lördag 20 mars 2010

antonio gamoneda - *beskrivning av lögnen*

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"stark närvarokänsla i ett solkigt men levande nu (recension av tom hedlund SvD den 17 oktober 2009: bokens titel låter entydig - *beskrivning av lögnen* - men lögnen - individuell - social eller politisk - är mångskiktad - liksom sanningen - redan den fantasistyrda skönlitteraturen - där fiktion är något bärande och där undertext är en dygd - skulle ju av den så sinnade kunna kallas lögn - men spanjoren antonio gamoneda (förr 1931) - vars diktsamling - diktsvit eller långdikt - nu föreligger i tolkning av ulf eriksson - är inte ute efter att ifrågasätta sina uttrycksmedel - boken handlar om lögnen som en röta i samhällskroppen och i individens själ - reflexer från en gammal ond tid - då han deltog i motståndet mot francodikaturen - blixtrar i texten - *det var angiveri och sträckande av lakan - och ett visst slags steg utomhus - texten är uppbyggd av korta prosastycken eller prosastrofer - ibland knyts dessa samman så att en mening övergår från en strof till en annan - men oftast är varje strof eller stycke en egen enhet - dessa enheter får ibland en aforistisk anstrykning - till exempel - *likgiltigheten finns i min själ - den är barmhärtighetens ålderdom* -

Marianne Johansson sa...

snärten i formuleringen innebär dock ingen entydighet - övergår barmhärtighet i likgiltighet och handlar det därmed om en psykologisk process? - är en åldrad och försvagad barmhärtighet i form av likgiltighet vad en sliten människa förmår känna? - och närmar sig inte denna försvagade barmhärtighet i så fall den likgiltighet som har helt andra rötter? - diktsamlingen har - som eriksson framhåller i sin givande efterskrift - vuxit fram *ur erfarenheten av ideologiernas kollaps och de religiösa såväl som de naturvetenskapliga tröstegrundernas bortbleknande* - det finns också en mycket robust närvaro i det faktiska som en grund för många av dikterna - *skitig - skitig är världen - men den andas - och du stiger in i rummet som ett gnistrande djur* -

Marianne Johansson sa...

denna starka närvarokänsla i ett solkigt men levande nu antyder att livet är en härva där - med erikssons ord - *sanning och lögn är sammantvinnade i vårt kött* - sedan gäller det förstås också att skilja lögn från lögn - liksom sanning från sanning - diktaturens sanning är i själva verket en lögn och vem vet i varje ögonblick vad som är vad i ett spel där belysningen skiftar? - därför är också diktens bildspråk mångtydigt - den dikt som är entydig ljuger - därför är världen solkig och levande - därför är människan ett dur - gnistrande av - ja - av vad? - kanske skönhet - motståndskraft - barmhärtighet - eller ondska - grymhet - likgiltighet - eller kanske ibland bara av naken instinkt? -

Marianne Johansson sa...

någon gång skymtar också - som ett slags underförstådd skuggning - författarens proletära bakgrund - *det är enklare att härstamma från ett lyxens land - från ett minne broderat med speglar - varje spegel med sin svindel - varje spegel med sitt fruktfyllda djup - men misstro under alla omständigheter sådana händer vars vithet låter sig kyssas* - även och inte minst i sådana svindlande spegeldjup - bland sådana försåtligt vita händer - öppnas perspektiven in mot den härva av lögner och sanningar som är människans liv." // Tom Hedlund - Svenska Dagbladet den 17 oktober 2009 - boken *Beskrivning av lögnen* - *Description de la mentira* - tolkning och efterskrift av Ulf Eriksson - 103 sidor - bokförlaget Tranan.