torsdag 25 mars 2010

lina ekdahl

Upplagd av kl.

2 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

*sprid glädje på sjömansgåren anette* - 78 sidor - wahlström & widstrand - återigen tvingas jag konstatera att lina ekdahls dikter - om än på ett plan lätta att läsa - är så oproportionerligt mycket svårare att recensera - det som så tydligt blommar i huvudet under läsningen - rinner som sand mellan fingrarna när det skall sättas på papper - förvisso något som ofta gäller lyrik överhuvudtaget - men kanske extra mycket när det gäller lina ekdahl - när jag läste höstens bokkatalog och såg titeln på hennes senaste diktsamling - *sprid glädje på sjömansgården anette* - blev jag lite fundersam - sjömansgård? talar vi glädjeflickor? - men titelns anette är en annan sorts glädjeflicka som återkommer i flera av samlingens dikter - en samling som trots ekdahls delvisa fokus på glädjen lämnar ett intryck av vemod och en känsla av i går - vem anette är förblir oklart - namnet blir snarare ett mantra - en vardagens upprepning för de diktröster som talar till henne med skiftande tonfall: 'poesi eller ris anette - en fråga som sträcker sig - hela livet - antagligen är det inte det - som är frågan - inte eller - både och' - flera dikter tilltalar ett namnlöst du som diktjagen förhåller sig till - ibland blir duet och jaget ett vi - men vad för sorts vi är inte alltid tydligt - i relationen mellan jag och du återkommer ibland ett bärande och lyftande - där bilden av kroppen som bokstav blir tydlig på näthinnan: 'sen bär du mig - som ett g - som ett g i ett o' - i dikten strax efter står det: 'jag tycker om när du lyfter mig - som ett v - eller ett x' - just de här ställena där jaget blir bokstäver som lyfts upp och bärs fram fångar mig - trots att jag inte riktigt ser vad det är i diktens sammanhang som manar fram dem - en av diktsamlingens återkommande språkliga konstruktioner är den nötta frasen - klichén - som dyker upp på olika ställen i varierande grad av omarbetning och förklädnad - effekten blir ett slags laddad tomgång - med platser i dikterna som säger något just för att de inte säger någonting: 'man kan inte vara modig om man inte är rädd du äger inte dina barn du får bara låna dom varje dag är början på resten av ditt hela livfanskap' -

25 mars 2010 kl. 17:13
Marianne Johansson sa...

när jag försöker samla mig till ett slags helhetsintryck så inser jag att detta undflyr mig - det är just olika ställen - olika passager som stannar kvar och ger intryck och som inte vill underordna sig någon helhet - diktsamligen känns lite suddigare - lite vagare i konturerna än vad man är van vid när det gäller lina ekdahl - den förra samlingen 'vad är det som skall utföras' från 2005 var snäppet starkare - kanske just för att texterna som helhet stannade kvar på ett annat sätt - men trots vissa invändningar så bjuder samlingen på tillräckligt mycket lina ekdahl i god form för att jag ändå skall känna mig tillfreds - det finns något i hennes lyriska uttryck som jag känner mig hemma med - hemma på det där sättet som trotsar definitioner och bara kan upplevas - en av de dikter jag fäster mig mest vid öppnas plötsligt upp och jag läser den på nytt sätt - ser hur jag som läsare bärs i dikten genom språket: 'jag är inte intresserad av språk - jag är oerhört intresserad av språket - bara isåfall när du bär mig omkring - som en bokstavkombination och jag får gissa vad det blir och det kan bli precis vad som helst'." // Paulina Helgeson - Svenska Dagbladet Kultur den 6 september år 2007.

25 mars 2010 kl. 17:24

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)