kapitel 11: " (tackbrev till greve xavier de maistre - turin - handlande om nöjet av att ha läst hans bok) - herre greve - käre mästare eller kort och gott: min käre vän! - jag är övertygad om att ni - som kallar också er betjänt joanetti och den lilla hyndan rosina för era vänner - inte ska neka en av era hängivna läsare i ett annat land samma titel: snöns och isens - linnés och charles XII:s land - ett land som såg er lilla bok översatt redan fyra år efter det att den hade kommit ut - och - tro mig - här och där p a s m a l !
"som sagt: jag har läst er bok - och med de behagligaste sentimenter - andra böcker må ha upprört mig mera - inciterat och irriterat mig - l ä r t mig mera - men det förtrolighetens skimmer som för mig omger just er bok - finner jag annars inte ofta i vad jag läser - förgäves sveper ni ert ömma hjärtas rörelser i spritualitetens - ironiens och självironiens slöjor: vi spårar dem ändå - ert sätt att formulera gör oss nöje - ert sätt att tänka inger aktning: vilken vacker blandning! - ni är lättare på handen än werther och har mera smak - mer finess än yorrick - jag talar som ni ser om två av era vänner - jag bläddrar gärna i er bok en stund i sängen innan jag somnar - och när ögonlocken hotar att falla ihop lägger jag bladet av en asp som bokmärke vid ställen som jag närmare vill reflektera över när dagen återvänder -
"ni talar - också ni - om sängen - bädden - och prisar den: födelsens och dödens bädd - kärleksbädden - det långsamma - njutningsrika uppvaknandets viloläger - men nämner ingenting om bädden som den plats där man läser - tro inte att jag underskattar födelsen - kärleken och döden - de har min högaktning - alla tre! - men bädden att läsa i finner jag också värd en blomma - min bolster är lagom mjuk - lagom hård för att inte störa mig med hudintryck - med några lager av filtar över mig reglerar jag värmen - ett eller två ljus ger mig belysning nog - och jag vet att inte heller ni hade annat till hands i er elektricitets- och fotogenlösa tid - om den tillfredsställelse som redan det blotta horisontalläget skänker - behöver jag inte orda - är vi i grunden skapade för annat? - en upprätt ställning med hela kroppen stödd på två små fotblad och huvudet dinglade högt uppe i luften - utsatt för regn och sol och blåst - är en anordning som mera tycks höra växtvärlden än djurvärlden till - vi är klokare än andra dur - det är sant - men också galnare - och jag ämnar i en skrivelse till vetenskapsakademierna i turin och s:t petersburg hemställa huruvida vår galenskap kan ha med den onaturliga kroppsställningen att göra -
"ta inte illa upp detta amatörmässiga försök i filosofien - på intet sätt jämförbart med era egna märkliga rön - jag tänker då närmast på det om själen och djuret - men låt mig i stället nu - med den dristighet som vänskapen ger rätt till - också göra en liten invändning mot vad ni har skrivit! - ni talar så vackert om naturen - så vänligt om joanetti och rosina - så på en gång stolt och anspråkslöst om era filosofiska upptäckter - men ni viker undan då det gäller att ge besked om era yttre förhållanden - utanför hemmet - ni vet - säger ni - att det är sådant som vi är nyfikna på - men ni gäckar vår nyfikenhet - den där duellen till exempel? - är det sant att den vållades av att någon hade trampat er på tårna - någon som ni själv förut hade retat? - är det sant att samma signor någon eller en annan av era bekanta eller halvbekanta hade haft - som ni uttrycker er - oturen att behaga er älskarinna? - är det ytterligare sant att ni till slut begick lågheten att med blottat bröst ställa er framför er motståndares vapen för att han skulle sticka ihjäl er och på det sättet råka in i hart när ohjälpliga bryderier? - jag skulle kanske inte skänka mitt bifall åt tillvägagångssättet - men jag skulle förstå det: hur ofta har jag inte själv varit frestad att låta mig vingla ner under framrusande hästkrafter i trafiken - hetsade av någon drumlig kusk - för att lära honom vad det kan kosta att köra över folk! - att korsa en gata nu för tiden kan vara nästan lika farligt som det på er tid var att duellera -
