"orättvisorna glöms bort - idag - den 4 november 2008 - väljer usa ny president efter en valrörelse som varit precis som alla andra - i stället för att tala om klass och bristen på jämlikhet har vi diskuterat kandidaternas personligheter - skriver den amerikanska författaren joan didion: - i mitten av augusti - före demokraternas och republikanernas konvent - gjorde chris matthews en snabb analys som i stora drag fångade det politiska stämningsläge landet befann sig i: *jag har sett det här valet förut - jag tror det var 1988* - han syftade naturligtvis på michael dukakis förväntade promenadseger över geroge h w bush 1988 - och på hur ett politiskt parti - demokraterna är mest pålitligt - kan drabbas av sin egen entusiasm över att göras till offer - men det han sa genljöd utöver omsorgerna om senator obamas gryende kandidatur - för det som var slående med den långa och lidelsefulla valupptakten var inte hur a n n o r l u n d a den hade varit - utan just hur l i k den hade varit de tidigare - vi fortsatte att tala om hur annorlunda den var - men det var den inte - på en enda morgon i mitten av september skulle dessa formuleringar dyka upp på washington posts sida: *aktiekursera rasar* - *panik på wall street* - *när bankerna tappade förtroendet för varandra* - *en av de mest tumultartade dagarna någonsin för finansmarknaderna* - *stora finansinstitutioner dras med* - *bankerna vägrar låna ut* - *ryssland stänger sin aktiebörs* - *panikartad försäljning* - *fritt fall* - och *största förstörelsen av finansiella tillgångar som världen någonsin har beskådat* - det var en inte helt oförutsägbar utveckling -
under några månader hade det varit uppenbart att vi levde i ett annat amerika - ett som hade gått från att känna sig rikt till att känna sig fattigt - många hade sett ett mandat för politisk förändring - ändå var det till sist de gamla tongångarna som hördes - det gamla språket som nyttjades - varje persons framtidsutsikter hade - nu som tidigare - bedömts utifrån hans eller hennes *livshistoria - hon har *en underbar livshistoria* - fick vi höra om condoleezza rice under utfrågningarna av henne år 2005 - *vi beundrar alla hennes livshistoria* - *jag tycker hon är formidabel* - sa senator biden om guvernör palin för några veckor sedan - *hon har en underbar livshistoria - hon har en underbar familj* - senator biden sades själv ha en *underbar livshistoria* - den som kretsade kring hans första frus och barns död och hur han tar tåget från washington till wilmington för att vara tillsammans med sina överlevande barn - senator mc cain - det höll alla med om - hade en *underbar livshistoria* - nu precis som tidigare hjälpte *livshistorien* till att *förmänskliga* personen i fråga - alltså skymma hans eller hennes potential för att skapa problem - condoleeza rice' *livshistoria* till exempel - handlade enbart om att hon gjort *ett utmärkt jobb som prorektor för stanford* (detta fortsatte att omnämnas - som om alla på 'fox news' nyss hade varit i prorektorssvängen) och att hon var en *skickling konsertpianist* - nu precis som tidigare undveks de svåra frågorna för att slutligen med framgång kringgås helt - frågan om våra pågående stridshandlingar i irak och afghanistan och vår närvaro i hela regionen hade reducerats till käbbel om vem som hade eller inte hade uppvisat *tilltro till offensiven* - *tilltro till offensiven* hade likställts med framgång för offensiven - och i förlängningen hela vår närvaro i irak - som om *framgången* var ett faktum snarare än en önskan - sånt nyspråk graserade - det var redan uppebart att ekonomin destabiliserades alltmer - under sommaren hade i snitt 81 000 jobb i månaden försvunnit - men debatten om hur man skulle stoppa blodflödet handlade fortfarande om favoriter som *skadeståndsreform* - ordet *reform* dök upp hela tiden - men frågan om exakt vem som skulle reformeras blev främst utredd på 'The View' - av barbara walters - de ledande kandidaterna