Johan Dahlbäck skrev följande recension i GP den 5 februari 2010: om boken *Jag Ensam* - Bonniers: - från Jan till Jag - barndomsskildringen 'hur det började' var skriven i tredje person och handlade om en pojke som fick heta Jan - men fortsättningen på det som björn håkanson kallar 'bildningsroman' har titeln 'Jag Ensam' - två ord med stor begynnelsebokstav - för författaren talar nu i första person om ett Jag som Ensam letar efter sin egen litterära röst - det är litteraturens ensamhet det är fråga om - det vill säga en gemenskap med böcker där man i dialog söker efter sitt personliga uttryck - först vill grabben bli idrottsstjärna men sedan upptäcker han den modernistiska poesin och börjar läsa karl vennberg - gunnar ekelöf och den brittiska nykritiken - han vill ut i världen och det blir studiegemenskap med anteckningsboken i paris - 'glöm ordet kultursida!' uppmanar sökaren sig själv - visst fanns det mycket att lära hos bengt holmqvist och olof lagercrantz - men mest var den tidens kultursidor ett reservat för akademiska gubbar - intressant är att den blivande författaren går i dialog med maurice blanchot och alltså från den nollpunktpositionen utvecklas mot det som ska bli trolöshetsdebatt och nyenkelhet - berättaren har velat visa 'den så kallade sanningen om mig själv' - det har han väl också gjort - även om det är en okontroversiell och för honom själv aldrig särskilt besvärande historia han förmedlar - håkanson brukar beskrivas som en för 60-talet karakteristisk författare - vilket borde betyda att han tillhör en generation som min egen generation inte är så förtjust i - men allt sådant kan man strunta i - för den påstått tidstypsika bildningsresan är i allt väsentligt lätt att känna igen sig i: 'ingenting av det jag lärt som jag satte värde på hade jag lärt i skolan - det hade jag läst mig till själv - i böcker - på bibliotek - eller genom att leva - träffa levande människor." // Johan Dahlbäck GP Kultur 5 febr 2010. //// PS: som en liten jämförelse kan jag säga att jag hela mitt liv värderat kultursidor mer än något annat - alltid intressant läsning - för en som ej har kunnat förkovra sig universitetsmässigt (mer än ett antal poäng i tyska)- jag har inte lärt mej mycket - men det jag har lärt mej har jag lärt mej via kultursidor - olof lagercrantz och bengt holmqvist läste jag med behållning till exempel - synd att dessa herrar ej finns i livet nu...)(Jag vet att håkansson var/är son till en veterinär - således akademikerbarn - vilket jag ej är - definitivt ej är - men åldersmässigt torde skillnaden ej vara alltför stor mellan håkansson och mej (han född 1937 - jag född 1942)...
1 kommentar:
Johan Dahlbäck skrev följande recension i GP den 5 februari 2010: om boken *Jag Ensam* - Bonniers: - från Jan till Jag - barndomsskildringen 'hur det började' var skriven i tredje person och handlade om en pojke som fick heta Jan - men fortsättningen på det som björn håkanson kallar 'bildningsroman' har titeln 'Jag Ensam' - två ord med stor begynnelsebokstav - för författaren talar nu i första person om ett Jag som Ensam letar efter sin egen litterära röst - det är litteraturens ensamhet det är fråga om - det vill säga en gemenskap med böcker där man i dialog söker efter sitt personliga uttryck - först vill grabben bli idrottsstjärna men sedan upptäcker han den modernistiska poesin och börjar läsa karl vennberg - gunnar ekelöf och den brittiska nykritiken - han vill ut i världen och det blir studiegemenskap med anteckningsboken i paris - 'glöm ordet kultursida!' uppmanar sökaren sig själv - visst fanns det mycket att lära hos bengt holmqvist och olof lagercrantz - men mest var den tidens kultursidor ett reservat för akademiska gubbar - intressant är att den blivande författaren går i dialog med maurice blanchot och alltså från den nollpunktpositionen utvecklas mot det som ska bli trolöshetsdebatt och nyenkelhet - berättaren har velat visa 'den så kallade sanningen om mig själv' - det har han väl också gjort - även om det är en okontroversiell och för honom själv aldrig särskilt besvärande historia han förmedlar - håkanson brukar beskrivas som en för 60-talet karakteristisk författare - vilket borde betyda att han tillhör en generation som min egen generation inte är så förtjust i - men allt sådant kan man strunta i - för den påstått tidstypsika bildningsresan är i allt väsentligt lätt att känna igen sig i: 'ingenting av det jag lärt som jag satte värde på hade jag lärt i skolan - det hade jag läst mig till själv - i böcker - på bibliotek - eller genom att leva - träffa levande människor." // Johan Dahlbäck GP Kultur 5 febr 2010. //// PS: som en liten jämförelse kan jag säga att jag hela mitt liv värderat kultursidor mer än något annat - alltid intressant läsning - för en som ej har kunnat förkovra sig universitetsmässigt (mer än ett antal poäng i tyska)- jag har inte lärt mej mycket - men det jag har lärt mej har jag lärt mej via kultursidor - olof lagercrantz och bengt holmqvist läste jag med behållning till exempel - synd att dessa herrar ej finns i livet nu...)(Jag vet att håkansson var/är son till en veterinär - således akademikerbarn - vilket jag ej är - definitivt ej är - men åldersmässigt torde skillnaden ej vara alltför stor mellan håkansson och mej (han född 1937 - jag född 1942)...
Skicka en kommentar