nämligen detta: att jag fortfarande är *alive* - lever - helt otroligt - även denna dag vid liv - kanske även i morron vid liv - vid mina sinnens fulla bruk - ett under - eller helt enkelt fullständigt naturligt - varför ska jag klaga - jag har egentligen ingenting att klaga över - tillfreds med tillvaron - det är väl det jag är - antar jag - med ålderns rätt - åldern tar ut sin rätt och därmed har också orealistiska förväntningar på det s k livet mer eller mindre upphört - därför kan man vara tillfreds med det liv man trots allt fortfarande har - man får ta en dag i taget - hur många dagar man har kvar i livet vet man inte - medvetenheten härom ökar för varje dag - varje dag är en nåd vid denna ålder - så hade visst han leif g w persson - eller vad det är han heter - f d professor - sagt- när han visst fyllde 65 år häromdan - eller nåt sånt var det väl - ja det har han med mig gemensamt - känslan av att varje dag är en nåd... det är väl inte så illa att ha kommit så långt i sin utveckling - jag tycker för min personliga del at det är ett tecken på att ha kommit långt både åldersmässigt och utvecklingsmässigt - har man inte kommit så värst långt i sin utveckling trots uppnådd ålder - så kanske man trots allt kan trösta sig med att efter omständigheterna får man trots allt vara tillfreds - även om man tycker att egentligen borde ju livet ha varit helt annorlunda - men vad göra åt det nu - ångra - eller försöka lära sig något - komma till insikt om något - om inte annat kan man till sist - finally - komma till insikt om att man för det allra mest i sitt hittillsvarande liv - och även fortfarande - egentligen är mer än tillåtligt dum - men vad göra när ens begränsningar är så stora - men miljö och andra människor spelar väl oxå roll för hur det blir - men har inte oxå jag då ett ansvar - har inte jag då haft ett ansvar för att andras liv inte blev så bra som andras liv skulle ha kunnat vara om jag helt enkelt hade förstått mer - kunnat - förmått mer - är detta en fråga - eller endast ett konstaterande av faktum ... (jag vet att min förstfödde son ligger och ruttnar i graven sedan slutet av år 2006...)
man kan - kanske - om man vill vara pretentiös - tro att det jag - sort of - författat här ovan - skulle kunna få den fina benämningen '....' - nu kommer jag inte ihåg benämningen... (min begynnande alzheimer!)... nu kommer jag ihåg: 'medvetandeströmframställning'... (tror jag läste någon gång att det var något som han joyce - mitunter - i t ex - 'ulysses' - ägnade sig åt...)
4 kommentarer:
nämligen detta: att jag fortfarande är *alive* - lever - helt otroligt - även denna dag vid liv - kanske även i morron vid liv - vid mina sinnens fulla bruk - ett under - eller helt enkelt fullständigt naturligt - varför ska jag klaga - jag har egentligen ingenting att klaga över - tillfreds med tillvaron - det är väl det jag är - antar jag - med ålderns rätt - åldern tar ut sin rätt och därmed har också orealistiska förväntningar på det s k livet mer eller mindre upphört - därför kan man vara tillfreds med det liv man trots allt fortfarande har - man får ta en dag i taget - hur många dagar man har kvar i livet vet man inte - medvetenheten härom ökar för varje dag - varje dag är en nåd vid denna ålder - så hade visst han leif g w persson - eller vad det är han heter - f d professor - sagt- när han visst fyllde 65 år häromdan - eller nåt sånt var det väl - ja det har han med mig gemensamt - känslan av att varje dag är en nåd... det är väl inte så illa att ha kommit så långt i sin utveckling - jag tycker för min personliga del at det är ett tecken på att ha kommit långt både åldersmässigt och utvecklingsmässigt - har man inte kommit så värst långt i sin utveckling trots uppnådd ålder - så kanske man trots allt kan trösta sig med att efter omständigheterna får man trots allt vara tillfreds - även om man tycker att egentligen borde ju livet ha varit helt annorlunda - men vad göra åt det nu - ångra - eller försöka lära sig något - komma till insikt om något - om inte annat kan man till sist - finally - komma till insikt om att man för det allra mest i sitt hittillsvarande liv - och även fortfarande - egentligen är mer än tillåtligt dum - men vad göra när ens begränsningar är så stora - men miljö och andra människor spelar väl oxå roll för hur det blir - men har inte oxå jag då ett ansvar - har inte jag då haft ett ansvar för att andras liv inte blev så bra som andras liv skulle ha kunnat vara om jag helt enkelt hade förstått mer - kunnat - förmått mer - är detta en fråga - eller endast ett konstaterande av faktum ... (jag vet att min förstfödde son ligger och ruttnar i graven sedan slutet av år 2006...)
'att' i st f 'at'...
'mesta' i st f 'mest'...
man kan - kanske - om man vill vara pretentiös - tro att det jag - sort of - författat här ovan - skulle kunna få den fina benämningen '....' - nu kommer jag inte ihåg benämningen... (min begynnande alzheimer!)... nu kommer jag ihåg: 'medvetandeströmframställning'... (tror jag läste någon gång att det var något som han joyce - mitunter - i t ex - 'ulysses' - ägnade sig åt...)
Skicka en kommentar