i göteborgs-posten lördagen den 16 augusti år 2008 stod följande att läsa på ledarsidan: "hur lycklig är du egentligen? - hur tillfredsställd är du till exempel med ditt liv som helhet på en skala från ett till tio? - och har politiken som uppgift att göra oss lyckligare? - i så fall lyckligare i vilken mening? - ett av politikens viktigaste mål är välfärdsmålet - att se till att medborgarna har det så bra som möjligt - hur kan vi utröna hur väl politiken lyckas med denna uppgift? - det finns många objektiva mått på välfärd - till exempel köpkraft - ohälsotal - medellivslängd - utbildningsnivå och arbetslöshet- men det finns även subjektiva välfärdsmått - dessa mått verkar få en allt större betydelse - vilket inte minst visar sig i miljöpartiets intresse för ett nationellt lyckoindex - hur lyckliga medborgarna i en nation är - är onekligen ett bra mått på välfärd - det är ju (kan man hävda) detta som ytterst spelar roll - för ökad köpkraft eller bättre hälsa är väl inte speciellt mycket att ha om det inte gör oss lyckligare? - vad är då lycka - det vill säga - vad är det lyckoforskarna mäter? - den samhällsvetenskapliga delen av forskningen har fokuserat på hur tillfreds vi är med våra liv som helhet - medan den psykologiska delen av forskningen även lägger vikt vid subjektivt välbefinnande - det vill säga - hur bra vi mår - de flesta mätningar som har gjorts på befolkningsnivå har fokuserat på livstillfredsställelse - i world values survey har man till exempel bett människor att skatta graden av tillfredsställelse på en skala 1-10 - den senaste offentliggjorda mätningen på sverige gjordes år 1999 med ett medelvärde på 8,2 (ett land som zimbabwe hade år 2001 ett medelvärde på 3,9 och det är knappast bättre idag) - Kan man tro på det här? - är vi så lyckliga som dessa siffror tyder på? - siffrorna rimmar onekligen illa med de samhällskritiska röster som pekar på ökade klyftor i samhället - tuffare villkor i arbetslivet - ökad psykisk ohälsa - en råare brottslighet - ökat socialt utanförskap och så vidare - går det att få ihop allt detta? - en intressant tanke kan stå att finna i själva lyckobegreppet - forskningen fokuserar på självrapporterad lycka - den gör ingen skillnad mellan den uppvarvade form av välbefinnande som kräver ständig yttre stimulans för att hållas vid liv - och den stabila sinnesfrid som lyfts fram i andliga sammanhang - det som dalai lama och andra betraktar som genuin lycka - våra höga lyckonivåer kan delvis bero på att det uppvarvade välbefinnandet är så omfattande - till exempel på grund av ett ständigt flöde av konsumtion - underhållning - bekräftelse - frenetisk aktivitet - medicinering och orealistiska statusdrömmar - med sinnesfriden är det antagligen sämre ställt - detta kan innebära ett problem - den uppvarvade lyckan är oftare knuten till själviska strävanden som kan göra att både människor och miljö kommer i kläm - sinnesfriden är inte utagerande - och den är ofta kopplad till medkänsla - omsorg om andra och miljön - det är denna form av lycka som är mest *hållbar* - och i vilken grad vi är lyckliga på detta sätt syns tyvärr inte i statistiken." /av Bengt Bruelde - krönikören är docent i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet.
ja han bengt brülde - född den 1 oktober år 1959 - har ju nyligen blivit professor i praktisk filosofi - 50% vid göteborgs universitet - filosofiska inst - och 50% vid högskolan väst i trollhättan...
3 kommentarer:
i göteborgs-posten lördagen den 16 augusti år 2008 stod följande att läsa
på ledarsidan: "hur lycklig är du egentligen? - hur tillfredsställd är du till exempel med ditt liv som helhet på en skala från ett till tio? - och har politiken som uppgift att göra oss lyckligare? - i så fall lyckligare i vilken mening? - ett av politikens viktigaste mål är välfärdsmålet - att se till att medborgarna har det så bra som möjligt - hur kan vi utröna hur väl politiken lyckas med denna uppgift? - det finns många objektiva mått på välfärd - till exempel köpkraft - ohälsotal - medellivslängd - utbildningsnivå och arbetslöshet- men det finns även subjektiva välfärdsmått - dessa mått verkar få en allt större betydelse - vilket inte minst visar sig i miljöpartiets intresse för ett nationellt lyckoindex - hur lyckliga medborgarna i en nation är - är onekligen ett bra mått på välfärd - det är ju (kan man hävda) detta som ytterst spelar roll - för ökad köpkraft eller bättre hälsa är väl inte speciellt mycket att ha om det inte gör oss lyckligare? - vad är då lycka - det vill säga - vad är det lyckoforskarna mäter? - den samhällsvetenskapliga delen av forskningen har fokuserat på hur tillfreds vi är med våra liv som helhet - medan den psykologiska delen av forskningen även lägger vikt vid subjektivt välbefinnande - det vill säga - hur bra vi mår - de flesta mätningar som har gjorts på befolkningsnivå har fokuserat på livstillfredsställelse - i world values survey har man till exempel bett människor att skatta graden av tillfredsställelse på en skala 1-10 - den senaste offentliggjorda mätningen på sverige gjordes år 1999 med ett medelvärde på 8,2 (ett land som zimbabwe hade år 2001 ett medelvärde på 3,9 och det är knappast bättre idag) - Kan man tro på det här? - är vi så lyckliga som dessa siffror tyder på? - siffrorna rimmar onekligen illa med de samhällskritiska röster som pekar på ökade klyftor i samhället - tuffare villkor i arbetslivet - ökad psykisk ohälsa - en råare brottslighet - ökat socialt utanförskap och så vidare - går det att få ihop allt detta? - en intressant tanke kan stå att finna i själva lyckobegreppet - forskningen fokuserar på självrapporterad lycka - den gör ingen skillnad mellan den uppvarvade form av välbefinnande som kräver ständig yttre stimulans för att hållas vid liv - och den stabila sinnesfrid som lyfts fram i andliga sammanhang - det som dalai lama och andra betraktar som genuin lycka - våra höga lyckonivåer kan delvis bero på att det uppvarvade välbefinnandet är så omfattande - till exempel på grund av ett ständigt flöde av konsumtion - underhållning - bekräftelse - frenetisk aktivitet - medicinering och orealistiska statusdrömmar - med sinnesfriden är det antagligen sämre ställt - detta kan innebära ett problem - den uppvarvade lyckan är oftare knuten till själviska strävanden som kan göra att både människor och miljö kommer i kläm - sinnesfriden är inte utagerande - och den är ofta kopplad till medkänsla - omsorg om andra och miljön - det är denna form av lycka som är mest *hållbar* - och i vilken grad vi är lyckliga på detta sätt syns tyvärr inte i statistiken." /av Bengt Bruelde - krönikören är docent i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet.
"bengt brülde" borde jag ha skrivit som rubrik på/för detta inlägg...
ja han bengt brülde - född den 1 oktober år 1959 - har ju nyligen blivit professor i praktisk filosofi - 50% vid göteborgs universitet - filosofiska inst - och 50% vid högskolan väst i trollhättan...
Skicka en kommentar