torsdag 4 mars 2010

åsa linderborg

Upplagd av kl.

7 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"jag är glad att pappa slipper uppleva hägglunds sverige - det är klart att göran hägglund har rätt i att det finns en kulturelit - det finns de som är experter på kultur - på samma sätt som det finns experter på finanser - till skillnad från kvartalsrapportförståsigpåarna - gör kultureliten ingen skada - bland denna kulturelit finns det de som föraktar den kultur som de breda lagren uppskattar - dansbandsmusik och camilla läckberg-deckare - och som på fullaste allvar tror att världen blir bättre om alla går på dramaten och läser proust - jag tillhör inte dem - när boken om min pappa leif - *mig äger ingen* - utkom för ett par år sedan - bestämde jag mig för att aldrig utnyttja min roll som skribent för att profitera på andras läsningar - boken ska leva sitt eget liv - därför kommenterade jag inte hägglunds rikstingstal i västerås i juni - som till en tredjedel var ett karaktärsmord på min bok (en ofötjänt uppmärksamhet) - men när han nu med en dåres envishet - senast den här veckan - fortsätter tala om *verklighetens folk* i syfte att försämra för just såna som min pappa - frångår jag min princip -

4 mars 2010 kl. 14:50
Marianne Johansson sa...

leif arbetade som metallarbetare i västerås från det att han var 14 år till det att han blev arbetslös 1992 - när han dog 2002 - knappt 61 år gammal - gick han fortfarande utan jobb - han såg sig själv som *vanligt folk* - bodde i hyresrätt - gick på bandy - tittade på Rapport - läste Aftonbladet - var ute med båten på sommaren - de sista tio åren av sitt liv drabbades han av kraftiga försämringar i den sociala trygghet han självklart skattebetalat för i hela sitt arbetande liv: sänkt a-kassa - utförsäkringar - slopat hyresbidrag... utan tänder var han hänvisad till nyponsoppa - i hallen stod ett par trasiga skor - jag är glad att pappa är död så han slipper de snabbt ökade klassklyftorna som är konsekvensen av regeringens politik - en politik som är möjlig just för att regeringen föraktar *vanligt folk* och ide´n om solidaritet och jämlikhet - de som arbetar hårt med sina kroppar - de arbetslösa - långtidssjukskrivna - psykiskt slutkörda - de som inte tar för sig på samma sätt som den sociala elit som hägglund och jag själv tillhör -

4 mars 2010 kl. 14:59
Marianne Johansson sa...

socialminister hägglunds skenheliga verklighet ligger ljusår från leifs - men han är inte blind - han ser att regeringen för en klasspolitik som (miss)gynnar halva folket - att börja tala om kultureliten som folkets fiende är därför en skenmanöver - men 96,1 procent av väljarna ser att karln slåss mot väderkvarnar - men ändå -

4 mars 2010 kl. 15:02
Marianne Johansson sa...

i antiintellektualismens tidevarv - där moralen och inte kunskapen är det som allt graviterar kring - försöker denna representant för en välmående borgarklass inta den åtråvärda positionen som underdog - man förstår att Jimmie Åkesson (Expressen i fredags) nervöst kramar Hägglund i hopp om att brotta ner honom från podiet - underskatta aldrig en gudasänd populist." - Detta var alltså skrivet av Åsa Linderborg i Aftonbladet den 18 oktober år 2009.

4 mars 2010 kl. 15:07
Marianne Johansson sa...

