ronnie sandahl skrev följande i aftonbladet måndagen den 31 mars år 2008: "det handlar om att tro - inte veta - jag har vänt gud ryggen - så ofta att det närmast har blivit en vana - ändå har jag aldrig lämnat tron på en tro - eller åtminstone möjligheten - ändå har jag återvänt till kyrkan - oftast i kris - i en sorts efteråt - när någon redan lämnat - när motorvägen redan släckt sina liv - men jag har inte känt mig särskilt välkommen - jag verkar inte vara ensam - under de senaste åtta åren har 400 000 personer valt att gå ur svenska kyrkan - jag är fortfarande medlem - men har haft mina tvivel - och det instinktiva avståndet beror nog mest på att jag träffat alldeles för många troende som i stället har betett sig som vetande - men en söndagskväll i en alldeles för sen vinter - tar mig nyfikenheten till allhelgonakyrkan - på hörbart avstånd från götgatans skyltfönsterpuls - med block och penna - det ska sägas - jag har hört allt om den karismatiske prästen olle carlsson - om kändisarna - med tomas andersson wij och jonas gardell i spetsen - som regelbundet besöker kyrkan - om den toleranta inställningen till tvivlare - men mest av allt har jag hört om besökarantalet - ryktet gick om kyrkan som tvingades nobba flera hundra besökare i dörren på julaftons morgon - en kväll som denna finns ingen anledning att tvivla - träkyrkan är full intill bristningsgränsen - vallfärdarna - jag känner igen flera från stockholms krogliv - får sitta i gångarna - på golvet - till och med runt altaret - bredvid mig sitter en kvinna - hon är några år äldre än jag och presenterar sig som sofi - när vi talat en liten stund frågar jag om hon är kristen - 'fan vet - alltså' - som ni minns - jag kom hit för att skriva - men snart lägger jag ifrån mig blocket - jag vill lyssna - nej - kanske inte ens det - jag vill känna efter - om så bara för en sekund - jag har aldrig sökt en frälsning - kommer aldrig att göra - men lite värme - en stund i stillhet - ett enda rum där min prestation saknar vikt - och i den tanken vilar nog den överlevande kyrkans framtid - inte i kristna metalband - preussiska sanningar eller gratis ballonger - nej - tvärtom - i enkelhet - tolerans och värme - när gudstjänsten är över sitter jag kvar en stund - allhelgonakyrkan börjar bli tom på människor - en man samlar upp biblar från bänkarna - prästen snyter sig i en pappersnäsduk - och för första gången i en kyrka upplever jag att det faktiskt handlar om att tro - inte om att veta." // Ronnie Sandahl - aftonbladet den 31 mars år 2008.
1 kommentar:
ronnie sandahl skrev följande i aftonbladet måndagen den 31 mars år 2008: "det handlar om att tro - inte veta - jag har vänt gud ryggen - så ofta att det närmast har blivit en vana - ändå har jag aldrig lämnat tron på en tro - eller åtminstone möjligheten - ändå har jag återvänt till kyrkan - oftast i kris - i en sorts efteråt - när någon redan lämnat - när motorvägen redan släckt sina liv - men jag har inte känt mig särskilt välkommen - jag verkar inte vara ensam - under de senaste åtta åren har 400 000 personer valt att gå ur svenska kyrkan - jag är fortfarande medlem - men har haft mina tvivel - och det instinktiva avståndet beror nog mest på att jag träffat alldeles för många troende som i stället har betett sig som vetande - men en söndagskväll i en alldeles för sen vinter - tar mig nyfikenheten till allhelgonakyrkan - på hörbart avstånd från götgatans skyltfönsterpuls - med block och penna - det ska sägas - jag har hört allt om den karismatiske prästen olle carlsson - om kändisarna - med tomas andersson wij och jonas gardell i spetsen - som regelbundet besöker kyrkan - om den toleranta inställningen till tvivlare - men mest av allt har jag hört om besökarantalet - ryktet gick om kyrkan som tvingades nobba flera hundra besökare i dörren på julaftons morgon - en kväll som denna finns ingen anledning att tvivla - träkyrkan är full intill bristningsgränsen - vallfärdarna - jag känner igen flera från stockholms krogliv - får sitta i gångarna - på golvet - till och med runt altaret - bredvid mig sitter en kvinna - hon är några år äldre än jag och presenterar sig som sofi - när vi talat en liten stund frågar jag om hon är kristen - 'fan vet - alltså' - som ni minns - jag kom hit för att skriva - men snart lägger jag ifrån mig blocket - jag vill lyssna - nej - kanske inte ens det - jag vill känna efter - om så bara för en sekund - jag har aldrig sökt en frälsning - kommer aldrig att göra - men lite värme - en stund i stillhet - ett enda rum där min prestation saknar vikt - och i den tanken vilar nog den överlevande kyrkans framtid - inte i kristna metalband - preussiska sanningar eller gratis ballonger - nej - tvärtom - i enkelhet - tolerans och värme - när gudstjänsten är över sitter jag kvar en stund - allhelgonakyrkan börjar bli tom på människor - en man samlar upp biblar från bänkarna - prästen snyter sig i en pappersnäsduk - och för första gången i en kyrka upplever jag att det faktiskt handlar om att tro - inte om att veta." // Ronnie Sandahl - aftonbladet den 31 mars år 2008.
Skicka en kommentar