torsdag 18 mars 2010

lisa ahlqvist

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

den 13 december år 2009 skrev lisa ahlqvist - kulturskribent - följande krönika i göteborgs-posten: *kvalitet och fluffiga värdefrågor - säg hej till smärtan - flirta med instabiliteten - tyske filmregissören lars montag sitter i en manchesterrandig diskussion och berättar om förlösande demonmingel - för att göra god film krävs att man bejakar sina svagheter och accepterar privata tillkortakommanden - av allt som bara nästan dödar blir visserligen inte alltid magnifik konst - men det kan åtminstone ge upphov till förhärdad debatt - när ett antal prominenta paneldeltagare i går dök upp på det europeiska kulturparlamentet (avslutas idag - den 13 december 2009) på artisten och under ledning av en föredömligt allvarlig jasenko selimovic talade om kvalitet och kultur - fick man i alla fall närapå intrycket av att vår världsdel egentligen är en enda stor drunkningsolycka - *vi simmar runt i sötsliskigt skräp!* - fräste den ungerske filosofen gaspar miklos tamas - och syntes sedan muntert småprata om gissningsvis kommersialismens skadeverkningar med ukrainske författaren och bänkgrannen yuriy andrukhovic - allt detta medan italienska konstnären och för detta statsvetaren savina tarsitano försökte säga något klokt om sina socialt engagerade verk -

Marianne Johansson sa...

i åhörarraderna fanns en del gluggar - men det var nog inte därför som den engagerade församligen trots allt gav ett litet tandlöst inryck - det sju år gamla european cultural parliament(ecp) är ju ingen fackföreningsinternational för kulturfolk - utan en ambulerande diskussionsklubb med fokus på mer fluffiga värdefrågor - här pratas av allt att döma inte pengar och arbetsmarknadspolitik - det är helt enkelt fel forum för inlägg om las som grund för kvalitetsbrist i kulturen - i stället vädras civilisationskritisk ilska över utbildningsförfall och medietrams - men all denna vrede måste ändå riktas någonstans - en kvinna i publiken vände den följaktligen inåt - och avfyrade en salva om kulturelitens svek mot sina ideal som skulle få vilken surögd högerpopulist som helst att jubla av ren och skär skadeglädje - mindre skulle det kanske flinas över det tyska orkesterkooperativet mahler chamber orchestra - som drivs av sina medlemmar och glatt promotades av talesmannen andreas richter under parlamentarikerträffen i göteborg - äkta glädje är ett oöverträffat maktinstrument - i richters musikerkollektiv upphävs den brist på inflytande - som reaktionära strömningar inom politik och reklam alltid vet att spela på - och det finns ju betydligt bättre bot för en värkande samhällskropp än tandagnisslan och svartsynt klagosång."

Pensionär Nisse sa...

Hej Marianne
För mig bara en massa ord. Den krönikan sa mig inte mycket.
Nisse