"visst kan känslor kritiseras - jag läste än en gång greil marcus klassiska bok *mystery train* - om rock-musik och usa - och kom på ett parti som för rakt in i vår aktuella situation - marcus angriper där de som tror att ifall man skriver om sina känslor kan man inte bli kritiserad - det var främst den då just uppkomna - numera våldsamt grasserande singer-songwriter-genren han åsyftade - detta heroiskt självbiografiska hulkande till rock utan roll - pop utan popens energiska påstridighet - greil antyder att oförmågan eller oviljan - att berätta en historia som inte nödvändigtvis är ens egen paradoxalt nog blir ett uttryck för bristen på autenticitet - på sanningslidelse - han har naturligtvis rätt - inget grumlar klarsynen mer än alltför intensiv självbeskådan - autentisk blir man inte inlåst i själen - på sin kammare - mellan spegelväggar - utan i relation till andra människor - jaget är socialt - den nu ständigt omtjatade identiteten ingen helt egen sak - men se nu hur de så kallade *sociala medierna* - de på nätet - fylls till brädden - skummar över av solipsister - snabba ryggmärgsreaktioner - den bakåtlutande svala singer-songwriter-attityden dagligen uppvispad till fradga - dock snabbt falnad - det är patetiskt att de stora möjligheter nätet ger så ofta slaknar till sedvanligt navelskådande - som greil marcus citerar ett filosofiskt skämt *solipsism är fantastisk - alla borde pröva den!* - och gud ska veta att många nu prövar den - det undderförstådda är alltså att känslor inte kan kritiseras - därför har politiska ståndpunkter - ideologiska utspel - åsikter som samtiden alltmer gjorts individuella - till delar av just den identitet man skyddar från ifrågasättanden - en smart taktik - för vem vill såra någons känslor? - ofta ser man intervjuer eller artiklar där det sägs *för mig är feminismen...* - *för mig är socialismen...* - *för mig är liberalismen...* - men en helt egen - känslosam difinition av feminism blir meningslös - olika synvinklar existerar - och förvisso känslor - dock ej som enbart inre angelägenheter - det personliga finns ute i världen - inte inne i skallen - den nuvarande solipsismen är kanske delvis ett resultat av den senaste periodens tendens att ersätta sanningssökandet med *tolkningar* - samt tron att den existerar i begreppen - för då kan man ju låta önsketänkandet göra som det vill med världen - laborera med enbart språket - i stället för att ingripa i de sociala villkoren - låsa om sina fantasier med identitetens okränkbarhet - men - kan känslor diskuteras - ifrågasättas - kritiseras? - javisst." //Carl Erland Andersson - GP Kultur 2010-01-25.
1 kommentar:
"visst kan känslor kritiseras - jag läste än en gång greil marcus klassiska bok *mystery train* - om rock-musik och usa - och kom på ett parti som för rakt in i vår aktuella situation - marcus angriper där de som tror att ifall man skriver om sina känslor kan man inte bli kritiserad - det var främst den då just uppkomna - numera våldsamt grasserande singer-songwriter-genren han åsyftade - detta heroiskt självbiografiska hulkande till rock utan roll - pop utan popens energiska påstridighet - greil antyder att oförmågan eller oviljan - att berätta en historia som inte nödvändigtvis är ens egen paradoxalt nog blir ett uttryck för bristen på autenticitet - på sanningslidelse - han har naturligtvis rätt - inget grumlar klarsynen mer än alltför intensiv självbeskådan - autentisk blir man inte inlåst i själen - på sin kammare - mellan spegelväggar - utan i relation till andra människor - jaget är socialt - den nu ständigt omtjatade identiteten ingen helt egen sak - men se nu hur de så kallade *sociala medierna* - de på nätet - fylls till brädden - skummar över av solipsister - snabba ryggmärgsreaktioner - den bakåtlutande svala singer-songwriter-attityden dagligen uppvispad till fradga - dock snabbt falnad - det är patetiskt att de stora möjligheter nätet ger så ofta slaknar till sedvanligt navelskådande - som greil marcus citerar ett filosofiskt skämt *solipsism är fantastisk - alla borde pröva den!* - och gud ska veta att många nu prövar den - det undderförstådda är alltså att känslor inte kan kritiseras - därför har politiska ståndpunkter - ideologiska utspel - åsikter som samtiden alltmer gjorts individuella - till delar av just den identitet man skyddar från ifrågasättanden - en smart taktik - för vem vill såra någons känslor? - ofta ser man intervjuer eller artiklar där det sägs *för mig är feminismen...* - *för mig är socialismen...* - *för mig är liberalismen...* - men en helt egen - känslosam difinition av feminism blir meningslös - olika synvinklar existerar - och förvisso känslor - dock ej som enbart inre angelägenheter - det personliga finns ute i världen - inte inne i skallen - den nuvarande solipsismen är kanske delvis ett resultat av den senaste periodens tendens att ersätta sanningssökandet med *tolkningar* - samt tron att den existerar i begreppen - för då kan man ju låta önsketänkandet göra som det vill med världen - laborera med enbart språket - i stället för att ingripa i de sociala villkoren - låsa om sina fantasier med identitetens okränkbarhet - men - kan känslor diskuteras - ifrågasättas - kritiseras? - javisst." //Carl Erland Andersson - GP Kultur 2010-01-25.
Skicka en kommentar