"men vare det mig fjärran att sätta mig till doms över er och benysa er med moralismens snus! - en gång - jag erkänner också det med vänskapens uppriktighet - var jag färdig att göra det - det var vid det stället i er bok där ni i hänförelse över er resa och er resvagn - rummet som ni bodde i - förmodade att ingen människa kunde vara så fattig att hon inte ägde en vrå där hon finge vara i fred - gode gud - sa jag till mig själv - hur kan någon vara så tanklös - i italien till på köpet - och på 1700-talet? - jag såg emellertid snart att de ord som hade stött mig var en lapsus bara i fråga om uttryckssättet - längre fram talar ni annorlunda - ni minns och beskriver med blygsel hur en gång en tiggare knackade på er dörr och ni var beredd att visa bort honom - men hur joanetti gav honom sin egen middag och rosina strök sig mot hans ben: en läxa för er själv - ni berättar om hur ni på turins gator har sett fattiga - utmärglade - halvnakna människor i kalla vinernätter försöka sova med huvudet stött mot hörnet av eller tröskeln till ett palats - så som jag själv har sett det - om också inte på vintern - i new delhi - bombay - calcutta - och så som era samtida säkert ofta kunde få se det både i paris och stockholm -
"ni går längre - ni - emigrant - adelsman - en revolutionens naturliga fiende - försöker på ett ställe förstå till och med hur en revolutionär kan ha känt det - och fantiserar om 'en vit björn - en filosof - en tiger eller något annat djur' som plötsligt tränger in i en den fina världens balsal - uppmanar musikanterna att krossa sina instrument - skära halsen av damer och kavaljerer och till sist med honom själv som ledare jaga kungen från hans tron och gud från hans helgedom - vilka hemskheter! - ni säger inte att ni skulle godta dem - men säger heller inte att ni är beredd att helt utan undran tänka på den olikställighet människor emellan som kan ha bidragit till att framkalla dem - ni ser er omkring i det rum som ni med er bok har gjort berömt: sex stolar - två bord - ett skrivbord - en spegel - en säng med sänggardiner i rosa - och samtidigt - ni är medveten om det - finns det folk som inte har något rum alls -
"ni är elegant - ni är estet - ni dyrkar den förfinade njutningen - ni känner er kärlek till fioler och klarinetter - till kastratsångaren marchesinis gudastämma och till en dam som ni kallar eugénie - 'den skönaste kvinnan i turin - prydd från topp till tå av m:lle rapou's händer' - skulle ni kunna avstå från allt detta och dylikt? - ja - svarar ni efter en stunds tvekan - men då det gäller den sköna eugénie med ett litet tillägg: 'det är dock inte alldeles säkert' - vad jag tycker om detta 'cela n'est cependant pas bien súr!' - jag vet inte varför - kanske för den avväpnande uppriktighetens skull - men förlåt mig - det är inte jag som ska göra reflexioner! - låt mig i stället - herr greve - min vän - be er vara övertygad om att det är med känslor av den uppriktigaste högaktning som jag alltid kommer att förli - er ödmjuke tjänare - (namnteckning) -
hur kunde jag ägna energi till detta avskrivande - nu i dagsläget känns sånt totalt främmande för mej ... det kan ändra sej mycket på ett år - det som upplevdes som intressant tillräckligt intressant för att ägna energi åt - känns ju i dagsläget totalt meningslöst - ointressant...
just den 29 mars - und zwar das jahr 2014 - d.h. vor etwa 2 jahren - så dog min syster - pga att aortaväggen närmast hjärtat brast! då kl 11:35 den 29 mars år 2014 - som var en lördag - hade jag då ej hunnit få telefonsamtalet? från min systerdotter - und zwar den äldsta av dom - från lidköping... (med alltså beskedet att min syster dött!) i så fall borde jag väl ha ansett - tyckt - att det vore - hade varit - mer angeläget att skriva något om det i st för att skriva att jag i mars år 2010 ännu ej upptäckt you tube! nu finns ingen släkt längre kvar i lidköping - sen min svåger dog på höstkanten förra året - år 2015... alla mina tre syskonbarn - dvs systersbarn - bor i göteborg - liksom lilla 'moi'...
jag blev redan såsom sex och ett halvt åring moster... jag är - in fact - moster till tre vuxna pesoner som alla bor i göteborg... kontakten med dessa är dock så gott som helt obefintlig... jag är ensam... min förstfödde ligger i graven och väntar på mig... jag har en son och två sonsöner som dock bor i en helt annan landsända... men gott sei dank så har vi - min ännu i livet varande son - född år 1980 - kontakt med varandra per telefon now and then - han ringer mej! - och en gång om året kommer han på snabbvisit till mig... det är tack vare denna min älskade numera enda i livet varande av de urspungligen två i livet varande som jag har dator och blogg bloggar och dessutom you tube konto - och därigenom hela världen tack vare you tube och google som mitt universitet... jag har aldrig lyckats göra någon akademisk karriär.... jag är ett arbetarbarn - dvs min far född i koppetorpp östergötland år 1897 var i hela sitt liv i hela 50 år en trogen skötsam arbetare på tändsticksfabriken i lidköping- och han var helnykerist i hela sitt liv och han var ända till sin död en frireligiös och fritänkande männischa - jag har mitt arv...
