söndag 7 mars 2010

inte veta - men vara

5 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

ludvig jönsson: andra söndagen i advent - luk 17:20-30 - det är så frestande att ha sin trygghet i att veta - om man bara kunde veta vad som skall hända - då kunde man ju ordna för sig - om man bara kunde veta att Gud finns och att kristendomen har rätt - då vore det inte svårt att tro - om man bara hade svar på de viktiga frågorna om lidandets mening och livets mål - då skulle man ju kunna betyda något för andra - somliga menar sig också veta - i varje fall uppträder de så: klara besked - svar på alla svåra frågor - sista ordet i debatten - det är vi som har rätt - för detta vill människor ha i en splittrad tid - säger man - man skall säga till er: där är han - eller: här är han - spring inte dit de pekar - rusa inte efter dem - visst vill människor ha det så: veta - ha under kontroll - det är allas vår frestelse - men Herren vill något annat med oss - det är trygghet det gäller - att genomskåda och behärska förhållanden o faktorer i vår tillvaro och omkring oss ger en sorts trygghet - ett stycke åtminstone - men den trygghet som Herren kommer med är *invärtes eder* - den är en möjlighet att *vara* med alla de faktorer som kan te sig hotande och som man därför menar sig behöva behärska - att leva hos Honom i försoningen innebär att väl i det yttre men inte i det innersta kunna bli drabbad - därför kan man möta det som sker - stå öppen för medmänniskan utan att alltid ha svar eller kunna förklara - inte veta utan vara -

Marianne Johansson sa...

*om jag visste alla hemligheter och ägde all kunskap* - ja - så vore det ingen garanti för att jag verkligen stode i det förhållande till mitt liv och min omgivning - som Herren vill finna - kanske tvärtom - om jag visste svaren på de svåra frågorna - skulle jag kanske kunna gå ut och undervisa - som en verklig besserwisser - men just därigenom komma till korta på den punkt - där mitt livs yttersta fråga skall ställas: har jag delat nöden med den minste av herrens bröder? - att inte veta - det är att stå svarslös - och bara kunna stamma min broders fråga - brännas av hans tvivel - men att våga detta är att ha tryggheten invärtes - det är att vara med min broder - var har vi som kyrka vår trygghet? i de klara beskeden - auktoriteten och makten? - eller i en sådan invärtes förankring vid Honom som först måste lida mycket och förkastas - att vi som han kan bära världens nöd? i alldeles vanliga mänskliga förhållanden skall vi vara: folk åt och drack - gifte sig och blev bortgifta - där skall en dag sanningen och verkligheten bara bryta igenom: Herren kommer! - måtte Han då känna igen sig i vår liv."

Marianne Johansson sa...

jag förstår inte 'Humanisterna' varför dom är sånna som dom är - jag är alltså inte sånn att jag skulle kunna tänka mej att ansluta mej till - bli en av - dom - men så har jag oxå min speciella bakgrund med en far som var baptist ända till sin dödsdag - och med vilken jag gick till söndagsskolan i hela tio år - från det jag var två år tills jag var tolv år och fick min bibel - en bibel jag dock aldrig läser i - min pappa hade alltså funktionen 'kassör' i baptistkyrkan i lidköping - han fick oxå efter 25 års trogen tjänst som kassör i den södangsskolan ett särskilt diplom härför - som jag tror att jag har någonstans - min far fick alltså inte endast guldmedalj från tändsticksfabriken i lidköpiong efter 50 års trogen tjänst - han fick dessutom ett diplom för 25 års trogen tjänst i baptistkyrkan - som kassör i söndagsskolan...

Marianne Johansson sa...

jag är alltså ej döpt... jag är inte medlem i någon kyrka - sv kyrkan gick jag ur år 1983 - jag hör heller inte hemma i någon annan församling - jag är en free spirit - en fritänkare - och ngt av en liten filosof - om jag får lov att vara så pretentiös att säga ngt sådant om mej själv (?)

Marianne Johansson sa...

'lidköping' i st f 'lidköpiong'...