sabine fattade beslutet att ta hem mamma till henne och sambon i huset i gråbo - det var inget lätt beslut - men jag såg ingen annan utväg - vem hade jag varit om jag valt att inte se vanvården? - säger hon - lerums kommun kopplade in biståndsbedömare - arbetsterapeut - hemtjänst och hemsjukvård - sabine och sambon lade om tiderna så att alltid någon anhörig fanns hemma - hemsjukvård och hemtjänst kom på flera besök dagligen - vilket gav hjälp - men också en del bekymmer -
- vårt hem blev också en arbetsplats - i första hand en arbetsplats - verkade de tycka - det blev en del tråkiga diskussioner med fokus på fel saker - innan vi hittade lösningar utan att riva väggar och byta säng - säger sabine -- tog bort flera mediciner -- en tidig åtgärd blev att se över medicineringen - sabine slog upp alla preparat i fass och samrådde med läkare om vilka mediciner som verkligen behövdes - eftersom hon var förvirrad hade hon fått en medicin mot psykoser och vanföreställningar med en rad kända biverkningar - de skulle kunna förklara en del av mammas fysiska symtom - den medicinen togs bort liksom de blodtryckssänkande - det är obegripligt varför hon ordinerades dem eftersom hon alltid har haft lågt blodtryck - jag ifrågasätter varför sjukvården inte följer upp äldrevårdens patienter bättre - det tog ett par besvärliga månader innan fotsåren läkte - därefter skulle charlotte upp ur sängen och lära sig gå igen - en träning som sabine fick sköta eftersom hemtjänsten behövde lång tid att fatta beslut om de nya målen och såg många hinder på vägen - idag kan 82-åriga charlotte gå och är -frånsett någon enstaka olycka - inte längre inkontinent - hon deltar i aktiviteter och har skaffat nya vänner -
- i somras prövade hon en korttidsvistelse på ett äldreboende i lerum - där hon fick god omvårdnad - vistelsen skulle ha varat ett par veckor men charlotte trivdes och blev kvar under en längre period - nu har hon flyttat hem igen och hon får växelvis vård i och utanför hemmet - den lösningen är alla parter överens om - senaste året har inneburit en riktig resa för både mig och mamma - jag ångrar inget och vi har haft många underbara stunder - men i framtiden kommer hon förr eller senare att behöva äldreboende med god omvårdnad - det viktiga är att hon har någon som ser henne som den hon är och tar vara på det hon kan - det borde alla gamla ha - säger sabine kirschard." skrivet av maria.ljung@gp.se - -i papperstidningen den 22 okt 2007.
"ta vara på det hon kan" - ja jag skulle gärna vilja ha chans att bli behandlad på ett sätt som ... ja hur ska jag säga det ...
'och' i st f 'oc'...
Skicka en kommentar