13 kommentarer:
kapitel 11: " (tackbrev till greve xavier de maistre - turin - handlande om nöjet av att ha läst hans bok) - herre greve - käre mästare eller kort och gott: min käre vän! - jag är övertygad om att ni - som kallar också er betjänt joanetti och den lilla hyndan rosina för era vänner - inte ska neka en av era hängivna läsare i ett annat land samma titel: snöns och isens - linnés och charles XII:s land - ett land som såg er lilla bok översatt redan fyra år efter det att den hade kommit ut - och - tro mig - här och där p a s m a l !
"som sagt: jag har läst er bok - och med de behagligaste sentimenter - andra böcker må ha upprört mig mera - inciterat och irriterat mig - l ä r t mig mera - men det förtrolighetens skimmer som för mig omger just er bok - finner jag annars inte ofta i vad jag läser - förgäves sveper ni ert ömma hjärtas rörelser i spritualitetens - ironiens och självironiens slöjor: vi spårar dem ändå - ert sätt att formulera gör oss nöje - ert sätt att tänka inger aktning: vilken vacker blandning! - ni är lättare på handen än werther och har mera smak - mer finess än yorrick - jag talar som ni ser om två av era vänner - jag bläddrar gärna i er bok en stund i sängen innan jag somnar - och när ögonlocken hotar att falla ihop lägger jag bladet av en asp som bokmärke vid ställen som jag närmare vill reflektera över när dagen återvänder -
"ni talar - också ni - om sängen - bädden - och prisar den: födelsens och dödens bädd - kärleksbädden - det långsamma - njutningsrika uppvaknandets viloläger - men nämner ingenting om bädden som den plats där man läser - tro inte att jag underskattar födelsen - kärleken och döden - de har min högaktning - alla tre! - men bädden att läsa i finner jag också värd en blomma - min bolster är lagom mjuk - lagom hård för att inte störa mig med hudintryck - med några lager av filtar över mig reglerar jag värmen - ett eller två ljus ger mig belysning nog - och jag vet att inte heller ni hade annat till hands i er elektricitets- och fotogenlösa tid - om den tillfredsställelse som redan det blotta horisontalläget skänker - behöver jag inte orda - är vi i grunden skapade för annat? - en upprätt ställning med hela kroppen stödd på två små fotblad och huvudet dinglade högt uppe i luften - utsatt för regn och sol och blåst - är en anordning som mera tycks höra växtvärlden än djurvärlden till - vi är klokare än andra dur - det är sant - men också galnare - och jag ämnar i en skrivelse till vetenskapsakademierna i turin och s:t petersburg hemställa huruvida vår galenskap kan ha med den onaturliga kroppsställningen att göra -
"ta inte illa upp detta amatörmässiga försök i filosofien - på intet sätt jämförbart med era egna märkliga rön - jag tänker då närmast på det om själen och djuret - men låt mig i stället nu - med den dristighet som vänskapen ger rätt till - också göra en liten invändning mot vad ni har skrivit! - ni talar så vackert om naturen - så vänligt om joanetti och rosina - så på en gång stolt och anspråkslöst om era filosofiska upptäckter - men ni viker undan då det gäller att ge besked om era yttre förhållanden - utanför hemmet - ni vet - säger ni - att det är sådant som vi är nyfikna på - men ni gäckar vår nyfikenhet - den där duellen till exempel? - är det sant att den vållades av att någon hade trampat er på tårna - någon som ni själv förut hade retat? - är det sant att samma signor någon eller en annan av era bekanta eller halvbekanta hade haft - som ni uttrycker er - oturen att behaga er älskarinna? - är det ytterligare sant att ni till slut begick lågheten att med blottat bröst ställa er framför er motståndares vapen för att han skulle sticka ihjäl er och på det sättet råka in i hart när ohjälpliga bryderier? - jag skulle kanske inte skänka mitt bifall åt tillvägagångssättet - men jag skulle förstå det: hur ofta har jag inte själv varit frestad att låta mig vingla ner under framrusande hästkrafter i trafiken - hetsade av någon drumlig kusk - för att lära honom vad det kan kosta att köra över folk! - att korsa en gata nu för tiden kan vara nästan lika farligt som det på er tid var att duellera -
"men vare det mig fjärran att sätta mig till doms över er och benysa er med moralismens snus! - en gång - jag erkänner också det med vänskapens uppriktighet - var jag färdig att göra det - det var vid det stället i er bok där ni i hänförelse över er resa och er resvagn - rummet som ni bodde i - förmodade att ingen människa kunde vara så fattig att hon inte ägde en vrå där hon finge vara i fred - gode gud - sa jag till mig själv - hur kan någon vara så tanklös - i italien till på köpet - och på 1700-talet? - jag såg emellertid snart att de ord som hade stött mig var en lapsus bara i fråga om uttryckssättet - längre fram talar ni annorlunda - ni minns och beskriver med blygsel hur en gång en tiggare knackade på er dörr och ni var beredd att visa bort honom - men hur joanetti gav honom sin egen middag och rosina strök sig mot hans ben: en läxa för er själv - ni berättar om hur ni på turins gator har sett fattiga - utmärglade - halvnakna människor i kalla vinernätter försöka sova med huvudet stött mot hörnet av eller tröskeln till ett palats - så som jag själv har sett det - om också inte på vintern - i new delhi - bombay - calcutta - och så som era samtida säkert ofta kunde få se det både i paris och stockholm -
