söndag 7 mars 2010

LUDVIG JÖNSSON

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

*Här och nu* - första söndagen i advent - Luk. 4:16-22 - *det är så sällan vi upplever Gud här och nu - vi har Honom i det förgångna som ett minne eller en förpliktelse - vi har Honom i framtiden som en förhoppning - kanske lever vi överhuvudtaget ganska mycket i det förgångna eller i det som skall komma - tankarna flackar bland glädjeämnen och besvikelser från det som var - de söker sig ut till nya möjligheter som ligger framför - men under tiden rinner nuet ifrån oss utan att vi blir riktigt verkliga i det - och tiden går svindlande fort - det kan vara ganska lugnt att leva så här - också att ha Gud bakom eller framom - i traditioner och symboler - i heliga minnen eller i förhoppningen om att det finns någon som kan ordna vårt yttersta öde till något bättre än vi tror - det är ändå en yttersta tryghetsfaktor -

7 mars 2010 kl. 09:23
Marianne Johansson sa...

trygghetsfaktor - ej tryghetsfaktor - vem vet om det inte är detta som skall locka så mycket folk till våra kyrkor på söndag igen: psalmen - stämningen - det första adventljuset - aningen och förhoppningen som ryms i advent och hosianna - alltsammans har en bundsförvant i vårt behov av trygghet - men vi kommer inte ifrån att adventsevangeliet ohjälpligt rubbar denna trygghet i traditioner och stämningar - *i dag är detta skriftens ord fullbordat...* - profetiska ord och symboler träder ut ur historien och förkroppsligas mitt ibland oss - så var det också det överväldigande för människorna som mötte den åsnebure Messias vid Jerusalems stadsport detta: de kände igen ett stycke historia och löfte ur det förgångna *i sin egen mitt* - advent - det handlar om något *här och nu* ... "glädjens budskap - frihet för de fångna - syn för de blinda..." - men här blir vi rädda för överord och överdrifter - det kan bli nytt kyrkoår hur mycket som helst - det förblir ju ändå vid det gamla - det är inför denna risk vi för ut Gud i det förgångna eller det kommande - på ett betryggande avstånd - där vi kan ha Honom kvar fast allt är sig likt - men det är verkligen här och nu - som något sker - precis som det står: "i dag är detta fullbordat..." - ty det är ett *nådens* år - det är skulden som binder oss i självförsvar - misstänksamhet och brist på tillit - allt detta som dödar glädjen- gör våra ögon skumma och binder vår frihet - för den som går in i skuldlösheten - Kristi Försoning - *sker* något här och nu - det är ingen överdrift - därför skall skuldlösheten vara den röda tråd som skall gå igenom allt som skall skrivas på denna sida under detta nya kyrkoår."

7 mars 2010 kl. 09:40
Marianne Johansson sa...

jag anser mig själv ej vara ateist - men jag är ej medlem i någon kyrka öht - hade jag varit det så kanske jag ej hade behövt vara så ensam som jag ju faktiskt är... det finns väl ngt som heter kyrklig gemenskap - församlingsgemenskap - något sådant är jag utan - men på ngt sätt avundas jag ej heller sådana som är inneslutna i kyrklig församlingsmässig gemenskap - jag är en 'free spirit' - har inget emot att liksom vara en 'outsider' - en som står utanför - och tror sig ha förmåga att tänka självständigt... bara en sån sak att jag aldrig har blivit döpt - eftersom mina föräldrar var 'frireligiösa - baptister - får mig att känna mig utanför det som kallas 'svenska kyrkan' - jag tog steget och begärde utträde ur statskyrkan - svenska kyrkan - hösten 1983...

21 april 2013 kl. 12:02

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)