Göteborgs-Posten den 19 januari 2010 - f d kulturchefen - numera endast medarbetaren på Kulturredaktionen Mikael van Reis (jag brukar läsa honom - med behållning):
*till försvar för kungahuset - till mina lite ovanligare tidningsprenumerationer hör Svensk Damtidning - nå - jag läser den inte själv men levererar den till min gamla mor som gärna vill vara uppdaterad om kungahuset - själv tittar jag mest förundrat på de kolorerade omslagen med victoria och daniel - om veckotidningen har så här mycket kungligheter nu - hur skall dess redaktion då kunna accelerera inför sommarens bröllop? kanske som kunglig affischtidning?
kungahuset och kulturen har fått en lätt upphettad relation på senare tid - liljevalchs konsthalls chef mårten castenfors har frågat svenska poeter om de vill skriva en tillfällesdikt till begivenheten - vilket inte verkade särskilt genomtänkt - han har besvarats med moralisk harm i stilen: våga vägra värnplikt! - uppenbarligen har en sorts etikettsbrott inträffat - förr - påminner jag mig - skrevs dock tillfällesdikter ganska ofta av poeter till kungar och prinsessor - som lasse lucidor och bellman - *cash is king* - även då -
så med viss rätt har castenfors replikerat att somliga författare verkar sakna humor - i storbritannien finns det däremot hovpoeter - senast vald är en person som är både skotte och homosexuell och litterärt högkvalificerad: carol ann duffy - det var dock bra länge sedan brittiska hovpoeter skrev hyllningsdikter till windsor - duffy donerade bort sin årsinkomst till ett poesipris -
i sverige finns inga hovpoeter - likväl en sorts oscariansk offentlighet smörjd av smicker och fånig finhet - i övrigt saknas dock kungatrogna författare - ja - de är alltså lätt räknade - björn ranelid är trots allt stjärna på slottet som kung av margarin och herman lindqvist har konungarnas historia som bokligt levebröd -
svensk litteratur är sedan decennier pålitligt antirojalistisk - skälet är det självklara - i en demokrati skall offentliga ämbeten inte kunna ärvas - ändå oljas hela landet av massmedial rojalism dirigerad av kvinnliga mediechefer som självklart också är feminister och jättekritiska mot allt möjligt utom kungahuset -
själv tyckte jag ulf eriksson svarade bäst bland mårten castenfors tillfrågade poeter: jag är varken för eller emot kungahuset - det är alltså en icke-fråga för honom - själv är jag bara intresserad av kungar på 1600-talet - finner dagens kungahus lika spirituellt som en tom drickaback och tycker republikanism är det enda vettiga - likväl kan jag komma på ett vägande skäl till att ha ett kungahus - det är tveklöst den mest effektiva och framgångsrika reklambyrå som landet äger - apanaget är lappri i sammanhanget - men det är så att säga en renodlad näringslivssynpunkt." /MIKAEL VAN REIS - gp 2010-01-19.
7 kommentarer:
Göteborgs-Posten den 19 januari 2010 - f d kulturchefen - numera endast medarbetaren på Kulturredaktionen Mikael van Reis (jag brukar läsa honom - med behållning):
*till försvar för kungahuset - till mina lite ovanligare tidningsprenumerationer hör Svensk Damtidning - nå - jag läser den inte själv men levererar den till min gamla mor som gärna vill vara uppdaterad om kungahuset - själv tittar jag mest förundrat på de kolorerade omslagen med victoria och daniel - om veckotidningen har så här mycket kungligheter nu - hur skall dess redaktion då kunna accelerera inför sommarens bröllop? kanske som kunglig affischtidning?
kungahuset och kulturen har fått en lätt upphettad relation på senare tid - liljevalchs konsthalls chef mårten castenfors har frågat svenska poeter om de vill skriva en tillfällesdikt till begivenheten - vilket inte verkade särskilt genomtänkt - han har besvarats med moralisk harm i stilen: våga vägra värnplikt! - uppenbarligen har en sorts etikettsbrott inträffat - förr - påminner jag mig - skrevs dock tillfällesdikter ganska ofta av poeter till kungar och prinsessor - som lasse lucidor och bellman - *cash is king* - även då -
så med viss rätt har castenfors replikerat att somliga författare verkar sakna humor - i storbritannien finns det däremot hovpoeter - senast vald är en person som är både skotte och homosexuell och litterärt högkvalificerad: carol ann duffy - det var dock bra länge sedan brittiska hovpoeter skrev hyllningsdikter till windsor - duffy donerade bort sin årsinkomst till ett poesipris -
i sverige finns inga hovpoeter - likväl en sorts oscariansk offentlighet smörjd av smicker och fånig finhet - i övrigt saknas dock kungatrogna författare - ja - de är alltså lätt räknade - björn ranelid är trots allt stjärna på slottet som kung av margarin och herman lindqvist har konungarnas historia som bokligt levebröd -
svensk litteratur är sedan decennier pålitligt antirojalistisk - skälet är det självklara - i en demokrati skall offentliga ämbeten inte kunna ärvas - ändå oljas hela landet av massmedial rojalism dirigerad av kvinnliga mediechefer som självklart också är feminister och jättekritiska mot allt möjligt utom kungahuset -
själv tyckte jag ulf eriksson svarade bäst bland mårten castenfors tillfrågade poeter: jag är varken för eller emot kungahuset - det är alltså en icke-fråga för honom - själv är jag bara intresserad av kungar på 1600-talet - finner dagens kungahus lika spirituellt som en tom drickaback och tycker republikanism är det enda vettiga - likväl kan jag komma på ett vägande skäl till att ha ett kungahus - det är tveklöst den mest effektiva och framgångsrika reklambyrå som landet äger - apanaget är lappri i sammanhanget - men det är så att säga en renodlad näringslivssynpunkt." /MIKAEL VAN REIS - gp 2010-01-19.
Skicka en kommentar