"ni går längre - ni - emigrant - adelsman - en revolutionens naturliga fiende - försöker på ett ställe förstå till och med hur en revolutionär kan ha känt det - och fantiserar om 'en vit björn - en filosof - en tiger eller något annat djur' som plötsligt tränger in i en den fina världens balsal - uppmanar musikanterna att krossa sina instrument - skära halsen av damer och kavaljerer och till sist med honom själv som ledare jaga kungen från hans tron och gud från hans helgedom - vilka hemskheter! - ni säger inte att ni skulle godta dem - men säger heller inte att ni är beredd att helt utan undran tänka på den olikställighet människor emellan som kan ha bidragit till att framkalla dem - ni ser er omkring i det rum som ni med er bok har gjort berömt: sex stolar - två bord - ett skrivbord - en spegel - en säng med sänggardiner i rosa - och samtidigt - ni är medveten om det - finns det folk som inte har något rum alls -
"ni är elegant - ni är estet - ni dyrkar den förfinade njutningen - ni känner er kärlek till fioler och klarinetter - till kastratsångaren marchesinis gudastämma och till en dam som ni kallar eugénie - 'den skönaste kvinnan i turin - prydd från topp till tå av m:lle rapou's händer' - skulle ni kunna avstå från allt detta och dylikt? - ja - svarar ni efter en stunds tvekan - men då det gäller den sköna eugénie med ett litet tillägg: 'det är dock inte alldeles säkert' - vad jag tycker om detta 'cela n'est cependant pas bien súr!' - jag vet inte varför - kanske för den avväpnande uppriktighetens skull - men förlåt mig - det är inte jag som ska göra reflexioner! - låt mig i stället - herr greve - min vän - be er vara övertygad om att det är med känslor av den uppriktigaste högaktning som jag alltid kommer att förli - er ödmjuke tjänare - (namnteckning) -
hur kunde jag ägna energi till detta avskrivande - nu i dagsläget känns sånt totalt främmande för mej ... det kan ändra sej mycket på ett år - det som upplevdes som intressant tillräckligt intressant för att ägna energi åt - känns ju i dagsläget totalt meningslöst - ointressant...
då - i mars år 2010 - så hade jag ju ej upptäckt you tube...!!!
just den 29 mars - und zwar das jahr 2014 - d.h. vor etwa 2 jahren - så dog min syster - pga att aortaväggen närmast hjärtat brast! då kl 11:35 den 29 mars år 2014 - som var en lördag - hade jag då ej hunnit få telefonsamtalet? från min systerdotter - und zwar den äldsta av dom - från lidköping... (med alltså beskedet att min syster dött!) i så fall borde jag väl ha ansett - tyckt - att det vore - hade varit - mer angeläget att skriva något om det i st för att skriva att jag i mars år 2010 ännu ej upptäckt you tube! nu finns ingen släkt längre kvar i lidköping - sen min svåger dog på höstkanten förra året - år 2015... alla mina tre syskonbarn - dvs systersbarn - bor i göteborg - liksom lilla 'moi'...
sen jag publicerade detta blogginlägg - en avskrift - så har alltså - om 10 dagar - hela 6 år hunnit förrinna...
jag blev redan såsom sex och ett halvt åring moster... jag är - in fact - moster till tre vuxna pesoner som alla bor i göteborg... kontakten med dessa är dock så gott som helt obefintlig... jag är ensam... min förstfödde ligger i graven och väntar på mig... jag har en son och två sonsöner som dock bor i en helt annan landsända... men gott sei dank så har vi - min ännu i livet varande son - född år 1980 - kontakt med varandra per telefon now and then - han ringer mej! - och en gång om året kommer han på snabbvisit till mig... det är tack vare denna min älskade numera enda i livet varande av de urspungligen två i livet varande som jag har dator och blogg bloggar och dessutom you tube konto - och därigenom hela världen tack vare you tube och google som mitt universitet... jag har aldrig lyckats göra någon akademisk karriär.... jag är ett arbetarbarn - dvs min far född i koppetorpp östergötland år 1897 var i hela sitt liv i hela 50 år en trogen skötsam arbetare på tändsticksfabriken i lidköping- och han var helnykerist i hela sitt liv och han var ända till sin död en frireligiös och fritänkande männischa - jag har mitt arv...
'koppetorp' i st f 'koppetorpp'...
Skicka en kommentar