*Visa* - olle adolphson ... tystnaden smyger som en katt (his masters voice/emi) - recension av johan lindqvist (tyvärr har jag missat att notera tidningens namn och datum): "sanningen om visans kraft - jag träffade olle adolphson två gånger - första gången under en lång intervjusittning på evas paley vid avenyn - olle adolphson pratade om - eller rättare sagt undervisade mig kring visans hemligheter - finesser och traditioner - han var som det heter vänlig - mycket vänlig - men bestämd - väldigt bestämd - andra gången var några månader senare när han stod med gitarren utanför femman-huset - som själva sinnebilden av den resande trubaduren - han hittade inte vägen - skulle spela på göteborgsoperan men hade gått till den gamla operabyggnaden - storan - han fick veta vägen och vandrade bortåt hamnen - några år senare skulle han vara borta - och risken är dessutom att han försvinner i skuggan - blir bortglömd - för olle har ju inte hitsen på det sättet som taube eller till och med vreeswijk har - han är dessutom inte lika mytomspunnen - byggde inte sin egen saga som evert - eller rumlade genom skandalspalterna som cornelis -
olle adolphson var eleganten - lika stilfull i sin klädsel och sitt ansande av skägget som i sitt gitarrspel - överlägset alla andra på scenen - melodierna bar en unik skönhet med en ständig strävan mot det icke omedelbara men i stället smygande sköna - jag lyssnar på en liveinspelning där olle adolphson nästan låter lite besvärad när han ska presentera den frejdiga taubdängan karl-alfred och ellinor - sedan gör han den förstås med bravur - han kunde hantera hela spektrat - nu är alltså boxen som sammanfattar olle adolphsons gärning här - elegant också den - genomarbetad in i minsta detalj - utan att bli skrytsam - det hade varit fel - det räcker med att visorna följer på varandra enligt en stram tidslinje - här finns helt enkelt allt - den fulla bilden - här finns sanningen om visans kraft så som olle adolphson försökte förklara den för mig där på evas paley - olle adolphson var en av våra största - och som lars forsell konstaterade redan 1985 - 'det är dags att visa lite respekt'." Johan Lindqvist har alltså författat detta - antagligen är han boendes och arbetandes i Göteborg - man kan få det intrycket...) (som nämnts inledningsvis har jag denna gång vid utklippandet glömt att notera tidningens namn och datum - det rör sig alltså om en av alla dessa återvinningstidningar jag har på lager - det skulle kanske i detta fallet kunna ha varit Göteborgs-Posten...)
2 kommentarer:
*Visa* - olle adolphson ... tystnaden smyger som en katt (his masters voice/emi) - recension av johan lindqvist (tyvärr har jag missat att notera tidningens namn och datum): "sanningen om visans kraft - jag träffade olle adolphson två gånger - första gången under en lång intervjusittning på evas paley vid avenyn - olle adolphson pratade om - eller rättare sagt undervisade mig kring visans hemligheter - finesser och traditioner - han var som det heter vänlig - mycket vänlig - men bestämd - väldigt bestämd - andra gången var några månader senare när han stod med gitarren utanför femman-huset - som själva sinnebilden av den resande trubaduren - han hittade inte vägen - skulle spela på göteborgsoperan men hade gått till den gamla operabyggnaden - storan - han fick veta vägen och vandrade bortåt hamnen - några år senare skulle han vara borta - och risken är dessutom att han försvinner i skuggan - blir bortglömd - för olle har ju inte hitsen på det sättet som taube eller till och med vreeswijk har - han är dessutom inte lika mytomspunnen - byggde inte sin egen saga som evert - eller rumlade genom skandalspalterna som cornelis -
olle adolphson var eleganten - lika stilfull i sin klädsel och sitt ansande av skägget som i sitt gitarrspel - överlägset alla andra på scenen - melodierna bar en unik skönhet med en ständig strävan mot det icke omedelbara men i stället smygande sköna - jag lyssnar på en liveinspelning där olle adolphson nästan låter lite besvärad när han ska presentera den frejdiga taubdängan karl-alfred och ellinor - sedan gör han den förstås med bravur - han kunde hantera hela spektrat - nu är alltså boxen som sammanfattar olle adolphsons gärning här - elegant också den - genomarbetad in i minsta detalj - utan att bli skrytsam - det hade varit fel - det räcker med att visorna följer på varandra enligt en stram tidslinje - här finns helt enkelt allt - den fulla bilden - här finns sanningen om visans kraft så som olle adolphson försökte förklara den för mig där på evas paley - olle adolphson var en av våra största - och som lars forsell konstaterade redan 1985 - 'det är dags att visa lite respekt'." Johan Lindqvist har alltså författat detta - antagligen är han boendes och arbetandes i Göteborg - man kan få det intrycket...) (som nämnts inledningsvis har jag denna gång vid utklippandet glömt att notera tidningens namn och datum - det rör sig alltså om en av alla dessa återvinningstidningar jag har på lager - det skulle kanske i detta fallet kunna ha varit Göteborgs-Posten...)
Skicka en kommentar