*Svårläst* en bok av Åsa Ericsdotter / Bonniers - Åsa Ericsdotter tar inga genvägar i sitt sjätte verk - utan bryter fortfarande ner verkligheten i dess lysande beståndsdelar - skriver cecilia nelson: "sedan den sensationella debuten som 17-åring (1999) har åsa ericsdotter fortsatt att besjunga och begråta kärleken i gränslandet mellan poesi och prosa - jag vet inte om ericsdotter tillhör den grupp författare som skriver samma bok hela livet - det är ännu på tok för tidigt att avgöra den saken - hur som helst besitter hon en ovanlig förmåga att som en annan raymond queneau utvinna ständigt nya valörer ur en och samma bild - utan att därför behöva byta språklig skepnad - i sitt sjätte verk - med den självironiska titeln - *svårläst* - har hon varit flitigare än tidigare med versaler och interpunktion och boken har försetts med beteckningen roman - något stabilare romanbygge är det dock inte fråga om - det inledande citatet av dadaisten tristan tzara *jag är emot handling* lugnar omedelbart den som befarat en radikal spårändring - språket är fortfarande det särpräglade - pulserande som bränner och fräter - smeker och smälter - det rasande medvetandeflödet låter sig inte hindras av alla nya punkter och komman och ericsdotter tar inga genvägar utan bryter fortfarande ner verkligheten i dess lysande beståndsdelar - kyrka skriver hon inte - utan *sten och järn - tre torn - ett för varje enighet* -
huvudpersonen - ömsom hon omsöm jag - pendlar mellan uppsala och paris och mellan separationsångest oh närhetsskräck - lust och klaustrofobi - den unga kvinnan har förhärdat sig efter en kärlekssorg och blir inte längre förälskad - men hon säger sig kunna replikerna - hon analyserar sitt liv med hektiska partnerbyten och förhåller sig samtidigt till den text som växer fram på ett för åsa ericsdotter karakteristiskt sätt - författaren tar till och med in en läsare som klagar på den här *sortens halvvägs historier och metanivåer* - jag klagar inte - tvärtom." / CECILIA NELSON - Göteborgs-Posten - Kultur - den 12 februari 2010.
2 kommentarer:
*Svårläst* en bok av Åsa Ericsdotter / Bonniers - Åsa Ericsdotter tar inga genvägar i sitt sjätte verk - utan bryter fortfarande ner verkligheten i dess lysande beståndsdelar - skriver cecilia nelson: "sedan den sensationella debuten som 17-åring (1999) har åsa ericsdotter fortsatt att besjunga och begråta kärleken i gränslandet mellan poesi och prosa - jag vet inte om ericsdotter tillhör den grupp författare som skriver samma bok hela livet - det är ännu på tok för tidigt att avgöra den saken - hur som helst besitter hon en ovanlig förmåga att som en annan raymond queneau utvinna ständigt nya valörer ur en och samma bild - utan att därför behöva byta språklig skepnad - i sitt sjätte verk - med den självironiska titeln - *svårläst* - har hon varit flitigare än tidigare med versaler och interpunktion och boken har försetts med beteckningen roman - något stabilare romanbygge är det dock inte fråga om - det inledande citatet av dadaisten tristan tzara *jag är emot handling* lugnar omedelbart den som befarat en radikal spårändring - språket är fortfarande det särpräglade - pulserande som bränner och fräter - smeker och smälter - det rasande medvetandeflödet låter sig inte hindras av alla nya punkter och komman och ericsdotter tar inga genvägar utan bryter fortfarande ner verkligheten i dess lysande beståndsdelar - kyrka skriver hon inte - utan *sten och järn - tre torn - ett för varje enighet* -
huvudpersonen - ömsom hon omsöm jag - pendlar mellan uppsala och paris och mellan separationsångest oh närhetsskräck - lust och klaustrofobi - den unga kvinnan har förhärdat sig efter en kärlekssorg och blir inte längre förälskad - men hon säger sig kunna replikerna - hon analyserar sitt liv med hektiska partnerbyten och förhåller sig samtidigt till den text som växer fram på ett för åsa ericsdotter karakteristiskt sätt - författaren tar till och med in en läsare som klagar på den här *sortens halvvägs historier och metanivåer* - jag klagar inte - tvärtom." / CECILIA NELSON - Göteborgs-Posten - Kultur - den 12 februari 2010.
Skicka en kommentar