lördag 6 mars 2010

kristian lundberg

Upplagd av kl.

10 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"en restskatt tvingade ner kristian lundberg på knä - den nyss augustnominerade poeten var plötsligt tillbaka där han började - som timanställd i malmö hamn - till slut skrev han *Yarden* - som gav honom årets Ivar Lo-pris - jag har alltid haft en känsla av att vad som än händer kan jag alltid börja dela ut tidningar - att jag ändå ska tillbaka dit - säger kristian lundberg - dit? - i morgon - den 23 februari 2010 - delas Ivar Lo-Johanssons personliga pris ut till en autodidakt författare - en prisad poet utan gymnasieexamen och utan poäng från universitet - ett halvår har gått sedan kristian lundbergs självbiografiska och prosalyriska berättelse *Yarden* publicerades - och sedan han blev författare på heltid igen -

6 mars 2010 kl. 15:43
Marianne Johansson sa...

det *dit* som han talar om framstår under läsningen inte bara som den fysiska hamnen - som ett miniatyr-USA vars invånare har flera jobb men ändå knappt klarar att försörja sig - kristian lundbergs ofrivilliga wallraffande rymmer också fragment från uppväxten med en psykiskt sjuk mamma - ensamstående med fem barn - lundberg sålde hasch på högstadiet - men blev ändå författare - jag kom till hamnen för att jag behövde pengarna - jag behövde arbetet - och när jag väl var där började jag reflektera över varför - och över hur det såg ut när jag växte upp - allt flätades samman - det var oundvikligt -

6 mars 2010 kl. 15:48
Marianne Johansson sa...

något år tidigare hade kristian lundberg - själv också deckarförfattare - sågat en bok av britt-marie mattsson i en översiktsartikel om säsongens kriminallitteratur - problemet var att boken inte var utgiven - han hade aldrig läst den - men fadäsen var inte grunden till hans ekonomiska problem - säger han nu - värre var att en annan tidning - expressen - bytte kulturredaktör och därmed skribenter - men allra värst var en saftig kvarskatt - det kan tyckas märkligt att en hyfsat framgångsrik författare i ekonomisk kris nästan omedelbart söker sig till låglönejobb - till det som utförs från dag till dag och utan någon trygghet - varför inte handledare på skrivarkurser - eller något annat?

6 mars 2010 kl. 15:54
Marianne Johansson sa...

för mig var det så självklart - jag har ingen bakomliggade struktur - jag har inte gått på gymnasiet - jag kan inte läsa en kurs på universitetet för jag kommer inte in - jag umgås inte med sådana människor - det var ingen av mina vänner som tyckte det var chockerande att jag var tillbaka på Yarden - de tyckte nog snarare att det var dags - Yarden är en inhägnad - hårt övervakad parkeringsplats för kanske tusen nytillverkade bilar i malmö hamn - som timanställd på bemaningsföretaget kördes kristian lundberg runt i minibuss för att sedan flytta vissa bilar som skulle lastas för vidare transport - eller annan behandling -

6 mars 2010 kl. 16:00
Marianne Johansson sa...

när uppdraget var utfört fick han stå och vänta - kanske en halvtimme - på att bli upplockad av arbetsledaren igen - man får inte sätta sig i bilen - man får inte förflytta sig bort från den - utan bara stå där i ösregn eller snöfall medan någon arbetsledare bara sitter i en bil och tittar - det är så mycket tid som bara rinner iväg mellan fingrarna - till slut kommer den där uppdämda aggressionen för att man är så kontrollerad och övervakad av kameror och vakter -

6 mars 2010 kl. 16:04
Marianne Johansson sa...

i boken fångar han meningslösheten och rättslösheten - ljusglimtarna finns i den omtänksamhet som arbetarna ändå visar varandra - ibland - Yarden framstår ändå som en bättre arbetsplats än godsspeditionsfirman där arbetet är fysiskt tungt och solidariteten noll - under en period hade kristian lundberg - liksom många av de andra - tre jobb parallellt -

6 mars 2010 kl. 16:08
Marianne Johansson sa...

de sov i sina taxibilar - eller en kvart inne i närbutiken - de var som levande döda och det hade säkert jag varit också om det inte var för att jag skrev samtidigt - det var skrivandet som höll mig vaken - skrivandet och ilskan - jag var så djävla förbannad - det finns så många människor där som saknar möjlighet att förklara hur de hamnat där - i stället blir de alltmer reducerade - jag visste åtminstone att det fanns en annan värld därute." - ARTIKELN FÖRFATTAD AV ERIKA JOSEFSSON/TT SPEKTRA - KULTURNYHETER@GP.SE

6 mars 2010 kl. 16:14
Marianne Johansson sa...

Kristian Lundberg - född 1966 - växte upp i rosengård och bor idag i västra hamnen i malmö - var under 1980- och 1990-talen med i poesigruppen malmöligan där bland andra lukas moodysson ingick - debuterade 1991 med diktsamligen *genom september* och har sedan dess givit ut ett 20-tal titlar - varav de flesta diktsamlingar - nominerades 2005 till augustpriset för diktsamlingen *job* - har fått fin kritik för sina deckare om den alkoholiserade malmöpolisen nils forsberg - tar i morgon - den 23 feruari 2010 - emot Ivar Lo-Johanssons personliga pris på 320 000 kronor för *Yarden*.

6 mars 2010 kl. 16:18
Marianne Johansson sa...

som jämförelse kan jag säga att jag har gymnasieexamen (från år 1962) - och dessutom har jag 35 universitetspoäng i tyska - numera enligt den moderna uppräkningen plus 50% - dvs 52 1/2 poäng - från tiden ht 1983 t o m januari 1986 - vid göteborgs universitet...

25 september 2011 kl. 11:34
Marianne Johansson sa...

varrför jag skreev det jag skreev här ååvan - klockan 11:34 den 25 september år 2011 - det begriiper jag facktiskt innte...

6 mars 2014 kl. 09:08

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)