presenterade sina *sjukvårdslösningar* - utan att någon av dem nämnde kärnproblemet - att det enligt en studie från harvard medical school kostar 350 miljarder dollar om året att skära i den privata försäkringsindustrin - fannie mae och freddie mac - försäkrades vi - hade inte stött på problem på grud av den systematiska avregleringen av finansindustrin - att alla som önskade kunde sälja vidare sina lån - utan - enligt guvernör palin (som uppebarligen missade genomgången då det förklarades att ingen av dem hade mottagit stöd från regeringen innan de nyligen behövde lösas ut) - för att fannie mae och freddie max var *för stora och för dyra för skattebetalaren* -
på välbekant vis slösades tid bort - att barack obama fanns med i valprocessen tillät oss att tala om *rasfrågan* hade lösts på lyckligt vis - vi behövde inte prata om hur rasproblematiken har förvärrat och fortsätter att förvärra det verkliga problemet i amerikanskt liv - vilket är klass - eller avsaknande av jämlikhet - i stället kunde vi dryfta vad barack obama menade med *läppstift på en gris* - och huruvida det var passande att han åkte på semester *till något slags utländskt - exotiskt ställe* - det *utländska - exotiska stället* i fråga var naturligtvis hawaii - vi kunde gräla om huruvida våra skolor borde undervisa om *intelligent design* som ett alternativ till evolutionen - och förbise att amerikanska skolor redan har rasat till tjugoförsta plats i världen i att lära ut natrvetenskap och tjugofemte plats i att lära ut matte - vi kude bråka om huruvida mc cain-kampanjen hade granskat sin vice-presidentkandidat tillräckligt - men godta beskrivningen av granskningen som *en uttömande process* innehållande *ett frågeformulär med 70 frågor* - de flesta i de länder där de fortfarande undervisar i matte och naturvetenskap skulle inte anse att sjuttio frågor är en särskilt betungande uppgift - men vi lyckades glömma bort det - minnesförlust är vårt favorittillstånd - i det som blivit vårt nationella koma kunde vi glömma fannie mae och freddie mac och bear sterns och lehman brothers och merril lync och aig och washington mutual och de 81 000 jobben i månaden och det faktum att statsskulden hade närmat sig 10,6 biljoner dollar redan innan henry paulson och ben bernake påtalade nödvändigheten i att spendera - vilket betyder låna - 700 miljarder dollar *på värdepapper med säkerhet i dåliga bostadslån* - en manöver som sanolikt kommer att leda till att skulden växer med ytterligare en biljon dollar (*det måste göras snabbt och rätt* - berättade paulson för abc) - vi kunde glömma de 70 procent av amerikanska åttondeklassare som varken nu eller någonsin kommer att kunna läsa på åttondeklassnivå - alltså aldrig kommer att kunna kvalificera sig för ett av de jobb vi inte längre har - vi kunde glömma att vi själva försatt oss i koma - genom att ge regeringen fritt utlopp för sin fantasi om absolut makt - utövad fullt ut - denna fantasi är vid det här laget så utbredd att vi närmar oss det här valet utan någon riktig uppfattning om var vi står: hur mycket skada vi tagit - vilka allianser som ingåtts och upplösts - vilka dolda rev som lurar föröver - vem vi än väljer till president kommer bli varse en del av det ." //JOAN DIDION - THE NEW YORK REVIEW OF BOOKS// översättning: Daniel Levin.(Daniel Levin biträdande redaktör - GP Kultur. Datumet för denna tidningsartikel var alltså 2008-11-04.
JOAN DIDION född 1932 i sacramento - kalifornien - uppmärksammades som journalist på 60-talet som en representant för *new journalism* - har skrivit såväl romaner som sakprosa - senast översatt till svenska är *ett år av magiskt tänkande* (2006) som behandlar sorgearbetet efter att maken john gregory dunnes hastigt gått bort. (GP Kultur 2008-11-04)
'ett år av magiskt tänkande' lånade jag på gamlestadens bibliotek och läste - år 2007 - eftersom jag oxå hade (och fortfarande har) sorgearbete efter det att min förstfödde son 'gått bort'...