vad ska jag säga om detta? - jag vet att jag vid den tiden var mycket aktiv ute i stan på olika bibliotek alltså hösten 2007 och våren 2008 - lånade bl a denna bok av åsa linderborg - beskrivningen av fadern hennes! - ja hon fick ju mycket stort erkännande för att ha skrivit den boken! - kan jag på ngt sätt känna igen mej i henne åsa linderborg - knappast! - jag skulle väl oxå kunna skriva en bok om min far - en far som på intet sätt var lik åsa linderborgs far - mer än möjligen då att han även han var en arbetare - min far i hela 50 år en tändsticksarbetare - efter avslutad tjänstgöring fick han en guldmedalj! - jag kan heller inte känna igen mej i åsa linderborg vad gäller hennes och min mamma - vad jag kan förstå en avgrundsdjup skillnad - det finns sålunda inte speciellt mycket jag kan känna igen mej i hos henne åsa linderborg - hon är ju dessutom försedd med filosofie doktorstitel - ngt som jag definitivt ej har - ej ens har kunnat drömma om! - trots att jag tog studenten år 1962 - och trots att jag redan hösten 1962 var inskriven vid upsala universitet - och hösten 1963 vid stockholms universitet och fr o m ht 1983 vid göteborgs universitet och återigen ht 2007 vid göteborgs universitet - i mitt fall finns egentligen ingen som helst likhet med henne åsa linderborg - åldersmässigt föreligger även där en skillnad - utseendemässigt även - jag har definitivt ej mörkbruna ögon - dessutom använder jag ej mascara - jag förevisar alltså bara p g a en sådan 'liten' detalj en viss olikhet - liksom jag förevisar en viss olikhet med mona sahlin bara genom det faktumet att jag ej använder mig av någon mascara öht - jag ligger nog mer åt det hållet att jag skulle ha kunnat tänka mig att gå i kloster - det meditiva andliga har liksom alltid legat för mig - min far var ju oxå baptist - det kanske kan ha haft och kanske fortfarande har viss betydelse - sen att mitt intresse är poesi som jag i min beskrivning här på min blogg presenterat mej som - kanske oxå säger en del - sen detta att jag känner det som att hela mitt liv har varit ett misslyckande - att jag hela mitt liv känt det som att jag liksom inte har räckt till - tillkortakommanden helt enkelt - tscha - vad säger inte det - sen detta faktum att min förstfödde son inte hade en vettig chans i detta livet utan därför sen den 28 december år 2006 ligger och ruttnar i en grav - han blev endast 27 år gammal plus 10 månader - innan livet liksom tog slut för honom - kan jag annat än känna mej - åtminstone i viss grad - olycklig ?

25 september 2011 kl. 10:40
Marianne Johansson sa...

jag inte bara lånade boken - på hisingens bibliotek - jag även läste den i sin helhet - och dessutom lånade jag en inläsning av boken som jag lyssnade på i sin helhet - det var mycket som jag vid den tiden hann med - liksom ta till mej - jag var inne i en sånn period då - att jag särskilt framhäver att jag läste boken i sin helhet och lyssnade på inläsningen i sin helhet har med det faktumet att göra att det är långt ifrån alltid jag läser en bok i sin helhet - inte ens maja lundgrens bok 'mäktig tussilago' har jag läst i sin helhet - men de böcker jag har här hemma - alltså ej låneböcker - skrivna av hon som dog någon gång jag tror förra året - kerstin thorvall - hennes böcker har jag läst i sin helhet... endast en av böckerna har jag köpt - nämligen den lilla lilafärgade boken 'upptäckten' - de övriga har jag hittat slängda i 'miljöhuset' härstädes - dom slänger t o m skönlitteratur här i det här bostadsområdet - det är alltså inte endast dagstidningar jag helt gratis kommer över genom att kolla i containrarna som är till endast för de boende just i det här området - som är ett studentbostadsområde - jag liksom en hel del andra har bott här mycket länge från den tiden det ej var ett obligatorium att vara inskriven vid universitetet för att hyra lägenhet här - alla som har sånna gamla hyreskontrakt får bo kvar - gott sei dank - det är ett underbart område - jag bor i skogen - och har grönskande fina träd på alla håll och kanter alldeles nära - det kvittar vilket fönster och åt vilket håll jag än tittar ut igenom...

25 september 2011 kl. 10:55
Marianne Johansson sa...

sen sommaren år 2012 plockar jag ej med mig något öht från/av det som andra har slängt - ingenting! - vare sig tidningar eller skönlitteratur... (eller något annat!) - jag - sen ett antal år tillbaka - vare sej går på något som helst bibliotek eller köper eller prenumererar på någon som helst tidning - jag har ju you tube! - det räcker för mig!

26 september 2014 kl. 15:19

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)