6 kommentarer:
"orättvisorna glöms bort - idag - den 4 november 2008 - väljer usa ny president efter en valrörelse som varit precis som alla andra - i stället för att tala om klass och bristen på jämlikhet har vi diskuterat kandidaternas personligheter - skriver den amerikanska författaren joan didion: - i mitten av augusti - före demokraternas och republikanernas konvent - gjorde chris matthews en snabb analys som i stora drag fångade det politiska stämningsläge landet befann sig i: *jag har sett det här valet förut - jag tror det var 1988* - han syftade naturligtvis på michael dukakis förväntade promenadseger över geroge h w bush 1988 - och på hur ett politiskt parti - demokraterna är mest pålitligt - kan drabbas av sin egen entusiasm över att göras till offer - men det han sa genljöd utöver omsorgerna om senator obamas gryende kandidatur - för det som var slående med den långa och lidelsefulla valupptakten var inte hur a n n o r l u n d a den hade varit - utan just hur l i k den hade varit de tidigare - vi fortsatte att tala om hur annorlunda den var - men det var den inte - på en enda morgon i mitten av september skulle dessa formuleringar dyka upp på washington posts sida: *aktiekursera rasar* - *panik på wall street* - *när bankerna tappade förtroendet för varandra* - *en av de mest tumultartade dagarna någonsin för finansmarknaderna* - *stora finansinstitutioner dras med* - *bankerna vägrar låna ut* - *ryssland stänger sin aktiebörs* - *panikartad försäljning* - *fritt fall* - och *största förstörelsen av finansiella tillgångar som världen någonsin har beskådat* - det var en inte helt oförutsägbar utveckling -
under några månader hade det varit uppenbart att vi levde i ett annat amerika - ett som hade gått från att känna sig rikt till att känna sig fattigt - många hade sett ett mandat för politisk förändring - ändå var det till sist de gamla tongångarna som hördes - det gamla språket som nyttjades - varje persons framtidsutsikter hade - nu som tidigare - bedömts utifrån hans eller hennes *livshistoria - hon har *en underbar livshistoria* - fick vi höra om condoleezza rice under utfrågningarna av henne år 2005 - *vi beundrar alla hennes livshistoria* - *jag tycker hon är formidabel* - sa senator biden om guvernör palin för några veckor sedan - *hon har en underbar livshistoria - hon har en underbar familj* - senator biden sades själv ha en *underbar livshistoria* - den som kretsade kring hans första frus och barns död och hur han tar tåget från washington till wilmington för att vara tillsammans med sina överlevande barn - senator mc cain - det höll alla med om - hade en *underbar livshistoria* - nu precis som tidigare hjälpte *livshistorien* till att *förmänskliga* personen i fråga - alltså skymma hans eller hennes potential för att skapa problem - condoleeza rice' *livshistoria* till exempel - handlade enbart om att hon gjort *ett utmärkt jobb som prorektor för stanford* (detta fortsatte att omnämnas - som om alla på 'fox news' nyss hade varit i prorektorssvängen) och att hon var en *skickling konsertpianist* - nu precis som tidigare undveks de svåra frågorna för att slutligen med framgång kringgås helt - frågan om våra pågående stridshandlingar i irak och afghanistan och vår närvaro i hela regionen hade reducerats till käbbel om vem som hade eller inte hade uppvisat *tilltro till offensiven* - *tilltro till offensiven* hade likställts med framgång för offensiven - och i förlängningen hela vår närvaro i irak - som om *framgången* var ett faktum snarare än en önskan - sånt nyspråk graserade - det var redan uppebart att ekonomin destabiliserades alltmer - under sommaren hade i snitt 81 000 jobb i månaden försvunnit - men debatten om hur man skulle stoppa blodflödet handlade fortfarande om favoriter som *skadeståndsreform* - ordet *reform* dök upp hela tiden - men frågan om exakt vem som skulle reformeras blev främst utredd på 'The View' - av barbara walters - de ledande kandidaterna presenterade sina *sjukvårdslösningar* - utan att någon av dem nämnde kärnproblemet - att det enligt en studie från harvard medical school kostar 350 miljarder dollar om året att skära i den privata försäkringsindustrin - fannie mae och freddie mac - försäkrades vi - hade inte stött på problem på grud av den systematiska avregleringen av finansindustrin - att alla som önskade kunde sälja vidare sina lån - utan - enligt guvernör palin (som uppebarligen missade genomgången då det förklarades att ingen av dem hade mottagit stöd från regeringen innan de nyligen behövde lösas ut) - för att fannie mae och freddie max var *för stora och för dyra för skattebetalaren* -
på välbekant vis slösades tid bort - att barack obama fanns med i valprocessen tillät oss att tala om *rasfrågan* hade lösts på lyckligt vis - vi behövde inte prata om hur rasproblematiken har förvärrat och fortsätter att förvärra det verkliga problemet i amerikanskt liv - vilket är klass - eller avsaknande av jämlikhet - i stället kunde vi dryfta vad barack obama menade med *läppstift på en gris* - och huruvida det var passande att han åkte på semester *till något slags utländskt - exotiskt ställe* - det *utländska - exotiska stället* i fråga var naturligtvis hawaii - vi kunde gräla om huruvida våra skolor borde undervisa om *intelligent design* som ett alternativ till evolutionen - och förbise att amerikanska skolor redan har rasat till tjugoförsta plats i världen i att lära ut natrvetenskap och tjugofemte plats i att lära ut matte - vi kude bråka om huruvida mc cain-kampanjen hade granskat sin vice-presidentkandidat tillräckligt - men godta beskrivningen av granskningen som *en uttömande process* innehållande *ett frågeformulär med 70 frågor* - de flesta i de länder där de fortfarande undervisar i matte och naturvetenskap skulle inte anse att sjuttio frågor är en särskilt betungande uppgift - men vi lyckades glömma bort det - minnesförlust är vårt favorittillstånd - i det som blivit vårt nationella koma kunde vi glömma fannie mae och freddie mac och bear sterns och lehman brothers och merril lync och aig och washington mutual och de 81 000 jobben i månaden och det faktum att statsskulden hade närmat sig 10,6 biljoner dollar redan innan henry paulson och ben bernake påtalade nödvändigheten i att spendera - vilket betyder låna - 700 miljarder dollar *på värdepapper med säkerhet i dåliga bostadslån* - en manöver som sanolikt kommer att leda till att skulden växer med ytterligare en biljon dollar (*det måste göras snabbt och rätt* - berättade paulson för abc) - vi kunde glömma de 70 procent av amerikanska åttondeklassare som varken nu eller någonsin kommer att kunna läsa på åttondeklassnivå - alltså aldrig kommer att kunna kvalificera sig för ett av de jobb vi inte längre har - vi kunde glömma att vi själva försatt oss i koma - genom att ge regeringen fritt utlopp för sin fantasi om absolut makt - utövad fullt ut - denna fantasi är vid det här laget så utbredd att vi närmar oss det här valet utan någon riktig uppfattning om var vi står: hur mycket skada vi tagit - vilka allianser som ingåtts och upplösts - vilka dolda rev som lurar föröver - vem vi än väljer till president kommer bli varse en del av det ." //JOAN DIDION - THE NEW YORK REVIEW OF BOOKS// översättning: Daniel Levin.(Daniel Levin biträdande redaktör - GP Kultur. Datumet för denna tidningsartikel var alltså 2008-11-04.
JOAN DIDION född 1932 i sacramento - kalifornien - uppmärksammades som journalist på 60-talet som en representant för *new journalism* - har skrivit såväl romaner som sakprosa - senast översatt till svenska är *ett år av magiskt tänkande* (2006) som behandlar sorgearbetet efter att maken john gregory dunnes hastigt gått bort. (GP Kultur 2008-11-04)
'ett år av magiskt tänkande' lånade jag på gamlestadens bibliotek och läste - år 2007 - eftersom jag oxå hade (och fortfarande har) sorgearbete efter det att min förstfödde son 'gått bort'...
'aktiekurserna' i st f 'aktiekursera'...
Skicka en kommentar